Hann ju med att springa Green Run även i år.

Då har man landat på Frösön och semestern är slut. Den hann förvisso inte ens börja. Haft bra dagar i Skåne med mycket att göra och jag har ätit massor med färska bär. Nu börja väl bärsäsongen här uppe i norr hoppas jag?

Igår blev det lite träning som jag nämnde igår. Utgick hemma hos Rickard och vi for som bara den i medvinden på väg mot Abbekås. Med Staffanstaven som är alldeles för mjuk för mig så blev jag avhängd så fort det gick lite lätt utför. Går liksom inte ta fem snabba stavtag med dessa stavar. Rickard körde på Elpex rosa  hjul, rullar som snabba 2:or ungefär. Vi hade nästan smått otroliga 22 km/h i snitt till Abbekås (till golfbanan), fick sen lite strul med en vriden stavspets när vi vände runt i den gamla fiskebyn. På väg tillbaka till Ystad igen var jag draglok hela vägen. Lämnade av Rickard där och rullade vidare hemåt, då jag inte hade något annat alternativ egentligen då jag saknade bil. Fortsatte rakt igenom Ystad på helt nya områden jag aldrig varit på innan. Sedan vidare genom gamla regementet och till Sandskogen och sen vidare ut till Nybrostrand. Hade då haft frisk motvind nästan tre mil i sträck, tack o lov en del lä när jag åkte igenom Ystad och Sandskogen. Sedan väntade en flera kilometer med kantvind innan jag fick en välbehövlig kilometer som avslutning i medvind.

Det slutade med nästan tre timmar stakning på mina 4:or, 206 höjdmeter blev det bara på 52,38 kilometer. Ingen kuperad runda som ni förstår, gick endast ner i fartställning två gånger så det säger en del om kuperingen. Snittfart på 18,2 km/h och en snittpuls på 148 (76 %). Under passets gång och då när jag körde med Rickard blev det av förklarliga skäl lite tempo här och där, inte ens jag som Sörlänning kan snitta över 20 km/h på 4:or och hålla A1. Låg under stora delar på ett laktatvärde mellan 1-2, bitvis över det. A1 med en hel del A2 kan man också kalla det. Känslan var helt okej men svårt när man inte hade riktigt bra stavar, för alla de bästa var kvar på Frösön. Var ganska varmt under passets gång och jag drack endast vatten, kanske borde dricka lite mer sportdryck på pass som är i alla fall stundtals lite hårdare för att få i mig salt och mineraler. Det var ganska varmt med. Hade svettas fram salt nog likt en polsk saltgruva på min bleka kropp. Fick även blåsor i massor, hela 14(!) nya och det under ett och samma pass.

Annars var det mycket trafik runt om på vägarna, lyckligtvis kunde man åka 2/3 passet på cykelvägar. Läste att Ystad IF:s P14 fotbollslag fick poliseskort för de hade lyckas slå fjolårets vinnarlag i Gothia Cup, kul för dem och ett minne för livet. Man kan ju diskutera prioteringen av ”Wallanderpolisen”, de kanske hade vägarna förbi. Någon poliseskort fick inte vi (Köpingebro/Svenstorp) när vi lyckades hamna före Celtics pojklag i en turnering för tio år sedan. Vi lyckades även slå det ukrainska laget som vann hela den turningen som på den tiden var näst största fotbollsturneringen efter just nämnda Gothia Cup. Vi fick ingen poliseskort den gången. Poliseskort hade inte räckt när jag är ute och skejta på de skånska vägarna, jag hade behövts ett helt kompani för att skydda mig när jag kör skejt här nere. En av många anledningar om jag inte valde att ta med skejtrullskidor. Inte när det finns en massa vilsna turister på vägarna.

På kvällen lyckades det bli ett pass till, ett kort och intensivt backpass med Johan och Malin. 5x 32-34 sekunder först på den brantaste sidan av våran fina backe och sen 10x 20 sekunder på den delen som inte är lika brant. Blev ett bra pass, något bra kompromiss mellan mitt vanliga benstyrkeprogram och mitt spänstprogram jag har kört sedan i början av maj.

Dagens aktivitet har bara blivit genom att gå och dra upp ogräs bland sockerbetorna, något som jag har gjort i princip varje år sedan jag praktiskt taget kunde börja gå. Kanske var det sista gången men snyggt blev det. Höll på med det sent igår och från tidig morgon idag. Blev klart, vilket var tur.

Färdig, lika grön jag själv som betbladen. Nu kan man socker konventionellt svenskt socker med gott samvete. Längs gärdet på högersidan åkte jag mitt klassiska långpass som nästan var fem mil långt vintern 2001, blev några vändor fram och tillbaka i sina egna spår.