Då var ultrapremiären eller fjällmaratonpremiären avklarad. Det blev tillslut en 4:e plats efter jag på ett galet sätt lyckades ta in fruktansvärt mycket tid sista 15 minuterna av loppet men var kanske två sekunder efter i mål. Det var även kampen om att bli bästa svensk och komma upp på pallen, det ska erkännas att det kändes inget vidare roligt. Men i övrigt gör jag ett bra genomförande och man kunde nästan tror jag varit med förr, men det har jag ju inte. Tidig kramp gjorde att jag emellanåt fick gå ner i tempo lite här och var sista halvan av loppet men tyckte jag följde planen väl genom att få mig i tillräckligt med energi. Jag tyckte jag hade bra med energi fram till fem kilometer kvar, då var jag krispig.

Resultat

Jag hade några målbilder med dagens lopp, eller snarare förväntningar vadd jag skulle vara nöjd med. För det första så ville jag genomföra, jag körde mitt första långpass (över tre timmar) så sent som 1:a augusti i år. Jag borde kanske börjat i augusti förra året. Tre pass över tre timmar hann jag mirakulöst med ändå, dock lite tajt inplanerat kan man tycka. Andra målet jag hade var att klara springa loppet under 5:30 timmar, sprang på 5:13 minuter så det klarade jag galant. Två andra mål var att bli bästa svensk och komma på pallen, det var ju supernära. Två drömmål var att kunna springa under fem timmar och slå banrekordet på 4:54 minuter som Anders Kleist har och kommer få om detta var sista upplagan av detta lopp. Naivt mål jag vet men med mer specialiserad träning hade det kanske kunnat gått. Jag sprang faktiskt snabbare än Kleist sista tre milen än vad han gjorde när han slog banrekordet. En annan aspekt är att det har kommit nära 100 millimeter regn och det var duktigt blött på fjället. Det var det verkligen inte för två veckor sedan när jag sprang här sist. Idag tappade man många minuter där. Bäckarna hade varit pyttesmå men var rena rama forsar idag. Trodde jag skulle flyta med någon gång med. 

Starten

Nog med försnack och kuriosa och allt det där. Eftersom jag skulle springa så långt så tänkte jag att värma upp en längre tid kändes onödigt för mina stackars löparben som mer är van att tävlar i tio minuter till en timme, inte fem timmar plus. Precis innan starten så drar jag sönder ena skons skosnören, men eftersom jag sprang i Salomon Speedcross så funkade det ändå bra även om vänsterskon inte satt helt 100.  När väl starten gick så tog jag och Martin Svanborg täten men släppte ganska tidigt och låg 3:a ett tag. Jag och Martin var aldrig så nära varandra förrän tio meter innan mål, drygt fem timmar senare. Första delen av banan går uppför till Västerfjället, 5,43 kilometer 560 höjdmeter. Styv början. Få nog erkänna att känslan inte var så värst bra här, halkade ner och låg 6:a en kort stund innan jag låg 4:a väl uppe på toppen. Här klockade jag av på 33:30 minuter, tre minuter sämre än förra året då jag sprang  korta loppet, Buff 22k. Få väl erkänna även här att jag önskade att jag till och från ville springa det loppet även i år. Sedan fortsatte vi vidare i den täta dimman och den kraftiga blåsten ner till Mårdsundsbodarna. Förra året var det medvind, i år motvind så jag hoppades på att någon bakom skulle komma ikapp. Så blev det, Erik Olsson kom farande och gick om efter en stund, ökade tempot men jag kunde hänga med fram till grusvägen och vidare till kontrollen i Mårdsundsbodarna. På kontrollerna så serverades det bl.a. sportdryck och vi fick en kåsa innan start. Två muggar per kontroll var planen, den höll. 

Tillbaka till Bydalen

Vidare så bar det uppför igen över trädgränsen, kom ikapp och förbi Erik och fortsatte i ett hyggligt tempo uppför. Sprang faktiskt jämt med täten här. Jag hade som mål att hålla max tröskelintensitet, alltså inte gå över på rött. Det höll jag bra tycker jag. Sen började ett ganska långt parti där det var lite böljande men ganska snabba kilometertider. Erik kom ikapp och förbi men kände att jag inte vill gå för hårt. Vidare sen ner till Bydalen så var underlaget fint och jämt så hade faktisk två kilometertider under fyra minuter där. Min förhoppning var att vara nere i Bydalen (där även starten gick) efter två timmar, blev en minut långsammare än så. Dock märkte jag att mitt chip hade trillat av mitt ena finger. Valde kort inpå start att springa med vantar, vår ju inte många grader på fjället. Bra val tycker jag. Sämre val att chipet trillade av dock. Vid denna passering stod sambo och Lova samt svärmor med man där. Det var dock inte många sekunder dem fick se mig men kul med support.

Brutala sista tre mil

När vi kom tillbaka till Bydalen så hade vi sprungit 22,5 kilometer, efter detta så väntade en ickelöpvänlig parti av banan. Styv brant upp mot Drommen väntade. Innan man lämnade trädgränsen så slog jag en drill, inte en alltför gult piss så tänkte att jag hade en bra vätskebalans. Fem minuter senare fick jag mitt första krampanfall, ridå. Tappade också här någonstans min ena softflaska. Innan dess så passerade jag i vanlig ordning Erik och tassade vidare uppför och passerade Drommen på 2:30 timmar. Nerför Drommen så är det tekniskt, först helt okej att springa på men sen springer man inte på längre. 6:32 minuter hade jag en kilometer med fallmeter på  Men ingen Erik kom ikapp denna gång men var ändå lite orolig när jag tvärvände upp genom Drommenskåran, fasanfullt vackert där, synd att man inte njuter av det när man är där. Tvärvändningen jag gjorde var inte skön, högg till med kramp både i ljumskar och vader. Fick faktisk stanna kort därpå och stretcha. Tog mig upp och sen även ner till vätskekontrollen efter 29,5 kilometer. Märkte att utförslöpningen funkade okej men fick kramp kort därpå lite då och då. 

Fortsatt pigg

Tyckte ändå att jag var relativt pigg när jag gav mig ut på mina två sista mil. Jag hade fått dra lite i handbromsen (p.g.a. krampen) men ändå fyllt på bra med energi. Testade en anti- kramp dryck, kanske skulle funka, främst mentalt kanske. Den enda gången jag tänkte att jag kanske skulle bryta var vid tre mil men samtidigt tänkte jag att jag har ju inte ont någonstans, bara kramp. Försökte variera mer gång och löpning och göra små rörelser för undvika kramp. Detta gick faktiskt ganska bra. Jag klarade mig bra fram till den lilla nerförsbacken vid vindskyddet innan man viker uppåt igen till Falkfångarfjället, banans högsta punkt. Efter ett tag så ser jag 2:an och 3:an långt där borta, var visserligen flera minuter till dem men insåg nog att jag lyckades hålla bra tempo och var inte direkt rädd att det skulle komma ifatt någon bakifrån. På toppen och när det precis ska börja gå nerför så högg krampen till i ena baksidan. Typiskt tänkte jag, vågade inte flyta på utför som jag hade hoppas på, var fortsatt ganska pigg i kroppen i övrigt. 

Sista milen

Med en dryg mil kvar så passerade jag sista vätksekontrollen, kallpratade lite, tog en mugg med Coca Cola och så sa dem att 3:an var trött. Bra tänkte jag, då fortsätter vi pinna på och se vad det leder till. Fortsatt lätt terräng men nerförslöpningen gjorde att krampen hindrade mig att springa från och till och trots jag närmade mig snabbt till en början så började jag sakta tappa på honom. Mitt i allt så trillade jag ner i en myr, fick då förstås ännu mer kramp och tänkte att det inte kändes så säkert med alla krampkänningar att kliva i och över myrar. Tog även min andra liquid (första efter 24 kilometer) och fick lite boost men krampen var där hela tiden. Med drygt fem kilometer kvar så står Therese där vid och hejade på, kändes genast bättre en stund men uppför sista stigning upp till Drommen igen så började tanken bli tom. Det här partiet var nog en av mina sämre under hela loppet, vilket syns bland annat på pulsen som var låg men det gick inte ta i mer för då fick jag kramp. Motvind, blåst och förbannat ont i benen. Någon person såg jag heller inte till där framme, förrän man kom på gemensam bana med de som skulle upp för Drommen sin första gång. Vilka hjältar som håller på så länge, själv så var ju maxtiden typ fem timmar för vad kroppen klarade av. 

Spurten

Tog det försiktigt ner, ville inte göra illa mig, hade jag klarat mig så bra så kunde jag hålla mig åtminstone hel in i mål. Kom ner där banan delar sig mot Drommenskåran och ner mot mål. Var en befrielse att svänga av mot mål. Fick också höra att jag var nära 3:e platsen. Jag tänkte att det kan ju inte stämma, stretchade vaderna två gånger inom några minuter. Men när jag vek ner på målrakan som är en 700 meter lång liftgatan så ser jag 3:an. Jag tänkte bara att jag släpper alla spärrar och så rullar vi neråt så fort som det bara går. Jag är säkert närmare minuten efter men lyckades komma så nära som tio meter och blir 4:a i mål. Fick också tillbaka mitt chip som jag hade tappat, så jag kunde registerna, därför jag är lite längre efter i resultat tror jag. Tack för den som hittade den. Tiden jag fick idag hade räckt till pallplats i alla övriga upplagor av detta lopp, det är faktiskt lite bittert. 

Siffror:

• Tid: 5:13:22 h
• Distans: 49:33 km
• Snittpuls: 157 (82%)
• Maxpuls: 173 (90%)
• Höjdmeter: 2910 m

Nöjd

Det går väl inte vara annat än nöjd över dagens prestation. Även om jag har en tränat i många år så kan man knappast påstår att upplagningen var optimal att prestera på denna nivå. Sen att det var första ultraloppet är inte lätt och veta på förhand men jag hade sprungit om loppet exakt på samma sätt, förmodligen fått i mig energi på samma sätt och även klä mig på samma sätt. Stort tack för arrangörerna och alla deltagare. Hoppas loppet bli av även i framtiden, men oavsett så kommer jag nog springa fler längre fjällopp.

Nu ska jag ägna kvällen av att dricka mycket vätska, sen ska jag upp och jobba kl: 5. Lär väl inte få bli inbjuden till några lopp efter en 4:e plats ändå så måste ju knega. 

Bilder från supporterna