Då var säsongspremiären på rullskidor avklarad och det gick oväntat bra, trots ganska tung och seg kropp. Kände mig som en björn som nyss vaknat från sitt ide och var inte riktigt beredd eller pigg att börja tävla just denna dag. Själv så piggnade jag till efter knappa 2 km och fick liv i kroppen en aning. Blev 8:a i ett skrämmande bra startfält. Resultatet här.
Dagen började tidigt, redan klockan 5 gick jag upp och timmen senare så hämtade jag Oskar i Ramsåsa innan vi far vidare till de 35 milen till Kaxholmen och Landsjön runt. Lite oflyt med trafiken så vi kom fram till tävlingsplatsen något senare än planerat. Vi (Jag, Oskar, Rickard, Daniel och Marika) värmde mer eller mindre upp tillsammans och rekade det ca: 12 km långa loppet. Hade en tung och seg känsla i kroppen (mest A2) men tekniken fungerade bättre än någonsin inför en tävling, fortfarande inte bra men det blir bättre och bättre. Efter uppvärmningen var det dags att tejpa pjäxorna, vi rullskidåkare gör så för att få bättre stabilitet på skate. Lyckades inget vidare denna gången och pjäxspännet med tejp gick upp i slutet av loppet, vilket i för sig inte påverkade mig så värst mycket. Kom till start bara några minuter innan startskottet skulle gå.
Lite oklart hur starten skulle gå till sekunderna innan start och vissa började skata redan i början och vissa som jag stakade väldigt länge. Rullskid/inlinesloppet är knappast det av loppen som är populärast i Landsjön runt, det är utan tvekan löploppet. 3:e gången jag åker Landsjön runt och vårat lopp känns inte lika prioriterat trots några av världens bästa rullskidåkare finns med. Annars är stämningen fin runt banan tror jag, man hinner knappt uppfatta allt utanför tävlingen när man fokusera på att köra fort hela tiden. Tappade lite i starten men vi blev en mindre grupp, där jag, Oskar, Daniel, Marika Sundin och Johannes Eklöf körde tillsammans en kort stund innan Johannes drog iväg och sen jag och Marika upp mot första backen. Eklöf kunde ansluta till gruppen framför medan jag och Marika var något efter. I detta tidiga skede i loppet var fältet väldigt utspritt.
Efter spurtpriset efter ca: 4 km kom första nerförsbacken, vågade inte trycka på allt för mycket samt att vi kom ut på oljegrusen och det var sjukt obehagligt att köra över 50 km/h och inte känna benen då det skakade som bara den. Marika rullade förbi enligt instruktionsboken, kom helt enkelt med högre fart och anslöt till gruppen framför där hon tillsammans med Marcus Johansson (s.k. Snygg Macke) och Johannes Eklöf. Var sånär att komma ikapp i den andra och sista stigningen av banan. Tappade sedan lite utför och de andra tre framför mig växeldrog flitigt och fick en allt större lucka. Fram till dess var det motiverande att jag jagade så bra åkare som Marcus och Marika som har ett ex antal världscupssegrar, VM- medaljer samt SM- medaljer, inga dåliga åkare som man jagade. Strax innan vi kom in på cykelvägen och återigen fick åka på fin asfalt började jag plocka in lite. Tog ganska snabbt in på Marika och var ikapp när det var knappt en kilometer kvar och låg lätt med i suget bakom henne då det var motvind. Konstigt avslutning med att man kör på en cykelväg, det är svårt att åka förbi, jag löste det med att staka om en trött Marika och var tillslut 4 sekunder förre henne och 29 sekunder efter Marcus och Johannes.
Var 1:46 efter Tobias Westman som vann och dessutom tangerade hans egna banrekord. Westman sa till mig att det krävdes gråa hår för att kunna åka så fort som honom :). Den snart 42- år gamla ödmjuka rullskidguden kan fortfarande och det hade varit intressant hur Petter Northug skulle har åkt kontra Westman idag. Han körde i nästan 34 km/h i snitt (jag 31 km/h) och förutsättningarna var inte de bästa då det var ganska kyligt och fortsatt en del besvärlig oljegrus på vägarna runt banan. Överraskat nöjd, trots jag kände mig som en nyvaken björn som direkt vaknat från sitt ide, så kunde jag prestera bra trots min senaste tids träning. Kände mig lite blek och fet (mest blek) men tekniken var bättre än nånsin och gjorde att jag kunde prestera bättre än nånsin på skate. Det lovar gått framöver!
Efter loppet sprang jag och Oskar en kortare jogg innan vi far hemåt. När vi kom hem till Oskar så hade mamma Tina lagat mat och det satt fint efter nära 7 timmar i bil totalt idag. Det var gott! Sedan for jag hem om och byte bil och tog med hunden för att springa ett lättare löppass, tro eller ej så sprang vi tillsammans med Oskar. Vi tillbringade dagen tillsammans kan man säga. Var ett riktigt härligt varierande terrängpass i Fyledalen.
Raj och jag, Oskar är en bra springande fotograf. Foto: Oskar Henriksson
Här går inga tåg längre……..dalen blev nyligen (konstigt nog var det inte redan det) naturreservat. Idag används järnvägen till dressingåkning. Var förut järnväg mellan Tomelilla och Sjöbo.Foto: Oskar Henriksson
Det är brant ibland, inte konstigt tempot blir lidande av denna typ av terräng. Tur man hade hund som kunde dra upp mig :). Foto: Oskar Henriksson