Säsongens första banpass idag. Förra banpasset var i Östersund (bilden), dagen innan hjärtproblemen började förra året. Skorna är desamma, då som nu.

Då var den andra heldagen över här på Bosön. Tidig uppstigning och det var planerat ett pass på morgonen. Hann knappt börja innan det kom en dopningskontrollant som skulle göra ett oplanerat test. Var bara att hänga med in och såg till att allt gick rätt till. Märkte då att jag hade en puls på 40, i stående position. Kan bero dels på att jag börja bli bättre tränad igen och att man var relativt nyvaken, med ännu en dålig natt med sömn. Sedan när man väl kom ut så sprang vi tillsammans med fotograf Elias till Lidingövallen. Fick även Micro sällskap av Erik Wickström en kort bit. Vi skulle alltså springa på bana och det kändes oväntat bra för vara första passet på bana för i år. Friidrottsbanan var kanon men tydligen var den något kortare än 400 meter. Känslan var i alla fall bra. Allt detta var över på en timme men råkade stänga av klockan efter halva passet. Dessutom sprangs detta pass innan frukost, gillar sådana pass……….åtminstone efteråt.

Filmsnutt av den sista intervallen, ser ut som jag fortsätter springa men det gör jag inte. Jag försvinner nämligen bara ut ur bild.

Annars har vi fortsatt med förberedelserna till PyeongChang med klädprovning, hälsokontroll med mera. Träffade även legendaren Timo Lahtinen som jag känner förut och som numera är ledare för kälkhockeylandslaget. Han har sen tidigare bl.a. varit hockeytränare i Malmö IF (som det hette på den tiden) och vunnit SM- guld med dem. Timo och jag känner varandra sen tidigare då vi tro eller ej var elitspelare för våran klubb Tomelilla GK för ett tag sedan, kan vara omkring tio år sedan nu. Vi prata alltså om sporten golf och vi spelade seriespel tillsammans. Minns att vi spelade på Östra Göinge GK en gång där Timo var äldre än vi andra tre i laget tillsammans, då var vi ändå 16,16 och 19 år. Minns en annan gång då vi spelade på Carlskrona GK då jag spelade i singelspelet och Timo var lagledare, åtminstone för den dagen. Han sa till mig på finlandssvenska att det var en sån här stor huggorm i högruffen. Ormfobi som man hade/har så slog jag givetvis bollen ditt och tvingade min caddie Philip att leta reda på eländet, så jag kunde och vågade slå därifrån. Sjukt galet att man har fått ha caddie i sina dar, speciellt när man bara var rena barnet, eller mer specifikt runt 15-16 år gammal.

På tal om golfbanor så har även målvakten i kälkhockeylandslaget Ulf Nilsson jobbat på min hemmabana som fortfarande Tomelilla GK är. Ska jag nu ansluta hela det här så har en annan kälkhockeyspelare nämligen Rasmus Lundgren gått i parallellklass med mig i nio år i Tomelilla. Dock är han inte på plats på Bosön. Lägg då till att det finns ytterligare en lagledare för kälkhockeylandslaget från Tomelilla, så alltså kan vi vara fem stycken killar som åker till PyeongChang nästa år, om nu de kvalar in till ditt förstås.