Stockholm idag | Johannes Andersson Skånsk Skidåkare

Många blommor och många människor som hedrade offren i terrorattacken förra veckan. Så här har man aldrig sätt Sergels torg förut.

Begav mig idag på förmiddagen till Stockholm. Lämnade ett kallt Skåne som bl.a. levererade blötsnö. Med på resan till Stockholm har jag med min mor och vi har mestadels gått idag och fikat. Typiskt svenskt. Har också varit på Södersjukhuset och tagit blodprover och träffat läkaren som ska operera mig imorgon.

Eftersom jag har den minst sagt udda situationen med det jobbet jag har så beslutade vi att jag skulle försöka hålla mig uppe i natt och springa en runda på morgonen. Dessutom ska jag dricka mängder med kaffe och Coca Cola för att få i mig koffein som förhoppningsvis kan stimulera hjärtat så pass så de kan hitta felet. Sjukt egentligen, hade varit lättare att bara lägga av. Få se om det vill funka, jag tackade dock nej att ta någon cigg för det kunde tydligen också hjälpa till. Hellre tjuvskejt än tjuvrökning. Den stora anledningen att jag ska göra som jag ska fram till operationen tidigt imorgon är för att sist jag fick hjärtrusningar var första dagen vi var i Sydkorea. Den gången lyckades jag inte sova på drygt 30 timmar och fick endast lite sporadisk sömn någon timme totalt under bussresan från flygplatsen till PyeongChang. Senare på dagen joggade vi lätt i 7:30 min/km tempo och hade då under en stor del av det korta passet en puls konstant över 165, trots det extremt låga tempot.

Inte ofta man har ”dygnat” förut, hände någon gång när man studerade på Alnarp och höll på med CAD någon hel natt. En annan gång var när jag var 15-16 år någonting och satt och lanade en natt och sen på morgonen åkte jag i väg och gjorde A-lagsdebut i Svenstorps IF. Min första och sista match med A-laget. Jag la av kort efter med fotbollen och flyttade hemifrån. Få se hur jag överlever natten och koffeinförgiftningen, den som lever få se.