Måndag och lika intensiv start på veckan som måndagar numera är. Lyckades få till ett kortare intervallpass med dottern i vagn, medan Therese var på sitt håll. Det blev lite blandade backintervaller men märkte att det var lite väl branta backar man sprang i, var minst lika svårt att springa som man blev trött. Misstänker att det nog inte är alltför effektivt, inte som att springa på platten. Blev inga drömtider heller av förklarliga själ, inget boost för självförtroendet direkt. Däremot lyckades jag skrämma upp pulsen till 172 (89 %) vilket alltid är något. Fick även ihop 13 minuter intervalltid på den knappa timmen vi var ute i, alltid något och dessutom första intervallpasset på över 1,5 veckor.