Sitter på Arlanda och vänta på ett flyg som ska ta oss hela vägen hem är det tänkt. Jag vet inte hur många gånger jag har använt just den meningen denna vinter i något inlägg på bloggen men man har spenderat många timmar på Arlanda i vinter, tja ganska många andra för den delen med. Vi lämnade ett snöigt Sapporo kl: 5:30, är nu i Sverige och detta dygn borde bli 32 timmar långt då det är åtta timmas tidsskillnad mellan Sverige och Japan. Tänkt om man ständigt hade så många timmar på ett dygn. Har egentligen inte hänt så mycket trots alla dessa timmar, har mest suttit på flyg och har man inte gjort det så har man suttit på en flygplats, precis som nu alltså. Var lite struligt att checka in i Japan idag, tog lång tid med all extra bagage. Tog ännu längre tid för norrmännen som hade gevär och mycket vallor med sig. Blev dyrt för dem. Som Lars Berger sa, alla pengarna går till Johaugs advokatkostnader. Han är en riktig star han där Berger.
Dessa vi är förresten jag, Zebastian och Linda, noterbart är att jag på mina 25 år är äldst i gänget. Vi var ett ungt landslag de sista dagarna i Japan.
Resan hit har hittills gått bra, dock hann inte våra skidfodral med från Helsingfors, så få se om de dyker upp i Östersund. Annars har vi flugit från Sapporo ner till Tokyo, sedan långflyget till Helsingfors där vi och våra vanliga bagage kom med till Stockholm men alltså inte de andra. Tanken är ju att åka skidor i Vålådalen imorgon, men trots tio par skidor, fem par stavar och tre par pjäxor saknas för tillfälligt så har man ju reserv nog på hemmaplan. Det löser sig.
Annars är det stor skillnad på bemötande bl.a. i Japan och i Sverige. I japan hälsar alla vänligt hela tiden överallt, nästan överdrivet mycket kan jag tycka. När man kommer till Arlanda möter man istället en gammal medelålders- trött före detta alkoholist från Åkersberg som dessutom heter Conny. Kontraster i vår stora värld.