Målgång. Foto: Lisa Johansson/ÖP.
Då var premiären i Bruksvallarna gjord, detta med lite blandade känslor. För det första är jag nöjd att jag överhuvudtaget kunde ställa upp och genomföra loppet och att jag gjorde precis vad denna kroppen klarade av denna dag. Mindre nöjd att denna kropp (hjärta) inte ville prestera som jag ville denna fredag. Det är en sak att höstens träning har uteblivit men en annan sak att man får värsta mjölksyran när man ligger på 160 (82 %) i puls. Sammanfattningsvis förklara jag dagens insats ganska väl när jag blev intervjuad av Östersund Posten direkt efter målgång, där jag förklarade precis så som jag kände. Artikeln finns att läsa här.
Tar allt från början. Jag sov väldig bra i natt, så dagen började bra. Sedan åkte jag och min klubbkamrat Adam Ekstedt till Bruksvallarna. Innan tjejerna skulle köra sitt race så åkte vi ett varv på banan som mätte fem kilometer och som är ordinarie banan. Blev sedan lite mer uppvärmning med lite impulser i och märkte då hur seg kroppen var.
Jag startade som 71:a man i det stora startfältet. Kändes helt okej i början men redan efter 500 meter i den långa stigningen (Södergren backen) började benen bli stumma och fulla med mjölksyra trots pulsen precis kom över 160-sträcket. Ganska liknande känsla som igår faktiskt. Försökte ändå hitta en rytm för att överhuvudtaget ta mig i mål. Låg 220:e man efter den första mellantiden. Kort efter mellantiden blev jag ikapp åkt av Hallbys unga åkare Simon Jonsson. Jag hängde med smålänningen ganska lätt utför till sprintbanan och sen vidare ut på varv två och sista varvet. Väl i Södergrenbacken fick jag det tufft och i slutet av Södergrenbacken ökade Jonsson och hängde på en åkare som var ute på varv två. Där nådde jag min högsta puls på 178 (92 %) och tokstumnade. Kände mig som en rökt ål. Jag hängde i ungefär totalt halva distansen (5 km) men tappade över 45 sekunder på honom de tre sista kilometerna. Ändå lyckades jag hänga med en duo på väg utför Södergrenbacken och in i sprintbanan. Kunde inte riktigt hänga med in mot mål men kom in som 33:e man som tillslut blev en 209:e placering för min del. Tog några placeringar på sista varvet och hade 40 man efter mig. Jag hade bredd marginal till killen från Ecuador som slutade sist.
Väl i mål hängde jag över någonting och vara nära att spy, något som jag aldrig gjort förut efter en tävling/träning. Klarade mig denna gång med men kände mig som en berusad tonåring på sin första fylla. Förut mig själv så hörde jag hur trött dansken Lasse Hulgaard var när han kom i mål strax efter mig. Jag och Lasse åkte jämnt i Sverige cupen i Torsby i mars i år. Nu skiljde det nästan två minuter mellan oss. Trist men ganska väntat. Fick förövrigt stryk av fyra danskar, har aldrig hänt förut. Ska aldrig hända igen. Jag var över sex minuter efter Marcus Hellner som vann loppet överlägset. Förra året var jag 4:40 minuter efter Petter Northug på samma distans (10 km). Då var loppet i klassisk stil och drygt nio kilometer, idag drygt tio kilometer i drygt före. Föll en del snö idag under tävlingen men jag hade riktigt tur och slapp snöfall under hela loppet. Sen hade jag riktigt bra skidor med, stort tack till Swix som vallade mina skidor idag. Trist att man har den situationen som man har nu, man tävlar liksom inte på samma villkor. Tänkte skicka likadan medicin till hela jäkla norska landslaget i julklapp så få dem så hur roligt det är att åka skidor. Låg på mellan 10-15 slag lägre i puls än förr på liknande tävlingar, då är man tämligen otränad för tillfälligt. Alla som är otränade vet hur lätt det är att komma upp i puls och bli trött.
Siffror från loppet:
- Distans: 10,3 km
- Tid: 30:50 min
- Snitthastighet: 20,04 km/h
- Snittpuls: 166 (86 %)
- Maxpuls: 178 (92 %)
- Höjdmeter: 349 m
På tal om Marcus Hellner så träffade jag hans föräldrar innan loppet, Pappa Hellner erbjöd att byta nummerlapp till hans. Hade jag gjort det så skulle jag få åka världscup i Finland nästa helg……..
Bilder:
Innan start. Foto Adam Ekstedt.
Efter målgång. Adam Ekstedt
Hämtade ut mina nya stavar idag, Triac 2,5 från Swix. De var supersköna!