Dagen kunde knappast börja bättre idag med ett fint morgonpass på rullskidorna. Solen sken och vinden var beskedlig, vilket den sällan är här ute på Österlen. Körde 28 km på 4:or, med 3:50 min/km i snitt. Har kört väldigt få klassiska pass på rullskidor sedan Vasaloppet, tror det var 4:e passet efter Vasaloppet. Musklerna är inte riktigt vana än men känslan var ändå bra idag.

Bild från Bollerup, där jag hade vätskepaus.

Kvällspasset blev ett kärt återseende med de gamla vanliga klubbkamrater som så alltid brukar vara med. Skidgång stod på programmet och det har jag inte kört på nästan två månader, första gången utan pannlampa, var lite ovanligt men kul med all fin utsikt som finns uppe på St:Hans i Lund. Vi körde upp o ner från en backe, 4×5 backe blev det med vart 2:a och 4:e nerförslöpning i full fart. Var kul men svårt, kom upp i dryga 25 km/h och det var faktiskt snabbare än min högsta hastighet under rullskidpasset på morgonen, knasigt. Lika imponerade är man på långdistanslöparna där främst Britten Mo Farah som har OS- och VM guld i distansen springer ungefär lika fort som jag gjorde nerför, fast han gör det sista km av ett 10000 meters lopp. Imponerande, minst sagt! Ironiskt nog var det jobbigast nerför med snabb löpning, hade faktiskt högst puls och låg ofta runt 90 % av max efter neförslöpningen. Den var lägre uppför, runt A2 men sista setet mer i tröskelzonen. Konditionen är fortsatt inte speciellt bra, känner mig som en tung flodhäst så fort det går uppför………..men hur många skidåkare är i form i April?

Utsikten norröver

Såg Torno Turso och Öresundsbron på toppen av backen.

Var hungrig när jag kom hem, blev en portion till plus en kanna mjölk.