Då har man deltagit i det där Vasaloppet. Har verkligen deltagit för det kan knappast kallas prestation. Fastnade i första backen och dagen var förstörd. Avencerade sedan så gott som jag kunde och tog placeringar hela vägen. Snittpulsen låg i snitt i A1, så ett fint ”lugnt” långpass blev det på 4 timmar och 35 minuter, 27 minuter efter täten.
Ta det från början. Vi hade lyckas få hjälp med att ställa ut skidorna på morgonen, ett stort tack för det. Vi kunde gå upp sent och äta frukost i lugn och ro innan vi knallade ner till starten. Hade inte tillgång att värma upp på skidor men jag blev varm nog att gå den nästan halvtimmen långa sträckan som vi gick. Jag stod längst fram i led 1, kan ju inte klaga på den positionen.
Starten gick helt plötsligt och jag stakade på men det hände ingenting, folk börja köra om mig tidigt på startrakan. Jag är en sådan som behöver värma upp tillräckligt för att väcka liv i så väl kropp som muskler. Såg att när backen närmade sig att jag var klart närmare täten än ifjor och tänkte att det var ju bra. Sen gick det mesta fel och dagen förstördes. Folk ramlade och det tog tvärstopp för mig många gånger och jag hamnade allt mer åt vänster. Var t.o.m. ute i lössnön utanför de pistade spåren och tog mig framåt. Det är väl så det går när medelåldersmän får ålderskris och ska staka till varje pris men få klarade av detta. En del gled bakåt och man fick stå ut men manfisarna som man fick i nyllet som luktade Vitargo på lång väg. Byte några ord med Emil Folkesson som också hamnade lika knasigt som jag. När backen började nå loppets högsta punkt så kunde jag försiktigt åka på lite men kom inte fram. Sen när toppen hade passetats så började jakten att åka om så många som möjligt. Hann väl med några hundra innan Smågan. Placeringen var fin fina 529:a och jag hade alltså led 3 åkare förre mig, kul. Åkte sen om klunga efter klunga och kom både ikapp och förbi Oskar och Daniel. Det var inte helt lätt att ta sig förbi då mestadels bara ett spår var var åkt i. Dessutom var det motvind. Sista biten ner till Mångsbodarna fick jag för första gången lite hjälp att hålla farten. Tog ytterligare 100 placeringar ner till Mångsbodarna.
När Risbergsbackarna började märkte jag att fästet var sånär som borta. Kunde smyga mig upp i högerspåret där det fanns lite lössnö som fäste bättre. Väl till Risberg hade jag plockat ytterligare 100 placeringar. Efter Risberg kom jag ikapp klubbens triathlet Mårten. Vi höll faktiskt ihop i 20 kilometer sen, han hade fina skidor. Dessa skidor sålde jag till honom i veckan, just när vi körde ihop så ångrade man sig nästan att man sålde så bra skidor till honom. Vi ångade på, kunde saxa lite men annars bara stakning. Strax innan Evertsberg kom vi ikapp en trött Henry men blev själv trött efter Evertsberg och fick då min första jobbiga del förutom vid starten. Lyckades samla kraft och låg i rygg utför där jag kunde hänga med ner till Vasslan. Försökte diagonala där men tappade kontakten. Började staka och kom ikapp och kort därpå var jag en av dem som drog fram till Lundbäcksbackarna. När jag väl struntade i att halv saxa så drog jag och några andra ifrån och jagade ikapp många andra och nu började man köra ikapp åkare som stod i elitledet ( tre siffrigt startnummer).
Strax efter Oxberg kom jag ikapp Adam som i extas berättade att han legat i tätklungan. En annan harvade runt med led 3 åkare istället. Jag fortsatte att forcera fram i fältet. Nu fick jag även staka i de branta partierna vilket tog hårt på mig. Var lite nere efter Gopshus till Hökberg, precis som det brukar vara för mig. Hängde löst som sista man och släppte nog närmare 20 gånger men bet i. Var rädd att få kramp i magen som jag fick redan efter fyra mil. Detta hjälpte med en mugg fisljumen buljong i Evertsberg. Jag fick släppa i Hökberg men efter att intaget en liquid så fick jag ny energi och kom ikapp en klunga efter ett tag. Var segt men krigade på och lyckades återigen vara aktiv och jagade ifatt klungor. Och ner till Eldris var vi nog en klunga på 20 man. Jag brukar sällan åka dåligt mellan Eldris och Mora och avencerade tillsammans med några andra. Tempot drogs upp och jag trodde jag fick släppa men bara en minut senare så var det jag som drog och folk hade svårt att hänga med. Händer mycket i varandras kroppar rent fysiskt och mentalt i slutet av ett sådant lopp. Vi var sex man in i Hemus när jag drog men Oskar Lund fick ge sig där. Han har jag aldrig slagit så det var en liten skalp att lyckas göra idag. Vi var fem kvar och vi åkte om åkare som var helt parkerade. Blev fyra av oss i spurten när jag gled in i mål som vad som det ser ut nu en 319:e placering.
Nästan 100 placeringar sämre än ifjor men få vara nöjd med loppet från Smågan och in. Det är inte lätt i dagens förhållande med fallande snö att åka om klunga efter klunga i spår som ingen annan åker i. Sånt kostar på, jag har en tydlig tedens att få pulsen och orken att skjunka efter en tids högre belastning. Så var det även idag. Låg på A2 ( nära tröskel) när jag försökte avencera efter första backen till Mångsbodarna. Sen måste jag går ner i tempo för jag orkar inte muskulärt att ligga på. Pulsen var sedan väldig låg, kom upp i 77 % i snitt idag. Tester visar att jag är vältränad ( tror eller ej) och därför ligger min A1 pulsnivå mellan 67-80 %. Jag är bra på att hålla hög fart under mina A1- puls utan att slita ut mig. Men när jag tränar i A2, A3 och A3+, så orkar jag inte hålla på så länge innan jag blir sliten och intensiteten sjunker. Nu satsar jag inte alls på långlopp utan på traditonella lopp där jag dels får ut mer av min kapacitet av många anledningar. En är att jag orkar ligga på i jämt högt tempo på hög belastning. Nu är det många som tyckte jag åkte bra idag och som gratulerat mig, det tackar jag för. Men när man blir 52:a i ett SM lopp där man slår åkare från alla delar av landet så är det ytterst få som bryr sig. Det saknar jag framförallt från i somras när jag bodde i Falun, då snackades ofta om traditonella lopp, det gillar jag.
Tillslut ett stort tack för alla inom serviceteamen vi hade idag, min klubb IF Ski Team Skåne och Nybro Ski Elite. Tack vare er fick vi energi som tog oss till målet i Mora. Speciellt tack till Lasse och Håkan där den sistnämnde fixade boende och mina skidor. Hade bra glid utan att sticka ut, åkte på Red Creek, pulvret finns dock inte att köpa i butik men det är bra.
Nästa tävling blir i Torsby om två veckor, då är det 15 kilometer fristil med inviduellstart dvs riktigt skidåkning och inget kramkalas i tajta trikåer som diverse långlopp är.
Data från dagens Vasalopp
- Tid:4:35:23 h
- Distans:90,54 km
- Snitthastighet:19,8 km/h
- Maxhastighet: 50,4 km/h
- Snittpuls: 150 (77%)
- Maxpuls: 172 (90 %)
- Höjdmeter:1079 m
- Kaloriförbrukning: 3031 (Vasaloppets lägsta möjligen?)