I fredags sprang jag återigen ett lopp, denna gång Ostlöpet och det var fjärde året i följd jag sprang detta lopp. Therese och Lova sprang barnloppet för tredje gången i följd. Även om jag sprang min snabbaste tid, så fick jag ändå min sämsta placering, detta med råge då jag slutade 5:a. Tidigare år har jag vunnit eller blivit 2:a. Hursomhelst bra lopp och lika trevligt arrangemang som vanligt i vackra Skärvången och fin bana med 265 höjdmeter. Bara lite synd att det bara bli färre och färre lopp som arrangeras numera.

Efter värmt upp med en del fartinslag i 15 minuter så var det dags för start. Jag tappade direkt täten som bestod av de snabba löparna Håkan Emilsson och Viktor Stenqvist + en yngre förmåga som jag tror var skidskytt. Han öppnade visserligen för hårt och jag och Phil Gale passerade honom i början av den långa stigningen. Första kilometern är relativ flack, sen väntar mer eller mindre 4,5 kilometer ihållande stigningen men bara riktigt brant egentligen i början och på slutet av den långa stigningen. Jag passerade Phil efter cirka två kilometer och han hade fram till dess hållit i ett bra tempo, så bra att jag aldrig startat så fort någon gång i loppets historia.

Fortsatte sedan själv och gnetade på i mitt tempo, hårt men kontrollerat. Såg att Emilsson hade släppt täten och höll jämna steg med honom men tog in på honom på slutet. Var cirka 15 sekunder bakom vid högsta punkten av banan. Dessförinnan hade jag fått sällskap av Emmie Collinge som kom starkt i stigningen. Förra året höll vi ihop mer eller mindre hela stigningen. Denna gång kom hon ikapp men precis som förra året så stack jag i väg på slutet då det steg på lite mer. När vi väl hade passerat högsta punkten så såg jag att jag inte alls var långt förre varken 4:an eller 5:an i loppet.

Jag hade valt även i år att springa i asfaltsskor och det fungera fint utför men var riktigt halkigt och besvärligt i de delarna av banan där det gick mer på blöt väg/stig. Väntade mig att 4:an i loppet som var Anton Fauli skulle komma ikapp mig snabbt då det kändes riktigt tungt och jobbigt att springa utför men det dröjde ett tag innan han kom ikapp och sen låg han bakom mig ett tag innan han gick om och skruvade upp tempot en aning. Även om det var jobbigt så kunde jag hänga på bra men benen var rejält sega när det planade ut emellanåt. Fick tillslut släppa men aldrig så värst mycket förut efter den näst sista backen utför då jag blev rejält stum och hade svårt att hålla farten när det flackade ut. Phil kom ikapp och förbi i bara farten och trots jag noterade under den 5- kilometer ihållande utförslöpningen på en tid strax under 16 minuter så var jag idag chanslös att hänga med. Finns ändå lite att jobba med i utförslöpningen men jobbigt att hålla 3:10 min/km fart utför även om det går utför.

Sista biten in mot mål var rejält lerigt så tog det lugnt för inte skada mig men kom i mål på en bra tid och blev förstås trött och hade ändå ganska klar högre puls utför än uppför denna dag. Var likadant förra året vill jag minnas. Benen har ändå känns bra efter loppet. Lyckades springa redan dagen efter en timme lugnt runt Bynäset innan utflyktsäventyr och det gick lätt att springa. Idag har jag även kört 10-8-6-4-2 minuters intervaller på stakmaskinen. Även detta gick bra och hade där snittwatten: 271-291-606-346-381, vilket få anses som bra utefter bakgrund.