Jag blev inte långvarig under dagens kraftprov Fjällmaraton 100k. Tvingades bryta precis efter Vålådalen. Försökte fortsätta men det gjorde för ont för ens vara en mening att fortsätta. Att ta sig halva banan var annars ett rimligt och bra mål jag hade men fick kasta in handduken redan efter första vätskekontrollen.
Loppet fram till dess var ingen höjdare heller egentligen. Starten gick Kl:5 och jag tänkte först hålla mitt tempo men ryktes ändå med i täten där vi var omkring 15 stycken. Ganska tidigt kom det en böljande stigning på omkring 100 höjdmeter, hade konstigt nog kämpigt att hänga med och hade högre puls än vad jag ville ha. Av en slum släppte jag efter drygt fem kilometer, tror det var klokt. Hittade mitt tempo men kändes stelt att springa, speciellt i lättare terräng som på grusväg. Stiglöpningen gick desto lättare.
Egentligen är första 25 kilometerna en transportsträcka innan loppet börjar på allvar upp och ner över fjällen. Nu kom jag inte så långt. Började efter cirka 15 kilometer känna av tryck både i bröstet och i njurarna. Hade kissat typ rosa efter cirka 13 kilometer men ändå druckit cirka en halvliter, både vatten och sportdryck. Kort därefter började ljumsken jag har haft problem med och jag klarade inte trycka ifrån varken uppför eller nerför. Tog en hel och var i annars gott slag, faktiskt bättre och piggare ben än i början av loppet.
Jag fortsatte några hundra meter efter kontrollen i Vålådalen. Jonas Persson med bruten nacke stod ju där och hejade och hoppade så hade inte mage att bryta där och då. Hoppades på mirakel att det skulle funka men klev av på friidrottsbanan och gick tillbaka och meddelade att jag bröt loppet. Sjukt trist men vad ska man göra, måste tänka på konsekvenserna och kommer fler lopp framöver som jag vill springa.
Tror inte min träningsbakgrund påverkade utfallet att jag fick bryta så tidigt men hade kanske behövt då om inte musklerna pallade. Hade en plan att ligga på 145 i puls ungefär, blev 155 på de 1:42 timmarna jag sprang och de 22,11 kilometerna jag kom i distans.
Efteråt fick jag läkarhjälp och hade förmodligen fått något som jag inte kom på vad det hette men kan berott på njurens funktion. Trots vätskeintag och omkring tio grader och relativt låg belastning så fick jag vätskebrist vilket urinen skvallrade om senare. Läkaren sa att jag tog ett bra och helt nödvändigt beslut. Hade kunnat gått riktigt åt helvete annars om jag hade fortsatt.
Vill rikta ett stort tack till arrangörerna som arrangera alla dessa fjällopp, det är inte det enklaste. Fick också bra hjälp efteråt med skjuts tillbaka och bra bemötande. Vill också tacka Carl och Sarah som erbjöd tak över huvudet i Ottsjö natten till idag, vilket blev en kanonöppning rent logistiskt.
Nästa gång kanske jag få chansen att bestiga Ottsjöfjället.