Idag har jag nog upplevt min västra träningsdag nånsin för min del, åtminstone fysiskt. Skulle åka uppför Varvsberget här i Ö-vik, en fin stigning förövrigt. Första vändan var hemsk, helt ur slag. Andra vändan funkade okej ibörjan men när det gick mer uppför så havererade kroppen totalt. Nära maxpuls trots man åkte långsamt och en frekvensk låg med knappt styrfart. Skakade och frös som bara den och avbröt resterande av passet.

Hemsk känsla förstås och med en diskussion med coach Andreas Domeij så bäste vi att jag skulle vila resten av dagen och hoppas på förbättring imorgon. Trist att man inte kan träna som planerat men jag har helt enkelt tippat över vad kroppen tåler och det är bara att accepterar. Inget man kan förneka.