Idag har man gjort en sannerligen udda kombination av aktiviteter. Började med golf, sen lite fjällvandring och avslutningsvis lite skidåkning.
Började alltså med lite golf en kort stund på Östersund/Frösö GK. Gick fint trots det var kallt. Styrde sedan Forden västerut till Vålådalen. Väl där tog jag min packade väska och gav mig på ett äventyr till Västertoppen som ligger på 1222 m.ö.h. De hade lovad hård blåst och risk för snöbyar, så blev det men jag hade tur att jag slapp snöbyarna uppe på toppen. Var vackert och klart väder när jag väl var däruppe. Invigde samtidigt mina nya vinterkängor som fungerade kanon när jag pulserade i snön sista biten upp till toppen. Nu har jag klättrat upp på samtliga topparna som finns i området, Kläppen, Ottfjället och idag alltså Västertoppen. Det är förövrigt den toppen man springer förbi när man springer Axa fjällmaraton, det loppet kommer jag nog springa någon gång. Fjällturen tog 1:25 timmar upp och 50 minuter ner. Fjällturen mätte sex kilometer enkel resa och närmare 700 höjdmeter togs, en helt OK stigning.
Efter lite lunch bestämde jag mig att åka lite längdskidor. Vålådalen har faktiskt varit öppen för längdskidåkning i snart två veckor nu. Jag började med åka klassiskt på mina vallningsfria Skintec- skidor. Det var tungt och jag fick gå i backarna, dels för jag inte orkar trycka ner dem och dels att det blev för jobbigt att försöka sträcka ut i diagonalen. Blev less efter två varv och byte till skate. Gick klart bättre och var roligare. Dessa skidor gled väldigt bra också. Åkte dryg en timme och hann på det komma 15 kilometer och 367 höjdmeter. Fick räcka med den mängden då en norsk ungdomstjej med gevär åkte om mig. Ett tecken på att det var dags att kasta in handduken. Precis efter avlutat pass så träffade jag Lucas Berglund som jag bl.a. var på läger med i Åre tidigare i somras. Det var kul att ses men i mitt rådande hälsoläge så var det just inte läge att snurra runt några varv till tillsammans med honom. Nästa gång kanske.
Bilder: