Nu har man sovit ut och kommit in i den nya tidsomställningen som är åtta timmars skillnad mellan provinsen Alberta i Kanada och hemma i Sverige. Närmare bestämt är vi i Canmore, drygt en timme med bil västerut från Calgary. Det var alltså här om jag är rätt informerad Gunde Svan och gänget hade fina framgångar i längdspåren under de olympiska spelen 1988, vem minns inte det? Inte jag i alla fall för jag var nämligen inte född då. Mäktigt när Gunde jagade på Torgny Mogren på hans sista sträcka i stafetten, lär inte kunna hända idag direkt. Synd att man missade den olympiaden då Sverige lyckades komma förre Norge och USA i medaljligan, lär nog aldrig hända igen och har väl knappast hänt efter OS i Calgary heller.

Vi ska inte tävla förrän om cirka en vecka men vi är redan här för att förberedda sig för den relativt höga höjden som ligger på mellan 1300-1500 m.ö.h., men som Tomas Wassberg fräste ur sig i en dokumentär strax innan Calgary OS 1988 att det var trams det där med att träna och förberedda sig länge på hög höjd, men det är Wassberg i ett nötskal det. Själv så har jag minimal erfarenhet av hög höjd men har sprungit en del och mörkt av det på eller runt omkring Åreskutan samt att jag har åkt alpint i Kaprun i Österrike på en glaciär som ligger på närmare 3000 meter. Jag har ganska små muskler, i synnerhet benmusklerna så det kanske passar bra för mig att vara på hög höjd.

Idag däremot har vi varit ute och joggat en timme, möjligen lite högre puls än vanligt men det var hur som helst skönt att röra på sig lite efter den långa resan igår och få vara utomhus i den friska (tunna?) luften.