Buff 22K Bydalsfjällen | Johannes Andersson Skånsk Skidåkare

Sprang idag det korta loppet av två, Buff 22K Bydalsfjällen, som namnet förklarar var 22 kilometer, eller lite knappt då målgången var något förkortat. Detta var faktiskt första gången jag har varit i Bydalen och man fick verkligen känna på hur hårt det kan vara uppe på fjällen. Eftersom man fortfarande inte få vara mer än 50 stycken vid ett event så var det olika startgrupper idag. Helt horribelt att man inte kan få vara fler vid idrottsevenemang än vad man få vara nu, ett hot mot folkhälsan. Men till Ullared får vi åka. Kan väl säga att jag hade närmare en kvadratkilometer för mig själv stundtals uppe på fjället idag.

Eftersom det inte fanns en exakt starttid men att min startgrupp skulle starta omkring kl:11 så kunde man nästan kosta på en sovmorgon, åtminstone helt utan större stress. Jag och Therese ankom strax efter kl: 10. Efter hämtat nummerlapp och kommit till starten så värmde jag upp mestadels lugnt i närmare en kvart. Sen startade jag kl: 10:59.

I min startgrupp så hade en hel del startat förre mig, innan jag valde att starta. Detta innebar att jag hade en hel del förre mig som jag kunde jaga. Första fem kilometerna går succesivt uppför tills man når Västerfjället, 540 höjdmeter direkt med andra ord. Kändes stabilt och låg bra i tröskelintensitet. Upp och förbi trädgränsen hade man mestadels medvind, men sista biten upp till Västerfjället (1148 möh) hade man styv motvind. Stundtals hade jag helt allvarligt svårt att hålla mig stående ens. Började förstås också bli kallt i blåsten, som dessutom var rå och fuktig.

Efter toppen så gick det utför mer eller mindre hela tiden ner till Mårdsundsbodarna, dessutom medvind som i de längre stegen ibland tog tag i mig och jag höll på att trilla framåt. Sjuka krafter det finns på kallfjället. Hade bra flyt utför men när man närmade sig trädgränsen så började bli tekniskt krävande och såg på Strava att jag tappade en hel del tid under en tiominutersperiod, då jämför jag mig med de främsta i det långa loppet över 50 kilometer. Med riktigt hög klass dessutom. Sista biten ner Mårdsundsbodarna gick på grusväg och det flöt på bra, såg även att jag låg jämnt med Björn Sandströms tid från 2018 där, då vann han loppet över 22 kilometer.

Kände att det var kontrollerat och bra tempo men kände att jag nästan direkt efter fick en liten dipp, samtidigt som det började gå mer uppför igen. Jag drack eller åt inget i Mårdsundsbodarna, hade med mig sportdryck på en halvliter, som jag också nästan drack upp under loppets gång. Jag hade egentligen bestämt mig att ta på vindjackan innan jag nådde kallfjället igen, jag väntade bra länge men den kom på tillslut då jag gick ner i en bäck och kunde ta på den där utan att det blåste iväg. Det tog visserligen en minut (om jag nu ska tro på Strava), men jag visste att det väntades närmare fem kilometer konstant motvind. Utfallet blev så också. Jag märkte dock att benen var kalla och hade nästan svårt att få ordentligt blodcirkulation, det var ingen skön känsla. Tyckte ändå att det gick hyfsad att ta mig framåt, blåsten var nästan värst och jag hörde inte ens mina egna steg utför. Alla som känner mig och mitt löpsteg, vet att det inte är så bra och att det låter som en mindre jordbävning när jag far fram. Det går visserligen ofta fort.

Jag hade lite svårt att motivera mig och hade ingen förstås ingen koll på vad andra presterade. Sprang fortsatt om lite folk då och då, även om det var glest emellanåt. Förstod nästan med fyra kilometer kvar att jag skulle klara sub två timmar åtminstone. Kände mig även pigg och utan att riskera livet så gick det någorlunda fort utför ändå ner till målet, bitvis riktigt tekniskt men många partier ganska lätt att ligga på. Jag kom in på 1:56 timmar någonting, har ännu ingen officiell tid än.

Även om jag kände att det fanns mer att ge så är jag ändå nöjd över att jag klarade under två timmar, men nästa år kanske jag ska satsa på den långa banan. Jag sprang i mina Salomon Speed, få ofta problem med vaderna när jag springer i Salomon, så även idag. Kanske det var anledningen att det var tyngre uppför det andra fjället. Annars är Speed en robust sko, men för skona vaderna och kanske kunnat springa bättre så hade nog mina Inov- 8 X- Talon 210 varit bättre. Förutom vinden så var det bra förhållanden, torrt för det mesta. Nedan siffror från loppet och min klocka:

Tid: 1:57 h
Distans: 21,63 km
Snittempo: 5:24 min/km
Snittpuls: 162 (83 %)
Maxpuls: 172 (89 %)

Barometern i klockan ballade ur men enligt arrangören så ska det vara 1150 höjdmeter. För med nördig information så kan man följa mig på Strava.

Jag vill ge arrangörerna en stor eloge att de lyckades arragöra detta överhuvudtaget, jag hoppas verkligen man lätta på restriktionerna inom snar framtid så folk inte tappa motivationen till att träna till lopp. En annan detalj som jag tänkte på idag är alla som lyssna på musik när de tävlar. Ur ett säkerhetsperspektiv så borda man låta bli och jag hoppas man förbjuder det så småningom också när det är tävling. Lär väl få skit för det men tycker faktiskt det är en viktig fråga.