Har nyss fått i mig risgrynsgröt gjort på riktigt mjölk från Rastens mejeri här i Jämtland, blev riktigt bra och smakade utmärkt. Annars är man tillbaka i vinterlandet igen, fortsatt mycket snö och man kan åka skidor nästan var stans. Dagen började med en timmes impulspass stakning med Zebastian och sen efter blev det styrketräning. Väl där gick det ganska bra idag, chins med raka ben klarade jag 2×5 + 1×6 så det var första gången jag klarade göra sex sådana jobbiga chins. Däremot var man svag som en skolflicka när det kom till bänkpress idag, 1×8 62,5 kilo + 2×4 70 kilo mäktade man med idag, går åt fel håll där tyvärr.
På eftermiddagen gav jag mig ut på ett lugnt distanspass skejt, åkte lite på nya ställen som jag inte åkt skidor på förut men sprungit där, bl.a. den gröna nian. Jag ville inte åka så kuperat (475 höjdmeter totalt) utan ville fokusera på tekniken där det är mer flackt och där man kör mycket på växel tre och fyra, dessutom försökte jag åka på mina icke favoritsidor när det kommer till växel två och fyra, tyckte det gick helt okej. Exakt två timmar blev passet och hann nästan tre mil på det och hade en snittpuls på 126 (65 %), hade faktiskt högre snittpuls under impulspasset tidigare på dagen trots snittfarten då var knappa 12 km/h men tycker dessa pass kan slita en del och jag har ganska svårt att få ner pulsen mellan impulserna, därmed blir snittpuls (128) ganska hög.
Igår spelade Sverige EM- final i Handboll mot Spanien, blev tyvärr förlust för de svenska herrarna. Eftersom jag är född i Ystad ligger handboll varmt om hjärtat, både för Ystadsborna men också för mig. Staden har redan ett lag i högsta ligan och det ser just nu ut att det kan bli ytterligare ett lag till från Ystad nästa säsong till högsta ligan. Dessutom var tre spelare födda och uppvuxna i Ystad, en stad med färre än 20 000 invånare, hade varit intressant att se hur långt ett ”Ystadlandslag” hade kunnat gå om de tävlade mot andra länder, ganska långt tror jag.
Att Sverige överhuvudtaget tog sig till final få ses som smått otroligt, både att de förlorade fyra matcher och vann lika många men också att spelartruppen var orutinerad och det föll bort tongivande spelare innan som väl under turneringen. I den svenska truppen hade man också en som var föräldraledig, d.v.s. han var pappaledig. Handboll är inte bara en grym tuff och hård sport utan kommit längre i andra aspekter. Sen att Sverige tillslut tog ett silver är imponerade på många sätt, dels var laget med den lägsta snittålder förstås orutinerat, de hade spelare som inte ens spelade i högsta ligan i Tyskland, en annan spelade förra säsongen i näst högsta ligan (Allsvenskan) i Sverige, en annan hade varit alkolist men lyckades vinna över flaskorna och var en viktigt kugge för det svenska laget. För att jämföra handbollslandslagets prestation är det som om svenska herrfotbollslandslaget skulle ta sig till kvartsfinal i sommaren fotbolls- VM med ett orutinerat och yngre lag än vad som väntas, eller om svenska skidlandslagets herrar skulle vinna en OS- medalj i stafett nästa månad med ett lag som, där de få ta in den yngsta och minst rutinerade samt ta in en av sprintåkarna in i laget, då kanske man få ett litet perspektiv hur grym prestation handbollskillarna gjorde trots förlusten igår i finalen.
Mitt handbollsintresse har alltid varit stort och jag minns faktiskt när Sverige spelade EM- final 1998 mot just Spanien, är tjugo år sedan nu Vranjes, Wislander, Lövgren och de andra ordande ett svenskt EM- guld. VM 2011 såg jag Sverige – Kroatien på plats i ett kokande Malmö Arena, blev vinst den gången och jag minns speciellt Oskar Carlén (uppvuxen i Ystad) med pajat knä gjorde mål som nio meterspelare utan ens kunna hoppa, tyvärr en skada som tillslut stoppade hans korta men framgångsrika karriär. Att se handboll live rekommendera jag att man måste göra någon gång i livet.
Nog om allt handbollsnack, nu måste jag sickla av ett par skidor och borsta som bara den, för imorgon blir det sprintrace med skiduniversitetet, då behöver jag snabba skidor och helst en extra raketbränsle på ryggen.