Notera på klockan att jag var påväg mot PB. Foto: Olle Jonsson
Har gått en dryg vecka sedan jag sprang Hällrace i Offerdalsbygden. Blev 5:a i år, precis som för två år sedan. Den gången sprang jag på 15:04, det här året sprang jag en sekund snabbare än så. Bra lopp i bra konkurrens, som vanligt med andra ord när man tävlingar i konditionsidrotter i Jämtland.
Förberedelserna inför loppet var en aning stressad då av logiska skäl inte fanns möjlighet för mig att åka till tävlingen speciellt i god tid. Men hann ändå köra en okej uppvärmning samt hämta nummerlapp på 20 minuter. Med tanke på värmen omkring 25 grader så var det ganska skönt att inte behöva vara ute i solen alltför länge innan loppet skulle gå av.
Banan vi skulle springa var kort och gott Hällbergets vandringsled på knappt tre kilometer. Kontant lutning nästan hela vägen men ändå ”bara” nio procents snittlutning. Jag har sprungit både leden och loppet en del gånger och var trygg i hur man ska lägga upp loppet. Ändå går man och fundera på hur bra man egentligen är, även om jag i de flesta fall tillhör de allra bästa i denna typ av lopp. Fick lite extra självförtroende då Emil Persson sa åt mig att ställa längst fram och att han stod bakom och tog min rygg. Sagt och gjort.
När väl starten gick så blev det i vanlig ordning trångt men ganska tidigt hitta man sin plats i ledet, redan efter en knapp minut så är det så pass smalt att man bara kan springa i ett led. Tyvärr var jag kanske lite väl defensiv och var omkring tio tidigt i loppet. Tog mig sen succesivt fram i fältet men att avencera kostar en hel del, även om första kilometern var relativ lugn. Just precis efter en kilometer så var jag sist i klungan på sju stycken tror jag, och sen började det spricka upp och börja gå ganska fort. Åtminstone i tät där Magnus Jensen och Håkan Emilsson fick lucka mot övriga.
Började springa lite en och en, sprang om Hector Haines och sprang ikapp bröderna Lantz. Efter ett tag så tappade en av dem och jag fick återigen springa om och ödsla en hel del kraft på det. Men det var nödvändigt. Var sedan på det berömda snöret tillsammans med Johan Lantz och Axel Erixon. Var verkligen ikapp men den andra kilometern var lite väl tuff för jag skulle känna att jag kunde forcera på slutet. Även om det i vanliga fall är lite av min paradgren. Tillslut var jag tio respektive sju sekunder bakom dessa herrar som spurtade hela vägen in mot mål. Till vinnaren Håkan Emilsson var jag 29 sekunder bakom men bakom mig så var det ganska stor marginal neråt.
Var ändå helt klart nöjd, sprang på PB med en sekund men fanns för dagen de som var bättre. Bättre start hade varit att önska så jag åtminstone var topp fem från början. Blev alltför kostsamt att vara lite för långt bak. Hade jag kunnat lägga upp loppet som jag velat hade nog första kilometern gått lite snabbare. För min andra kilometer gick rekordsnabbt för min del, lite för snabbt då jag inte orkade forcera på slutet. Har ändå sprungit klart snabbare sista kilometern förut, detta 2022. För snabbt i mitten, för långsamt i början och på slutet, så inte optimalt upplagt lopp. Få ta med det framöver.
Siffror från min klocka:
- Tid: 15:03 min
- Distans: 2:96 km
- Snittpuls: 181 (94%)
- Maxpuls: 191 (99%)
- Höjdmeter: 278 m
Var längesedan jag hade så hög puls på någon tävling, några slag från max, det var inte igår. Tillslut otroligt kul och bra arrangemang med pizza och lättöl efter målgång. Vädret gjorde ju också sitt förstås.
Foto: Denny Calvo