Idag har jag tränat på som bara den. Man få passa på de dagar man är ledig från jobb och när man inte tävlar. Första passet var ett kombipass där jag hade fint sällskap av Linus Larsson och Rikard Tynell. Linus har varit den bästa skånska skidåkaren på senare tid och är bosatt sen en längre tid i Falun. Rikard har bl.a. en seger i Ski Classic och är bror till den mer kända trefaldiga Vasaloppsvinnaren Daniel Tynell. Vi körde skate på Marwe 6:or, Linus gamla exemplar var något långsammare än våra. Rundan vi körde var Aspebodarundan i ett soligt väder och behaglig temperatur att åka i. Passet gick i ett väldigt lugnt skönt tempo där jag försökte finslipa min ganska dåliga skateteknik, främst 2:ans växel. Efter vi skiljts åt så körde jag en runda upp på Sjulsarvet och sen hemåt. Väl där byte jag teknik och körde ett mer eller mindre backigt teknikpass på Elpex 3:or. Rullade till Skuggarvet och tillbaka och sen två vändor upp på Sjulsarvet upp till hopptornet och även en runda från Järlinden upp till Högbo. Avslutade med att snurra runt i en rondell för att öva på kurvtagning. Blev lite snurrigt men nyttigt när man är lite trött, inte konstigt då man åkt i fyra timmar. Sliter en del hjul men är bra teknikgrej att göra. Totalt stigning blev nästan 1000 meter och körde lite drygt sju mil. Gött första pass!

Skatepasset, Marwe 6:or!

Klassiska passet, Elpex 3:or!

Skönt att ha möjligheten att vila ut mellan passen. Passade bl.a. då på att se Tour De France näst sista etapp. Kul att följa tävlingen och främst dessa bergsetapper.Gav mig inspiration att sen ge mig ut och köra mitt första landsvägscykelpass på 4 veckor. Trots fyra timmars träning innan på dagen så kände jag mig ganska pigg. Eftersom man redan tagit nära 150 höjdmeter på dryga 10 minuter cykling kände man sig lite som Quintana, ungefär så många höjdmeter som jag tar på 2 timmar cykling på slätterna på Österlen. Utför Kände jag mig lite mer som Pinout gjorde för några dagar sen. Den som inte såg den etappen så vurpade fransmannen utför och var sen kass utför och blev omkörd av många andra cyklister. Som honom kände jag mig.

Kändes bra i nästan 3 mil innan man märkte att man inte cyklat så mycket landsväg på senaste. Dessutom började det utlovande regnet falla, hade ju haft det utlovande lågtrycket jagande fram till dess. Blött och kall och pulsen sjönk, lite som det brukar bli. När jag kom till Skuggarvet bestämde jag mig att ta på mig regnjackan innan det bar kraftig utför. När jag skulle iväg igen så lyckades jag vurpar ner i diken i den skrämmande hastigheten på omkring 1 km/h. Landade mjukt men såg ut som en skalbagge på rygg. Tur ingen kom farande, måste sätt roligt ut. Slog mig inte men fick lite små problem med växlarna och lite krampkänningar kom smygande. Tror huvudet var lite trött och då kan sådana incidenter hända. Rundan jag cyklade var Sundborn – Toftbyn – Svärdsjö – Danholn – Sundborn och hem, 61 km, 600 höjdmeter. Snittpuls på 127 (65 %) och en snittfart på 32,5 km/h. Den hastigheten skulle räckt långt på dagens Tour de France etapp, dock körde de i något längre och brantare stigningar.

Nairo Quintana i ungdomströjan och total 2:a i totalen. Ungefär så här mycket och galna var publiken när jag åkte Lysebotn Opp förra året. Galen känsla där man inte hörde sin egen puls. Lysebotn Opp går förresten nu på Torsdag, utan mig på startlinjen.

Lite serpentiner på dagens etapp, fullt så branta och långa var inte mina backar idag. Häftig vy!