Ibland vill inte kroppen (läs benen) lyda hjärnan, en sådan dag var idag och ett tecken på att behovet av vila även gäller mig. Lyckades ändå genomföra fem jämna intervaller uppför Gustavbergsbacken, med var också Thereses halva släkt typ. Kul med sällskap och support. Tanken var åtta intervaller men reviderade snabbt till sex då jag ansåg för halkigt att köra intervaller rakt uppför liftgatan. Sen var tanken sex intervaller men slutade fem. Jag hade i princip samma dåliga känsla från första början, faktiskt redan på uppvärmningen då benen kändes stumma. Tänkte efter första intervallen att det skulle släppa men icke, stumma som cementblock. Var t.o.m. jobbigare än vanligt att springa nerför. Var inte mycket positivt men att ändå hålla god tempo få man vara nöjd över, trots känslan. Fanns ingen överväxel idag alls och känslan var lite att handbromsen var i. Men tiderna visade inte det bästa men inte det sämsta heller. Hade grotesk låg puls idag med, ännu ett tecken på att vila är nödvändigt.

Blev tidigare idag av med ett KOM på Strava då Joakim Lantz slog till med en bra tid, jag försökte inte ens ta tillbaka men satte pers åtminstone med två sekunder men var över en halvminut efter, trots jag försökte öppna lugnt och sen spurta på slutet. Men som sagt ville det inte riktigt som jag hade tänkt. Hade start och typ mål på samma ställe på varje intervall, cirka 370 meter och 90 höjdmeter. Jag hade hursomhelst dessa tider: 2:56 – 2:54 -2:55 – 2:58 -2:46 minuter. Under tre minuter gör man inte ostraffad direkt, men snittpulsen var som högst 161 (83%) och en maxpuls på blygsamma 172 (89 %). Det är för lågt.