På lördag ska jag springa Lidingöloppet, ett lopp som jag har stor respekt för och speciellt förra året då det inte gick så värst bra och slutade med att man joggade i mål på 2:03 timmar. I år är målet under två timmar även om vetskapen av den träningen som borde bedrivas har uteblivet. Inga längre löppass i någon utsträckning har skett och att springa bra i mellan 30- 60 minuter kan jag, är annat i två timmar kuperat över 30 kilometer. 

Efter träningsbakgrunden varit som den varit har jag varit osäker om jag skulle springa eller inte men var sugen då jag ändå hade fått en fri startplats till årets lopp. Med lite snack med Gunnar Hammarberg efter och innan lördagens lopp så bestämde jag mig att springa, bra att ha någon att bolla med och speciellt då känslan var dålig och jag hade ont i benen efteråt, toppen tyckte Gunnar som mer eller mindre sa att jag var redo och förberedd. Det kanske är så, blir hur som helst en utmaning att få i mig energi nog och att benen ska hålla distansen ut, för kondition det har man.