Foto: Bildbyrån.

Idag kom dopingsdomen för Therese Johaug efter en onödig lång process. Det blev ett 18 månader långt straff, vilket gör att hon missar OS i PyeongChang. Rätt eller fel? Jag har personligen ingen riktig åsikt vad som skulle ha varit rätt straff men det jag tycker är bra är att det inte är ”okej” och att vara oförsiktig på vad man stoppar i sig eller i detta fallet smörja på sig. Det ska inte spela någon roll om du heter Therese Johaug eller Kalle Andersson och är en vanlig motionär. Samma regler och straff ska gälla alla, oavsett nivå.

Sen allt det där ”tycka synd om henne snacket” som surras friskt här i Sverige och inte minst i Norge. Tänk om hon kom från Ryssland, då hade nästan alla begärt två års fängelse direkt. Vi pratar trots allt om en anabol steroid. På tal om Ryssland så är det fortfarande några skidåkare (b.la. Legov) som är avstängda att tävla, trots de inte ens åkt ditt på doping utan bara för att deras dopningsprov blev manipulerad som det verka på ett statligt vis. oklart hur den historian slutat.

Jag har inget emot att hon kommer tillbaka och tävlar efter sin avstängning, däremot kommer jag har svårt att glädjas med hennes ev. framgångar om hon nu fortsätter satsa vidare d.v.s. Detta beror på att hon säger själv att hon är helt oskyldig, ett tråkigt naivt utryckt och beteende. Du har alltid 100 % ansvar var du få i dig när du är elitidrottare. Man har ju hört många bortförklaringar när idrottare åkt fast för doping men i Therese fall tror jag det är sant så som hon har sagt. Det är som man bruka säga, du lär dig av dina misstag och man måste ta ansvar för sina handlingar oavsett vad du heter eller från vilket land du kommer ifrån.

Jag själv är noga med vad jag stoppa i mig och kolla alltid på innehållsförteckningen på vissa livsmedel och läkemedel innan jag använder dessa. Sen kan man enkelt dubbelkolla på riksidrottsförbundets hemsida om vilka ämnen/substanser som inte är tillåtna eller icke är tillåtna att använda. Under dagens träning som bestod av tre timmar stakning och en timme löpning (+spänst) så drack jag kranvatten, så inga spår av anabola där inte.

Jag skrev ett längre inlägg om fallet Johaug förra hösten då det blev officiellt att hon hade fastnat i en dopningskontroll.

Läser just nu en intressant bok som jag har lånat på biblioteket. Den heter Så kan jag också bli miljonär innan 30 och pensionär innan 40, det är en bok som precis är som den låter. Den ger tips om hur man kan förvalta sina pengar på alla olika sätt i tidig ålder som gör att man kan sluta jobba långt innan den vanliga pensionsåldern. Så enligt bokens titel så har jag bara fyra år på mig att bli miljonär, lyckas jag så kanske jag t.o.m. kan få en tjej. De har en tendens att falla för rika män, av någon konstig anledning. Nu kanske ni undrar om jag ska bli ett kapitalismsvin? hellre det än att vara bidragssnyltare.  Faktum är att jag få inte in så värst mycket mer än någon som kan leva på bidrag likt A-kassan, trots jag har två jobb. Man vill göra rätt för sig och jobba och betala skatt så att välfärden ska kunna fungera. Sen är det faktiskt de som vågar satsar som t.ex. entreprenörer eller små företagare som genom sina satsningar och uppoffringarna kan ge tillbaka till samhället.

Kan rekommendera boken den ger bra tips att spara vanligt och var man ev. ska förvalta sina extra slantar man få över. Jag har själv genom åren enligt mig själv sparat smart och kunnat lägga undan pengar. Idag har jag däremot svårare att lägga undan till sparande. Detta för att jag få olika mycket in varje månad beroende vad jag tjänar. Ett av mina jobb är jag vanlig anställd medan ett av mina jobb få jag in via företaget och därför vet jag inte vad jag få ut där. Det kanske jag vet då jag nu i höst ska läsa företagsekonomi redovisning på distans. Blir både spännande och kul det.

Har som sagt varit bra på att förvalta mina pengar i så gott som hela livet. Har en mängd olika exempel som jag gjort när jag var yngre som egentligen har speglat hur jag tänker och använder pengar idag. Första minnet jag har att jag tjänade pengar var när jag plockade jordgubbar hemma. Istället för veckopeng eller månadspeng så såg jag chansen att tjäna lite extra. Av de extra slantarna kunde jag spara för framtiden. Runt millenniumskiftet så kommer jag väl ihåg att en stor del av mina besparingar gick åt att köpa Ericsson. Dessa har jag än kan jag säga utan att fått någon utdelning än. Få väl vänta 20 år till. Jag minns även att jag fick några kronor varje veckodag från måndag till fredag för att kunna handla något efter min simskoleträning medan jag väntade på badbussen. Oftast sparade jag allt och handlade inte något förrän på fredagen om ens då. Blev en del Jengatuggummin för 50 ören bl.a.

När jag började bli lite äldre så kunde jag tjäna lite mer då genom att sälja jultidningar. Ju längre jag cyklade mer kunder och mer kunde jag tjäna varje höst/vinter då man säljer. Eftersom jag bodde på landet så blev det många mil på cykeln. På så sätt lyckades jag få ihop en del som jag kunde spara och framförallt lyckades jag få så gott som alla kapitalvaror som jag ville ha. De enda grejerna som jag fick från t.ex. julklappar eller födelsedagspresenter var en stereo (ni födda på 00-talet, googla stereo), en cykel och förvisso en hel del golfutrustning. Sen var det lite kläder och sånt man fick men inte alltför sällan var grejer jag fick ärva då jag var yngst (och är) i familjen.

En annan grej som är lite subjekt och minst sagt annorlunda var när jag sålde tjurspermier. Det hela började med att jag vann en tävling i showmanship, kort och gott förklarat är det när man går runt med en kalv och man skulle se glad ut och försöka ha koll på det där djuret. Om ridsport är en OS- gren och sport så är banne mig det också en sport. Lägg showmanship på minnet. Hur som helst vann ägaren (vilket inte var jag eller mina föräldrar för den delen) spermier av tjuren Biggles, fin tjur förövrigt. Eftersom jag vann tävlingen som faktisk var ett slags DM i Skåne så fick jag vinsten och därför även priset som ni i detta laget vet var det var. Istället för att sälja direkt till mina föräldrar som skulle ha det till att seminera kor så väntade jag med att sälja tills de förhoppningsvis blev dräktiga. Vilken självklart var en risk då alla inte blir dräktiga. Hur som helst kunde jag ”sälja av” och tjäna lite mer än vad jag annars skulle göra om jag sålt direkt. Precis så det är när man säljer och köper aktier/fonder. Man måste satsa för att vinna.

Boken går också igenom en rad olika spartips. Det är en kille som skrivit den efter sina egna erfarenheter som ”en vanlig svensk” som med ganska enkla knep lyckas spara ihop så pass mycket att han i princip skulle kunna gå i pension vid 40 års ålder. Känner igen en del av det han skriver. En sak som jag bestämde mig för när jag direkt efter gymnasiet började plugga till landskapsingenjör var att inte ta studielån, trots jag egentligen inte hade så värst mycket på mitt sparkonto som i det läget hade investerats i aktier/fonder. Under sommaruppehållen från studierna jobbade jag på en golfbana i Uppsala och för att minsta kostnaderna under somrarna som bl.a. att inte ta bilen till jobbet utan cyklade eller åkte rullskidor. Någon sommar bodde jag t.ex. på golfbanan och hade något år även min bil på golfbanan under veckodagarna. Med de intjänade pengarna under sommaren kunde jag spara undan och klarade mig precis de kommande två terminerna. Man levde inte över sina tillgångar, men heller behövde man inte leva snålt. Idag kan jag inte lägga undan pengar då jag nämnt tidigare inte vet hur mycket jag får in varje månad. Jag är som ett t.ex. hockeylag som få mest inkomster under säsongen i form av främst biljettintäkter och sponsring. På sommaren går de back då intäkterna är låga men spelarnas och ledarnas löner ändå ska betalas ut. Likviditet helt enkelt, ungefär så jag få planera min ekonomi idag, vilket egentligen inte är något större problem.

Jag har väl alltid haft intresse för ekonomi men nu när jag ska läsa lite ekonomi samt snart läst ut boken så kommer jag nog börja intressera mig mer med att investera i diverse olika aktier/fonder. Fyra år på mig……..

Jag och familjens hund Raj sprang en runda i vackra Fyledalen i april i år. Att springa med sin hund är något jag ser allt mindre idag än förr, idag ser man att man rasta sin hund från sin cykel. Är vi idag för bekväma och mer lata än förut?Foto: Oskar Henriksson

Som elitidrottsman lever man ständigt på gränsen av sin fysiska gräns, ständigt nära gränsen som är allt annat än hälsosamt. Däremot lär vi elitidrottare kunna leva ett långt hälsosamt liv efter elitkarriären, mycket på grund av lärdomarna man får av att lära sin kropp och äta bra mat. För idag pratar det alldeles för lite om folkhälsan i Sverige, blir mest snack om hur mycket man ska satsa på vården. Ingen pratar om varför vården kostar pengar. Just nu simmar den f.d. proffstriatleten Jonas Colting runt Gotland för att väcka intresse för just folkhälsan och att det bl.a. ska byggas fler simhallar så fler kan lära sig simma och på sikt undvika fler drunkningsolyckor. Det borde väl vara värt att satsa på olika motionsformer om färre personer förolyckas.

Just nu är det politiveckan i Almendalen på Gotland som jag har följt på kvällarna, men ingen nämner folkhälsan, bara om välfärden och hur mycket man ska satsa på vården. Jonas Sjöstedt pratade till stor del hur illa (vilket det är) att ett nazistiskparti få vara med under veckan. Jag tycker det borde vara bättre och mer intressant att prata om de tio miljonerna som bor i Sverige och försöka förbättra folkhälsan, istället för att prata om de 150 (fler är dem tydligen inte) i det nazistiska partiet.

Denna vecka är det en stor fotbollscup som heter Storsjöcupen och det är väldigt mycket aktivitet i området. Bra på många sätt. Något som jag har lagt märke på är att dessa många ungdomar småhandla en massa onyttigheter som de ska snaska i sig och sen försöka spela fotboll på. Ett problem är också att det säljs alldeles för mycket onyttigheter generellt på olika idrottsevenemang, där skulle istället finnas tillgång till bra mat och alternativ till näringsrika mellanmål med mera. Bland livsmedel som läsk, vatten och mjölk är vatten i flaska dyrast och det måste troligtvis vara det största lurenderiet i Sverige i modern tid. Vatten i kran är flera gånger billigare och godare i dagens Sverige. Läsk är billigast och innehåller väldigt mycket socker. Tyvärr ser jag inga ungdomar och eller inga vuxna dricka en halvliter mjölk än en halvliter läsk i offentliga miljöer.

Kunskapen på vad vi stoppar i oss måste bli mycket bättre. Idag är det så lätt att få tag på billig skräpmat, som verkligen är just skräpmat. Mat måste få kostar och den ska produceras i bästa möjliga mån närodlat. Något som både svensken och välfärden tjänar på. Enkel vanlig husmanskost är den bästa, då får du i dig det du behöver. Att gå på olika dieter eller dylikt är inget som jag tror på. Finns inga genvägar för att få en kropp som mår bra. Sunt fförnuft med bra kost och måttlig motion är framgångsreceptet för att må bra. En liknelse är när jag förklara för mina golfelever när de frågar när de får grönt kort, då svarar jag att grönt kort är inget du får, det är något du förtjänar.

Som liten har jag fått lära mig att man måste göra någonting för att komma någonvart. Idag är jag väldig tacksam över att kunna växa upp på landet där jag tidigt fick lära mig vara kreativ. Eftersom det inte gick några bussar där jag bodde så cyklade jag överallt jag skulle till. Trots jag är född på 90- talet som sägs som den curlade generationen så måsta jag varit ett stort undantag, mest positivt nu med facit i hand. Jag kunde t.ex. gå ut i kohagen och lira fotboll med korna där, kände mig alltid bäst då kor är väldig långsamma och har ganska dålig motorik. Jag kunde periodvis vara ganska mycket inomhus med när jag växte upp, spelade precis som många andra killar dataspel. TV- tid blev det en del med när man var liten, eller snarare när det gick att se på TV, vilket ibland berodde på vädret. Ibland fick man in en tysk TV- kanal, annars var det SVT, TV4 och två danska kanaler som man hade att välja på om man ville se på TV. Inte konstigt man försökte vara ute och vara aktiv.

Som sagt så tror jag kunskapen är för dålig när det kommer till sin egen hälsa. Jag är själv en gottegris utan dess like men är väldigt noga med vad jag behöver få i mig för att kunna prestera på topp och att må så bra som möjligt. Jag hoppas verkligen att man våga prata mer om den svenska folkhälsan och jobba förebyggande för att fler ska hålla sig friskare längre och för att minska kostnaderna i vården.

Investering i folkhälsa betalas i framtiden, kom ihåg var ni hörde det för första gången.