Det dröjde nästan in i februari innan jag körde mitt första intervallpass i den fria tekniken, detta beror helt på foten som har krånglat och har lyckas bli bra utan någon som helst åtgärder, men men glad att det går att åka skejt. Är nära prick två månader kvar till SM så det är gott om tid att både bli sämre och bättre, det får väl framtiden utvisa. 

Dagens intervaller var ganska sega, det berodde främst på föret som var segt efter nattens snöfall, svårt att få det där flytet på 3:an tyckte jag. Efter uppvärmning så körde jag en tröskel på elva minuter drygt, snittfart 21,5 km/h och snittpuls 161 (84 %). 143 höjdmeter med start och mål på stadion. Sen åkte jag fyra intervaller, där jag gick i mål på Björnberget och startade nere på stadion, Velodromen eller Snöhögen. Backintervaller kan vi kalla dem och jag fick följande siffror:

• Tid: 4:56 min – Snittpuls: 165 (86 %) – Höjdmeter: 84 m
• Tid: 5:35 min – Snittpuls: 164 (85 %) – Höjdmeter: 79 m
• Tid: 3:50 min – Snittpuls: 165 (86 %) – Höjdmeter: 61 m
• Tid: 3:00 min – Snittpuls: 164 (85 %) – Höjdmeter: 54 m

De två sista intervallerna gick bara rakt upp och trots lite segt före så har jag nästan aldrig varit så snabb uppför, alltid något när det kändes lite segt. Det positiva var att jag kunde driva hela tiden, inte riktigt som man önskar men mer glad att både fot och armbåge vill samarbeta. Har fortsatt lite svårt att komma upp i puls, men blev ordentligt trött ändå. 

På eftermiddagen var jag ute i knappt två timmar och körde klassiskt, två plus och regn stundtals var detta pass melodi samt att fästet var mellan himmel och jord beroende var någonstans man var i spåren. Märkligt att det kan skilja så mycket. 29 kilometer, 706 höjdmeter och 124 (64 %) i snittpuls mäktade man med denna eftermiddag.