Om gårdagen gick i gräsets tecken så går hittills denna dag i regnets och blötans tecken. Tänkte passa på att summera gårdagens jobbiga men roliga lopp. Blev ju en 3:e plats och jag är nöjd över det. Sprang taktiskt smart och hade inte så mycket mer att ge för att kunna få en bättre placering. Ett väl disponerat lopp var det.

Resultat

Tävlingsplatsen var min hemmabana när vi prata om golf, nämligen Tomelilla GK. Så bansträckningen kan jag i sömnen, men banan vi sprang ser klart annorlunda ut än när man spelar golf. Uppvärmningen var ganska lång, ungefär 45 minuter blev det totalt innan loppets start, sista 15 minuterna körde jag ett antal stegringslopp. Banan var den samma som ifjor och vädret var ganska likt igår som då. Lite svalare i år men med mer blåst var det. Sen såg min dag ut nästan helt identiskt som förra året med, intensivt med allt var det innebar. Går att läsa allt jag gjorde igår i gårdagens inlägg. Kände mig trots allt lite piggare innan start i år än förra året.

När väl starten gick så tog jag det ganska lugnt. Jag har märkt att ju fler lopp jag springer desto långsammare har jag blivit i början av lopp, på gott och ont. Kändes som det skulle bli tufft att ens bli topp tio. I första uppförsbacken lyckades jag ansluta till gruppen som jagade den redan då överlägsna Erik Fagius. Jag hade bl.a. med mig min bror och Oskar i den gruppen. Jag hade bestämt mig att öka tempot i de få korta backarna som fanns på bansträckning. Banan är tuff, det håller jag helt och hållet med men det är inte så värst många backar och de är framförallt i så långa men å andra sidan branta. Men backar som bara tar 15-45 sekunder att springa uppför är lite för lite att göra något för undertecknad. Bara dagens runda jag sprang i ösregn tillsammans med Raj hade fler höjdmeter på den rundan än vad gårdagens lopp hade. Men att springa konstant på gräs är super segt och med alla tekniska svårigheter som att springa nerför (även uppför förstås) serpentinvägar i hög fat är ingen lätt uppgift. Ingen bana man springer fort på direkt.

Efter jag hade sprungit på i de nyss nämnda uppförsbackarna så ville jag inte dra utan fick upp andra. I varje backe som jag drog flög det av i regel en person, så nån nytta gjorde jag när jag var i tät i vår grupp. Men i motvinden vägrade jag dra till en början, dock var jag lite dålig eller snarare ovan att ligga extremt nära för att undvika få motvind på sig. Å andra sidan var jag så mycket grövre än alla andra jag sprang emot trots jag bara väger omkring 70 kilo just nu. Så jag fick på mig vind ändå, åtminstone min överkropp. Efter knappt 5,5 kilometer så fick fjolårssegraren Fredrik Petersen nog och släppte upp någon annan som ville dra. Jag visste att Tommy Olofsson min klubbkamrat hade visat tecken på att ha lite jobbigt så det var bara att ta körningen, även om jag hade önskat jag kunde vänta en halv kilometer till, då den längsta stigningen på banan skulle börja. Efter som jag visste det var ostlig frisk vind så visste jag även att man kunde hålla långt till höger som gav mer eller mindre lä hela vägen fram till nyss nämnda backe. Sen kunde jag ligga på den belastningen som jag själv ville då ingen ändå var sugen på att dra.

När väl de två längre backarna kom så hade jag inte riktigt klippet att skapa så mycket lucka som jag ville och lyckades göra förra året. Tommy flög visslingen av men kände att jag inte fick en lucka mot Fredrik så jag höll i ett tempo som gjorde att jag orkade springa på när det väl planade ut igen, något som fungerade bättre än förra året. Jag och Fredrik växeldrog sedan och utökade avståndet bak till Tommy, tyckte det var skönt för då visste jag att en topp tre placering var inom räckhåll i det starka startfältet. Sista två kilometerna gick även ganska fort och Fredrik lyckades skapa en liten lucka innan vi svängde runt och sprang de sista 200 meterna in mot mål. Ungefär så han avgjorde förra året. Jag kände mig ändå nöjd över denna 3:e plats, sprang 25 sekunder bättre än ifjor och disponerade loppet väl. Kunde ha sprungit fortare i början men å andra sidan hade jag ju mer kraft kvar sista halvan av loppet, hellre så än tvärtom. Sen att hjärtat håller sig i schack är en seger större än något annat just nu. Svårt att veta om jag kan plåga mig mer och mer och försöka utvecklas ännu mer än min nuvarande kapacitet, men kul att vara tillbaka på allvarligt igen. Det jag kunde gjort bättre i loppet var att springa bättre utför, har sprungit mycket i kuperad terräng hittills i år men då har underlaget varit rötter och sten när man sprungit utför. Det är liksom snabbheten och flytet jag saknade under gårdagens lopp, blev visserligen allt bättre under loppets gång men förbättringspotential finns det. Sen ska man inte glömma att jag endast sprungit tre fartpass löpning de senaste elva månaderna i A3-A3+ zon.

Siffror från loppet:

• Tid: 33:23 min
• Distans: 9,06 km
• Snittempo: 3:41 min/km
• Snittpulls: 177 (91 %)
• Maxpuls: 187 (96 %)
• Höjdmeter: 118 m

Kilometertiderna och höjdmeterna i parantes:

1. 3:28 min (0 m)
2. 3:26 min (-18 m)
3. 3:42 min (0 m)
4. 3:50 min (13 m)
5. 3:36 min (-16 m)
6. 3:46 min (1 m)
7. 4:08 min (22 m)
8. 3:39 min (-4 m)
9. 3:34 min (2 m)

Kul på alla sätt denna tävlingen, vill tacka för arrangörerna Run Your Life och Tomelilla GK. Bansträckningen är verkligen riktigt bra men som sagt vill jag har mer kupering, men det går inte få till mer än var det redan finns. Även kul att få träffa gamla bekanta och även kul att föräldrarna hann vara med på tävlingen nu när det gick en sådan nära hem. Var ju värt att hålla på fram till småtimmarna igår att bli klar med grässkörden.

Bilder som min mor tog:

 

Bilder som Oskar tog (efter loppet):