Förra vinterns bästa lopp vårvärmen i Torsby. Foto: Tom Landström/Sk Bore
Avlutade år 2016 med att gå och lägga mig vid midnatt, knappast bra om man vill få en god nattsömn men jag var trött så det gick bra. Blev vilodag denna dag så jag tänkte summera 2016. Träningsåret som tar slut i April få man summera då, idag summera vi vad som hände 2016. Total träning under året landade på strax under 500 timmar. Ut över dessa timmar blev det även drygt 40 timmars styrketräning. Klart mindre än förut då jag legat på omkring 700 – 750 timmar. Det av förklarliga själ då jag missade två månaders träning i höst och hade ett ganska långt träningsuppehåll i april månad.
Generellt var det ett okej år, sätt över hela året. Vintern var varken bu eller bä, gjorde några stabila insatser och blandade med lite sämre. Vintersäsongens 15/16 bästa lopp blev i Torsby (Sverigecupen) i slutet av säsongen. Kände för första gången då att det fanns möjligheter längre fram att kunna bli topp 30 i cupen. Ett mål som jag har. Efter några helt okej rullskidlopp under våren så flyttade jag till Östersund för att kunna optimera träningen som faktiskt krävs. Hade under juni månad troligtvis den bästa månaden nånsin då jag kände mig väldig stark rakt igenom, trots en träningsdos på nästan 100 timmar den månaden. Tävlingarna under sommaren gick okej utan någon fullträff.
Sen kom problemen med hjärtrusningarna, första gången på Vallsberget i Ö-vik. Var oklart hur det skulle bli under höstens två första månaden, jag kunde vissa dagar jogga lite lätt men vissa dagar gick det inte. Styrketräning kunde jag till viss mån genomföra, om än ganska lugnt. Fick en operationstid i början av november som tyvärr misslyckades. Oklart om det blir fler försök eller jag få leva med medicinering. Några dagar efter operationen kunde jag träna igen och har kunnat tränat nästan obehindrat sen dess. Skillnaden från förr till nu har varit många, bl.a. har jag fler dagar som är mindre bra. Ett rent lotteri hur kroppen fungera från dag till dag och det är inget som jag kan påverka överhuvudtaget. Att träna intervaller känns ofta helt meningslöst då jag inte kan förbättra hjärt- och lungkapacitet längre- just nu.
Vet inte exakt i dagsläget kan påverka min maxprestation som t.ex. på tävlingar. I Bruksvallspremiären var jag väntat en bit efter förstås, men det var en bitter verklighet att se hur kroppen påverkade. Att snitta 86 % av max i ett kuperat 10 kilometers lopp och att vara helt totaltslut var inget rolig kvitto att uppleva. Tyvärr en verklighet. Vilken tur att man kunde tävla med Zebastian i världscupen som slutade med b.la. två världscupssegrar i Finland. När jag själv tävlar igen är ännu oklart, kan bli redan till helgen. Är både spänd och taggat att tävla själv men samtidigt orolig över hur kroppen ska fungera.
Mål för 2016 är att inte har några mål alls, mer än att jag hoppas på ny operation inom en snar framtid och förhoppningsvis en lyckad sådan. Är dock lite skeptiskt till att lyckas med en ev. operation och mest p.g.a. att jag har en väldig låg vilopuls som gör det svårt att stimulera hjärtat att kicka igång tillräckligt för att lokalisera felet. Ärligt talat vågar jag inte ta vilopulsen längre, vet att jag hade 29 när jag var inlagd på sjukhus i höstas men är rädd att den kan vara lägre idag. Men få hoppas på det bästa och 2017 kanske kan bli mitt år trots allt. Få se om 365 dagar.
Nedan lite mer statistik om min träning 2016, krävs troligtvis att man har Funbeat för att kunna se.
Antal träningspass per träningsform i år.
Tid per månad och träningsform (tabell)
Bild från 2016 års Vasalopp, har glömt och förträngt var jag blev men det går nog att googla.
Backrace upp till Hovfjället, mitt f.d. bästa gren
Regnade lite under SM i Norrköping. Foto: Erik Wickström
Jag under årets upplaga av Peak Performance Vertical. Bilden är tagen någon gång under kilometer två, som tog över 13 minuter att ta sig igenom och över 300 höjdmeter. Ett lopp utöver det normala.
Foto: Axafjällmaraton.
Högst upp på pallen i Världscupen i Finland