Då är även jag med på den exklusiva skaran som har vurpat på rullskidor i år, är ju redan några som lyckas med den bedriften redan nu och då har inte rullskidsäsongen ens börjat. Ungefär en gång per år brukar jag vurpa på rullskidorna och jag hoppas det då är gjort för i år och jag kan stå på benen resterande säsong, dock planera jag åka ganska lite rullskidor denna barmarkssäsong men mer om det framöver. Passet i sig åkte jag en fin runda på Frösön med två ordentliga stigningar på flera minuter i ren åktid bara uppför de två backarna. Rundan mätte exakt 18 kilometer (265 höjdmeter) och det tog 73 minuter på mina Swenor 4:or, där temperaturen var tre grader när jag började och mestadels gick rundan på blöta vägar och stundtals väldig grusiga, fart därefter. Det var just grus och annat elände som gjorde att jag vurpade efter cirka en halvtimmes åkning, strax innan Härckebacken. Jag körde nerför och upptäckte för sent att det låg sand på cykelbanan framför mig och hann inte reagera tillräckligt snabbt utan föll på den tunga blöta sanden, landade helt okej ändå och utrustningen höll men gick lite hål på tightsen men de går nog använda framöver, lite luft in där gör nog bara nytta. Så här års tycker jag man borde hålla sig på vägarna och undvika cykelbanorna som ännu inte är helt sopade, annars råkar man ut för det som jag gjorde idag.
Sist jag vurpade var i augusti förra året och då noterade jag personligt rekord på 5000 meter i Krokom en sen kylig kväll på 16:59 minuter, har förövrigt inte sätt resultatlistorna därifrån än. Jag har förövrigt inte sätt till min skumpa som jag vann efter tagit bergspriset när jag sprang Jarvloppet i Järvsö några veckor efter jag sprang 5000 meters loppet i Krokom. Nog om det, själva poängen jag vill komma till är att jag precis som då så kändes dagens löppass lika bra, dock sprang jag i lugnt tempo tillsammans med Gunnar. Vi sprang hit och ditt och i all typ av terräng. Blev drygt en och en halvtimmes rolig och bra löpning med som sagt bra känsla, mer av den varan i framtiden tack.