Som jag tidigare nämnt så har jag tränat med en synskadad tjej från Österrike som heter Carina Edlinger. Att tävla som synskadad skidåkare är ingen lek då man behöver en som kan ledsaga vilket många glömmer bort ska finnas men även finansieras. Från början var det inte alls tänkt att vi skulle börja träna tillsammans men det ena leder fram till det andra så sen i början av november har vi tränat tillsammans, då hon flyttade hit till Östersund. Vi kommunicera mestadels på engelska men blir troligtvis alltmer tyska ju mer vi kör. 

Eftersom jag inte är Österrikes medborgare få vi inte tävla enligt IPC regelverk vilket man förstås kan ha olika synpunkter om varför det är just så men man kan säga att det gör det inte lättare om man inte få tävla ihop om man är från olika länder. Det är ju så att det är ingen trängsel direkt i dessa klasser med antalet utövare, men vi få se hur det blir men någon tävlande ihop blir det troligtvis inte denna vinter om jag inte skulle lyckas få ett österrikiskt pass.  

Vi få se hur det blir helt enkelt men vi träna på i vinter och få se, men idag däremot blev det ingen träning tillsammans då vi hade vilodag. Dessvärre så vaknade jag med halsont vilket är andra gången på de senaste 2,5 veckorna, högst ovanligt för min del men precis som många gånger förr verka det redan vara på väg att försvinna vilket jag verkligen hoppas på och är nödvändigt om jag överhuvudtaget åker till Bruksvallarna och kör premiären.