Dags att summera Nolby Ski Race och Sundsvall Trail. Vill också tacka för inbjudan jag fick av Daniel Holmberg och tacka för ett grymt bra arrangemang av Sundsvalls Orienteringsklubb. Det är inte lätt att arrangera en tävling i dessa tider men tycker arrangörsklubben gjorde det jättebra med logistik med mera. Dessutom fin men väldig utmanande lopp och terräng man fick springa i.
Första loppet var Nolby Sky Race, ett backlopp med målgång på toppen av Nolbybacken. Backlopp passar mig bra, men visste också att det här backloppet var tekniskt krävande och gick inte bara uppför utan ganska mycket nerför med. Sällan jag känner mig nervös inför tävlingar men den här gången var jag faktiskt det, men nästan mer nervöst över vad som väntade, då jag inte visste hur banan såg ut. Jag hade inte sprungit den förut.
Efter uppvärmning med en del korta fartökningar var det dags att starta. Det var individuell start och bara 15 sekunders mellanrum mellan varje startande. Började stabilt och första halvan knappt var uppför, hängde med bra och var några sekunder efter tät där. Sen andra halvan var upp och ner, riktigt tekniskt och jag hade bekymmer med terrängen. Många sprang i spikskor men jag sprang i mina Inov-8 X-Talon 210, funkade fint då det var torrt underlag. Trots första halvan bjöd på omkring 100 höjdmeter (inga fallmeter direkt) och andra halvan lika många höjdmeter och fallmeter så sprang jag ungefär i samma fart. Det visar hur svårt det var att springa, vilket passat orienterare bra, men sämre för mig.
Jag kom in 1:14 efter vinnaren och finländaren Mårten Boström, jag var nästan överraskat att det inte blev större tidsmarginal för det kändes inget vidare att ta mig framåt sista halvan av banan. 7:a blev jag hursomhelst och kroppen kändes bra. Även om det var väldig jobbigt, så kände jag att jag hade bra med kraft på slutet, men svårt för mig när det blir för tekniskt. Övrig data från passet:
- Tid: 13:49 min
- Distans: 1,8 km
- Snittpuls: 176 (90 %)
- Maxpuls: 188 (97 %)
- Höjdmeter: 203
- Fallmeter: 73
Dagen efter så var det dags för Sundsvall Trail, samma arrangörer och inför den tävlingen låg jag 6:a i sammandraget, då 3:an från Nolby Sky Race inte startade i det långa loppet som skulle vara en halvmara, vilket det också var.
Det var varmt, omkring 25 grader och av erfarenhet så har jag aldrig klarat av att prestera på tävling när det varit så varmt och en befarad lång tävlingstid, brukar alltid få kramp annars. Jag var även fast besluten att skippa att springa med löparryggsäck, vilket de flesta i täten inte heller gjorde. Tanken var att stanna och dricka ordentligt på de tre vätskestationerna längs banan, detta fungerade bra. Jag drack en halvliter sportdryck + en anti- kramp fluid från +watt, kanske det som klarade mig från kramp i princip hela loppet.
Efter en kort uppvärmning med endast lätt jogg i fem minuter så var det dags att starta. Vi började med att springa på en strand, det var skitjobbigt och alla andra såg ut att trippa på lätt. Jag har ju några fler kilo muskler på överkroppen än mina konkurrenter. Jag släppte ganska tidigt då det började bli tekniskt terräng. Jag var på plats 13 och efter cirka 1,5 kilometer så sprang jag om en och låg 12:a. Sen såg jag knappt någon framför mig innan jag efter cirka fem kilometer sprang om schweizaren Remi Francais i en av få uppförsbackar. Fram till dess hade det varit besvärlig terräng, mest obanad och jag försökte hitta ett eget stabilt tempo. Jag började även få känningar i ena foten vid varje ojämnhet i marken, vilket i princip var hela tiden. Så länge det var jämt gick det bra och tyckte aldrig att det var någon fara men tog det lite extra försiktigt, men sprang på när det var lättare terräng och gick uppför.
Efter första vätskekontrollen (efter ca: 6,5 km) så tog jag tre muggar med sportdryck i lugn och ro. Fortsatte sedan försiktigt då jag fick lite håll men gick över snabbt och hade en go och härlig känsla. Denna känsla började försvinna efter drygt åtta kilometer, då man precis fått en snabbare och mer lättsprungen kilometer. Fortsatt väldigt ensamt, även om det var någon som hejade lite här och där. Dricka efter ungefär tio kilometer, fick ny fin kick igen men minns inte hur mycket jag drack dock. Höll sen på att springa fel då jag inte såg en av banmarkeringarna i form av orange flaggor. Det var väl markerat men det är lätt att missa ändå när man tävlar och är trött. Detta hände faktiskt vid några tillfällen sista milen. Fick ytterligare en dipp efter cirka 12,5 kilometer, började också känna att musklerna drog åt sig mellan alla längre steg man var tvungen att ta lite då och så. Tog det ännu mer piano på vissa delar. Här omkring så råkade jag springa på mina egna skosnören så de gick upp. Jag tappade nog en halvminut där då det krånglade att snöra på sig. Jag sprang i Inov- 8 X- Talon 210, precis som dagen innan.
När sista tredje delen skulle ta sin början så kändes det allt bättre igen, mentalt skönt att veta att det bara var en tredjedel kvar av loppet. Det var bara kramp som skulle kunna sätta stopp, för jag kände mig fortsatt pigg i övrigt. Efter drygt 15 kilometer så sprang jag om Dan Olsson, och kände mig fortsatt stark. Hjärnan funkade inte så bra dock strax efter då vi kom på en stig där man mötte löpare, detta uppfattade inte jag och trodde jag sprang fel. Som sagt så funka inte huvudet helt hundra men denna mycket korta felspringning gjorde att jag trampade upp skosnöret, fast på andra skon denna gång. Lyckligtvis så var det den tredje och sista vätskestation precis därefter så fixade skosnöret, drack sportdryck, men även en liquid som jag hade med mig i fickan på shortsen.
Kände att jag hade energi och visste att två andra löpare inte var alltför långt förre mig, som jag hade mött strax innan vätskestationen. Dessutom väntade det ett parti på omkring två kilometer på en flack bredare stig, här lyckades jag faktisk hålla en kilometer under 4 min/km tempo. Sen väntade lite mer tekniskt terräng innan man sista biten sprang på klipporna längs vattnet och gick i mål vid fyren i Lörudden. Krampen kom med några hundra meter kvar men det kan man leva med. Det var alltså ett A-B lopp och det var lika många höjdmeter som fallmeter.
Jag var väldig nöjd över genomförandet, att jag disponerade loppet så bra jag gjorde trots begränsad med anpassad träning för utförandet, men också att jag är ovan att springa så långt och länge i denna typ av terräng. Jag sprang Härnö Trails mellanlopp förra året som hade snarlik terräng som Sundsvall Trail. Jag har även sprungit Järvloppet i Järvsö, men det loppet få jag definiera mer som ett terränglopp än ett traillopp. Jag slutade på en 10:e plats i det mycket starka startfältet, bara topp fyra kommer från fyra olika nationaliteter. Själv så var jag drygt 15 minuter efter vinnaren men både slog och var nära löpare som håller hög klass, såväl i orientering, bergslopp eller vad det nu kan vara för typ av löpform. Och återigen grymt imponerade hur snabbt de kan springa i obanad terräng. Själv så hade jag hoppas på fler och längre backar och mindre tekniskt terräng för att gynna mig optimalt. Siffror från loppet:
- Tid: 1:50:53 min
- Distans: 21,1 km
- Snittempo: 5:15 min/km
- Snittpuls: 165 (86%)
- Höjdmeter: 342 m
Bilder nedan som Kadri Kalvo tagit
