Väl ingen som har missat att det är midsommar, en högtid som jag inte förstår mig på, men det är gott med jordgubbar och glass i alla fall. Jordgubbar och glass blev det redan efter Jordgubbsloppet som gick idag på förmiddagen i Fyledalen. Loppet arrangeras av tre generationer Henriksson i spetsen, Oskar, Tina och Karin. Det hela var lyckat, stort tack! Loppet är ett liten lagom lopp med släkt och vänner. Vet inte riktigt hur många vi var men ett 20- tal möjligen.  Vi kunde välja att springa 10 km eller 5 km, jag valde 10 km loppet. För de allra minsta så fanns det smultronloppet, de var inte så långt men kuperat. Kuperat var loppet som även jag sprang, 138 höjdmeter på den knappa milen, som mestadels gick på grusväg och lite på mjukare skogsväg. Kul också att se Adam och Fia dyka upp och springa nu när de är i Skåne igen.

Loppet startades svagt nerför och jag och Jakob bildade tätduo. Jakob som vann ifjol är badmintonspelare på absoluta högsta nivå, så ingen dålig tävlingsmotståndare man hade. Vi var för övrigt väldig lovande i golf tillsammans för en massa år sedan. Fick stödvågbehandling dagen innan så fick egentligen inte gå för fullt. Så var ganska nöjd med Jakobs farthållning första 2 km, då jag kunde ligga i tröskelfart. Sen drog Jakob ifrån lite i Tegelbruksbacken, en backe med dryga 50 höjdmeter på kort sträcka. Kom dock ikapp precis i toppen av backen men fick ta i lite. Rann sen ifrån nerför och fick en lucka. Hade svårt att få ner pulsen efter tegelbruksbacken men sprang kontrollerat utan att köra på för fullt. Luckan växte, men samtidigt började jag få små ont i Vastrus muskeln i låret som smärtar ner i knäet. Gick därför ner i tempo sista 2 km och det fungerade bra. Vann på tiden 36:31 och hade väl kunnat om jag kunnat och fått pressa ner 30-45 sekunder till kanske. Direkt efter tog jag en kortare nerjogg med Raj, då mina föräldrar också var på plats och hade med sig honom. Efter nerjoggen stretchade jag ordentligt för att minska stelheten och smärtan. Funkade då men väl hemma började det göra mer ont och jag haltade mer eller mindre. Försökte vara lite aktiv i form av klippa lite gräs och röja lite, innan jag skulle ut på ett långt stakpass.

Körde på 2:or men hade väldigt ont trots klassisk rullskidåkning inte borde påverka nämnvärt. Kändes lite som att någon satt en kniv i knäet. Inte blev det bättre när himlen öppnade sig och gud pissade på mig, då kändes det så och även att nästa kniv kom in i knäet. Blev bättre när det slutade regna och kroppen och musklerna blev varma igen. Hade lust att vända men trotsade smärta och regn. Var värst i Smedstorp men gick fint upp till Vitaby, Började känna att man hade tryck i stakningen. Körde sen uppför Grevlunda och använde lite ben där, gick okej gjorde inte så ont. Gick sen fint ner till Smedstorp. Sen var tanken att trycka på sista 15 km och det försökte jag. Kom inte upp så vidare i puls men blev allt tröttare i musklerna. Fick lite ont när jag gick upp på tå och tryckte annars gick det bra, blev nästan ligga trött som passet med Kanto tidigare i veckan, fast nu gick jag inte in i väggen. Låg mellan 22-23 km/h i den ganska svaga motvinden jag hade sista 15 km på blött kall asfalt. Var egentligen bara sista km som det var torr fin asfalt, annars blött men med det mesta fin asfalt. Körde även i min nya vätskeryggsäck från Salomon, den var mycket bra. Snittpuls på 70 % och en snittfart på 21,3 km/h. Temperatur uppskattningsvis mellan 9-14 grader.

Varmt var det inte, bra påpälsad. De flesta firar midsommar med krans, jag firar med hjälm.

Backen vid Grevlunda, den är brantare än vad den ser ut, som vanligt alltså.

Min nya vätskeryggsäck från Salomon, rekommenderas varmt.