Var glad innan loppet. Stort tack till Swix där Niclas Jacobsson i spets fixade våra skidor. Foto: Fia Jobs.
Då har man åkt SM 15 kilometer även i år, fjärde året på rad nu faktiskt. Denna gång i Söderhamn på Hällstadion där dem vanligtvis annars spela bandy i Elitserien. Gick som väntat få jag väl säga, är tekniskt ett snäpp bättre denna vintern än förra vintern men jag är också tre snäpp sämre rent fysiskt av medicinska skäl. Trots allt är det väldigt roligt att åka trots uteblivna önskade resultat. Folk heja på en och bara stämningen längs banan gör att man vill åka. Är nöjd med det och också nöjd med att jag kom undan minst sagt lindrigt efter en våldsam krasch i början av loppet som mycket väl kunde ha kostat hela säsongen.
Ta det från början. Vi d.v.s. jag och Fia och Adam kom på plats i god tid, vi skulle dels hinna lämna in skidorna för vallning hos Swix men även hinna testa banorna innan tjejerna skulle köra sitt lopp. Förutsättningarna ute på banan var att det fanns två teknikfriazoner, inga längre backar men många små istället på den 3,75 kilometers slingan vi herrar åkte. 126 höjdmeter skulle varje varv innehålla vilket är relativt lätt för att vara en SM- bana. Snön hade ändrat sig en hel del tydligen från dagen innan. Nu var det mer poröst och löst, inte alls hårda och fina som dagen innan. Den gamla Johannes hade gillat det porösa underlaget men idag hade jag gärna hoppas på fasta och hårda spår. Var lite smålurigt kring vallningen, tyckte att det var ganska stor skillnad mellan olika åkares skidor, främst glid men också fäste. Själv så hade jag bra skidor, valde att gå med lite fäste och hade med facit i hand behövts lite mer. Är trots allt mitt beslut att inte gå på mer fäste. Jag hade bra glid, även om jag inte utnyttjande det så väl som jag borde kanske. Tyckte Swix gjorde ett väldigt bra jobb med mina skidor, fanns åkare i fältet som hade klart sämre än mig.
Jag startade som 28:e man i det nästan 130 manna stora startfältet. Tyckte jag kom iväg bra men gjorde ett gigantiskt stort misstag i en lång 180 graders kurva efter 800 meter. Det gick utför och jag tog helt fel vägval som gjorde att jag inte hann svänga runt innan jag brakade rakt ut i skyddsnätet. Helt klart mitt fel på alla sätt och vis. Slutade inte där utan for ner ut på den hårda barmarken och ut i publiken. Trasslade in mig som en fisk i ett fisknät. Fick snabbt hjälp av en funktionär att komma loss och jag kunde fortsätta igen. Märkte tidigt att staven hade gått av och det var bara att försöka åka vidare så gott som det gick. Ingen hets utan tog det så bra jag kunde. Lyckligtvis så behövde jag bara åka med den trasiga staven i några minuter innan jag fick en ny av Fia som turligt nog stod och kunde langa min nya stav. Det gick bra att byta stav, en smidig övergång. Problemet med min reservstav var att det var en Triac 2,0 som var 151 centimeter lång, hade stor truga och en större rem(m) . Min andra stav var en Triac 2,5 154 centimeter lång stav med liten rem (s) och liten truga. Tyckte inte det påverkade åkningen och prestationen så mycket under loppet men det påverkade nog mer än vad jag skulle tro. Man kan se på film nedan som Red Creeks Andreas Forneman lyckades få på mig. Ingen vacker syn men det var nog inte helt lätt att åka med olika stavar och längd med mera.
I samband med att jag fick en ny stav så kom killen som startade en halvminut bakom mig ikapp och förbi. Jag var förövrigt tvär sist där som var första mellantiden. Jag tog rygg i två minuter innan jag tackade för sällskapet och for iväg och var nästan tre minuter förre honom i mål. Även killen som startade en minut efter mig var nära att komma ikapp mig. Tror jag sedan gick lite väl hårt ut efter mina förutsättningar i slutet av första varvet. Var förstås långt efter redan då men tuggade på och gjorde ett ganska bra andra varv. Tröttnade sedan på de två sista varven men höll ändå ihop det okej, fick även köra om lite folk då och då. Orkade helt enkelt inte trycka ner skidorna på sista halvan av loppet, var uppför jag tappade. Åkte nästan bättre utför under sista halvan av loppet.
Klockan stoppades vid fallet efter två minuter så har ingen data kring loppet om min puls o.s.v. Såg dock att jag faktiskt lyckades skrämma upp pulsen till 176 (91 %) vid en av de tuffaste backarna på banan. Någonstans mellan 85-91 % av max lyckades jag ligga i backarna om jag ska tolka de få gånger jag kikade ner på uret. Inte så mycket förstås men det känns ändå som jag åker så fort jag kan men få ändå inte mjölksyra. Andningen är som att andas i ett sugrör.
Det är lurigt med alla teknikfria zoner, det är nog svårt att kunna åka ett 15 kilometers lopp ändå. Är så mycket man måste tänka på. När jag fick en ny stav så var det vid en teknikfrizon, är väldigt lätt att man råka ta ett stakning med frånskjut tag eller något liknade. Skulle varit trist att bli diskad på de sättet. Funderade även på om hur man ska byta spår i en sådan zon, vanligtvis ta man ett stavtag och trycker ifrån samtidigt man byter spår, men det får man tydligen inte göra nu om jag har förstått det hela rätt. Man blir inte klok på det hela.
Få annars vara nöjd med dagen, inte resultatmässigt direkt. Slutade med en 104:e plats, 7:30 minuter efter vinnare Emil Jönsson. Min sämsta placering någonsin på ett SM, visserligen det största startfältet jag åkt i men ändå. Tidsskillnaden blir ganska stor med i dagens före som rådde. Mest nöjd är jag över att jag inte skadade mig ordentligt i fallet jag gjorde. Man har sätt störtlopp på TV och där kan det sluta ganska illa många gånger. Nu var det ingen hög hastighet man brakade in i nätet men vi skidåkare har ju inga skyddsutrustning på oss alls, vi har ju knappt någonting på oss för att vara ärlig. Kunde hänt att man trasade sönder något knä eller liknande, allt går så fort så man hinner inte reagera. Man kunde också landa sämre än vad jag gjorde, fryst mark kan göra ganska ont tycker man. En ordentlig smäll fick jag på ljumsken men det går nog över, var inget som kändes under loppet och det tack vare adrenalinet.
Har redan rest till Östersund, har en del saker som jag behöver göra imorgon här. Åker tillbaka till Söderhamn på fredag igen och på lördag blir det stafett, det ser jag framemot jättemycket.