Blev två rullskidpass även idag, två klassiska pass faktisk, men idag nöjde jag mig ”bara” med 3,5 timmar varav 33 minuter i A3. Ganska mediokert om man jämför de fem senaste dagarna, då det har blivit fem timmars träning varje dag. Är inte dödssliten men skönt att träna lite mindre denna midsommar afton än de senaste dagarna.
Så jag satte på mig dagens midsommarkrans (hjälmen) vid två tillfällen idag alltså. Började med två timmar stakning på 3:or. Kördes på rullskidbanan och jagade en hel del höjdmeter, 520 till antalet blev det. Eftermiddagen hade jag sällskap av min bror Johan som kommer fira midsommar med mig. Vi brukar alltid tränar tillsammans när vi ses men Johan är inte helt kry så han följde med som fotograf idag när det väntades intervaller på eftermiddagen. Jag körde korta intervaller på cirka tre minuter helkropp och även två stakintervaller med olika längd på stavarna. Är mycket snack om stavlängder och så nuförtiden men under min första tid här i Östersund är det inget någon pratar om och heller inte om långlopp som t.ex. Vasaloppet. Här uppe är det traditionellt skidåkning som gäller, det gillar jag. Vore kanske konstigt att jag tar upp det där med olika stavlängder i stakning som det råder nuförtiden. Jag står fast att detta bara borde gälla elitåkare och tillvisdel elitmotionärer. Mer om det sen.
Eftersom 0,7 % cidern som intogs strax innan passet så räknade jag galet när jag skulle köra mina korta intervaller. Skulle få ihop 30 minuter A3, men fick för mig att köra tolv intervaller, trots intervallerna tog cirka tre minuter per intervall. Vet inte riktigt hur jag tänkte där. Vet inte heller hur jag räknade, trodde jag körde tio men jag körde visst elva intervaller varav de två sista stakning med olika stavlängder. Började värma upp en stund och körde tre korta impulser innan så jag väckte lite liv i kroppen. Sedan körde jag den stundtals branta knixiga banan som gick uppför. 45 höjdmeter på 750 meters åkning blev det. Rundan var från Valedromen till Björnberget. Tiderna var ganska jämna och efter ett tag kom pulsen upp en del också. A3 puls hade jag men muskulärt var det mer eller mindre A3+.
- 3:01 min – 14,7 km/h – 159 (82 %) snittpuls – 168 (87 %) maxpuls
- 2:56 min – 15,3 km/h – 162 (84 %) snittpuls – 170 (88 %) maxpuls
- 2:55 min – 15,4 km/h – 164 (85 %) snittpuls – 175 (91 %) maxpuls
- 2:57 min – 15,2 km/h – 163 (85 %) snittpuls – 173 (90 %) maxpuls
- 2:57 min – 15,2 km/h – 165 (86 %) snittpuls – 175 (91 %) maxpuls
- 2:58 min – 15,0 km/h – 165 (86 %) snittpuls – 174 (90 %) maxpuls
- 2:59 min – 14,9 km/h – 165 (86 %) snittpuls – 174 (90 %) maxpuls
- 3:01 min – 14,7 km/h – 166 (87 %) snittpuls – 176 (91 %) maxpuls
- 3:00 min – 14,8 km/h – 165 (85 %) snittpuls – 174 (90 %) maxpuls
- 3:25 min – 12,8 km/h – 164 (85 %) snittpuls – 172 (89 %) maxpuls
- 3:28 min – 12,5 km/h – 162 (84 %) snittpuls – 171 (89 %) maxpuls
Jämna överlag som sagt och även pulsen var jämn överlag. De två sista intervallerna stakade jag bara och det gick ju klart mycket långsammare. Hade 151 centimeter långa stavar de första tio intervallerna och sista intervallen körde jag med 157,5 centimeter långa stavar. Funkade bra i de mer branta partierna men de var mest i vägen när det var mer plattare och inte minst i svängar. Var helt bedrövligt att svänga med dessa långa stavar. Jag fortsätter som vanliga stavlängder som innan, jag är som sagt ingen stak- och/eller långloppsåkare. Vill ändå få en bild hur jag resonera kring olika stavlängder i klassisk skidåkning för mina trogna läsare som närmar sig fyrsiffrigt per dag nu, vilket är väldigt kul. Jag har även varit lite tyst om snitthastigheter och dylikt den senaste tiden, blir mer av detta igen skulle jag tro men tycker att tiden och antal höjdmeter är mer viktigare än snitthastigheten på distanspassen. Spelar av mindre vikt om du har 100, 120 eller 140 i puls under sina distanspass.
Avslutade med midsommarmat och en tur upp på Frösöberget via Gustavsbergsbacken, 150 höjdmeter till blev det. Förresten så blev det 750 höjdmeter under eftermiddagspasset. Många höjdmeter även idag.
Bilder som Johan tog idag:
Här är det galet brant, en saxbacke egentligen och därför väldig svår att diagonala i, men trött blir man.