Trots flyttning och all kaos med det så ska jag försöka tävla lite imorgon och ikväll så testkörde jag morgondagens bana två gånger. Det fick räcka i nysnön och jag åkte lugnt på skinskidor. Två varv på 3,75 kilometer ungefär och hoppas på lite hårdare förhållanden imorgon och att de skippa dubbelspår utför. Vad ska det nu vara bra för. Ser inte ut att vara teknikzoner så kan nog staka utan problem imorgon. Annars fick jag sällskap av Måns Sunesson en kort stund, trevligt!
Har idag varit med i en studie och gjort ett maxsyreupptagningstest. Det börja blivit några sådana nu genom åren och de senaste har varit p.g.a. att man varit med i en studie. Precis som idag alltså. Är med i en studie som handlar kort om löpekonomi och nästa gång blir det mer fokus på det.
Idag så började med en tidig uppstigning och frukost två timmar innan testet som började kl:8. Passade på att läsa lite handlingar när man nu fick gratis tid så att säga. Testet varade inte så värst långt, först invägning och mäta hur lång jag var samt fylla i hälsodeklaration. Allt i sin ordning och jag vägde in på 71 kilo, av någon anledning så är jag tyngst under perioden oktober- januari och det är just den tiden jag gjort mina maxtester. Kändes som den invägningen gav lite upp om att lyckas få bästa testvärde (ml/kg/min) som är mer relevant än VO2. Min löpekonomi som studien handlar om var ”good” eller godkänd som jag förstod det som. Inte helt utdömd i lägre fart eller uppför.
Uppvärmningen bestod i tio minuter varierad löpning, lutning 0 % på bandet men farten varierade mellan 11-16 km/h. Sedan var det en längre paus men minns inte hur länge. 14 km/h sprangs sedan i fem minuter och då med slang för att mäta min andning. Tio minuter efter det så var det dags för själva testet. Jag hade trott och hoppas på start med en hastighet på 16 km/h men det blev 14 km/h med start helt plant. Med start på 16 km/h så hade testet kanske varit över efter 5-6 minuter. Efter varje minut så höjdes bandets lutning med en procent. Första fyra minuterna kändes lätta men sen började det ta emot en aning men sista 2,5 minuterna var riktigt jobbigt men klarade drygt nio minuter men hade hoppas på tio minuter. Kände också att lite intervallträning för benen och i synnerhet löpning gjorde att dem tog slut snabbare än att jag kom upp i maxpuls. Jag har kommit upp i 193-194 i maxpuls senaste året både i löpning och på SkiErg, är även den pulsangivelsen som jag räknar med är min max även om det är tre år sedan jag uppnådde den i ett test som jag gjorde idag. Därför kändes det rimligt att maxpulsen idag landade på 186 men du kan få bra VO2 och testvärden ändå.
Testvärdet blev 78,5 vilket är jättebra och det är inte så många som har högre än så i detta land, men synd att man inte få ut ett skit av det i skidspåren. I löpning som går uppför så får jag det och det visar väl testerna från idag också. VO2 max landade på 5,57 l/min så även det en putsning av det bästa jag gjort. Nöjd så även om jag vill nå lite högre än så och gärna få över 80 i testvärde, vilket jag säkert ha under sommartid då jag i regel väger lite mindre. Nu är det inte vikten som spelar roll helt och hållet men det är fakta att ju mindre man väger men samtidigt kan prestera som idag ju bättre testvärde för du.
75,5 fick jag i testvärde i Torsby för sju år sedan men enligt de flesta så är testerna på Vintersportscentrum i Östersund de bästa och mest korrekta. Dessutom svårast att få så bra resultat som möjligt, eller snarare rätt resultat som möjligt. På vintersportscentrum har jag fått 75,3 i testvärde som bäst, den gången på rullband för drygt två år sedan. Den gången så vägde jag ungefär lika mycket och hade ungefär lika hög maxpuls. Sist jag var med för ett år sedan i en studie så hade jag 73,5 i testvärde, den gånger var det maxlöpning och inte succesivt höjning som är det bästa och vanligaste för få bästa värdena. Då hade jag bara 177 i maxpuls. Vanligtvis brukar man ta laktat men inte idag.
Annars så har jag nu uppnått samma nivåer som vår egna klubbikon Mats VO2 legenden Risberg, känns stort.
Vilodag denna torsdag som har inneburit lite av varje men ingen direkt fysiskt ansträngning. Har sub- och maxtest imorgon så laddar inför den, samma vidriga ångest som vanligt men är med i en studie så vad gör man inte för vetenskapen. Annars rekommendera jag att komma förbi Elitsport där jag jobbar och nu kör vi lite julrea så passa på att fynda både till dig själv och till andra i form av julklappar.
Testade att köra lite intervaller idag, både helkropp (klassiskt) och överkropp (stakning). Hade lika vallade skidor på glidet men körde på VR30 på fästet på ena paret. Första och andra intervallen gick från Stadion, till Velodromen, Snölagret och mål på toppen av Björnberget. Första körde klassiskt och på andra bara stakning. Intervall tre och fyra gick från Stadion, ner till Velodromen och mål på toppen av Björnberget. Ganska mycket mer uppför än nerför (50 fler höjdmeter) men ändå körde jag cirka 8-10 % snabbare när jag stakade än när jag åkte klassiskt. Det såg jag inte komma även om mina nya stakskidor verka gå som spjut. Mina klassiska skidor är inga dåliga dem heller, var dem jag åkte på i söndags. Jag hade liksom då väldigt svårt att trycka ner skidorna och få fäste, trots minus sju och lätt snöfall. Är ju knappast svårt att valla då. Hursomhelst så såg siffrorna ut såhär:
Inte så värst hög puls men kontrollerade intervaller och ville inte gå hårdare för har maxtest på fredag. Vet inte varför jag hade lägre puls när jag körde klassiskt, kanske för jag inte behärskade denna teknik.
Tisdag och idag fyller Lova elva månader. Det firades med en dryg timmes löpning och 13 kilometer i ett fortsatt kyligt Östersund. Pumpade däcken och bra plogade gång/cykelvägar men gick en aning segt ändå trots bra grepp i skorna och pigga muskler. 138 (69%) blev snittpulsen och tog 49 höjdmeter.
På eftermiddagen så körde jag styrka, detta plöjdes igenom:
Var en ganska mör muskulatur man vaknade upp med efter gårdagens race. Kunde för första gången på länge åka från stadion vilket underlätta jättemycket när man ska åka med Lova i vagnen. Till och från går så pass mycket fortare. Fort gick det inte i vanlig ordning när jag åkte med vagn, dessutom var vi nere om i Velodromen och körde sedan 50 höjdmeter rakt upp. Då går det inte fort och det är tungt, tekniskt inget vidare heller. Svaga motlut så funkar det annars fint men det går ju som sagt inte snabbt. Känns som slowmotion, det gör dock inget när man ska åka lugnt. Hur utvecklande vet jag inte men ser det som win win att jag få träna och hon få komma ut. Även om det var -13 som idag. 1:35 timmar var vi ute i, kom 19 kilometer på den tiden och hade 122 (63%) i snittpuls. Var också riktigt fina förhållanden vilket gjorde det roligt.
Slutade på 111:e plats när första Sverige- cupen som heter Smart Energy Cup. Den verkade knappast vara så smart cup då de inlagda teknikzonerna innebar att den snabbaste skidåkaren inte vann utan blev diskad. En parodi i min mening, och ett underbetyg minst sagt. Tror att man dock följer FIS- riktlinjer och regler men tycker ändå det är trams. Jag hade fäste men bevisade verkligen att jag inte behärska diagonalåkning just nu och kunde ens saxa trots ett antal försök till denna växel. Har efter muskelbristningen för ett år sedan svårt att sätta tryck i diagonalåkningen, en kombination att jag är för svag och är rädd att slå upp skadan igen eftersom jag inte riktigt har hunnit träna upp denna del. En anledning varför jag var inställd att staka, ska ändå tilläggas att mina skidor var bra idag men inte han som stod på dem.
Jag åkte tidigt till Bruksvallarna denna dag tillsammans med Theodor Danielsson. Knegare för göra så, alltså åka samma dag trots tre timmar enkel tur för sen hasa sig runt med en tvivelaktig insats. Man är ju inte riktigt klok. Efter uppvärmning med bl.a. Viktor Asking och Andreas Viker. Tyckte skidorna funkade bra och fästet funkade okej men hade rent allmänt svårt att trycka på. 30 minuter uppvärmning blev det.
Jag startade som startnummer 27 och tack vare mina FIS- punkter från SM- femmilen i våras så hade jag för det första några och det gjorde att jag hade en ranking att jag fick startnummer 27. På Expressens sändning ser min start lite trevande ut och det var också känslan. Åkte försiktigt och vågade inte sträcka ut diagonalen helt enkelt. Fick en gedigen presentation av expertkommentatorn Pierre Bryntesson i inledningen av mitt lopp om bl.a. vårt VM- guld 2017. Ska tilläggas att Pierre var med som lagledare för Parasportlandslaget då, fint tid det.
Kände ganska tidigt att det var som att andas i ett sugrör, var väl omkring -13 grader men har tävlat i kallare men har dock haft liknande problem, speciellt i Bruksvallarna. Jag hade också svårt att få upp pulsen av denna möjliga anledning, för jag kände mig aldrig speciellt trött muskulärt någon gång under loppet. Hade svårt att hänga med snabbare killar i spåret med, även om jag tycker jag borde kunnat göra det. Kan vara tävlingsovana att man inte tryckte på här där på krön exempelvis. Banan var annars hyfsad lätt, fyra varv + ett sprintvarv på slutet så vi fick ihop omkring 15 kilometer. Ett av få lopp/bana där jag i princip inte tappade något utför p.g.a. jag har sämre utförsteknik. Kändes nästan som det var omöjligt att vurpa idag, t.o.m. för mig. Glidet var bra, inte supertopp men ganska nära medel. Fästet var nog bra men kunde inte hantera det helt enkelt. Hade vallat med Swix VR30 och det var jag nog inte ensam om att ha under skidorna idag.
Har sätt att mellantiderna på dagens lopp nog inte går att lita på helt hundra men gör väl ett stabilt och bra första varv och kände jag kunde diagonala överallt. På varv två och tre så hade jag det kämpigt med fästet och saxningen var inte heller den bra. Sista varvet stakade jag allt mer, även i en del branta backar. Något som jag upplevde gick snabbare. Kom i mål tillslut men inte speciellt nöjd med min insats men en väckarklocka till kommande lopp. Kanske det jag behöver. Vill också tacka för allt stöd längs banan, den var enorm ibland, kändes som det i alla fall. Övriga siffror från min pulsklocka:
Är tydligen sjukt märkliga teknikzoner imorgon så att staka är i princip uteslutet så fick valla upp ett par till med fäste imorgon. Inte pigg på det men så är det. Åkte en timme lugn klassiskt innan frukost på mina nya skinskidor. Ingen vacker känsla i diagonalen men imorgon blir det premiär hursomhelst.
På söndag ska jag göra säsongsdebut denna vintersäsong, ska bli kul att köra även om jag har lite mer att önska kring träningen inför säsongen. Har dock tränat på senaste tiden vilket gjort mig lite sliten. Sen gör den här tiden på året att jag väldig lätt bli trött p.g.a så korta dagar med dagsljus som det är just nu.
På söndag så väntas det 15 kilometer på en ganska tuff bana där det väntas bli s.k. teknikzoner där man få köra alla klassiska växlar förutom stakning. Bara den förklaringen förklara hur tramsigt det är med teknikzoner. Jag kommer trots det troligtvis staka, sen jag drog ljumsken för ett år sedan så har jag bara diagonalat vid två tillfällen. Tror det är en för stor skaderisk om jag skulle försöka diagonala exempelvis. Har även svårt att diagonala effektivt, än mindre att saxa som jag förmodligen blir tvungen till på söndag någonstans på banan. Staka går fortare för mig än att använda benen numera helt enkelt, frågan är bara hur länge överkroppen orkar. Få se på söndag!
Testade att åka fort med mina nya stakskidor från Salomon. -14 och lätt snöfall under intervallerna hjälpte knappast till att åka fort direkt men bör trött ändå trots låg puls idag. Åkte också på jämna tider så få vara nöjd med det i alla fall. Upplägget var hursomhelst en längre tröskel på 14 minuter, 21,8 km/h i snittfart, 156 (81%) i snittpuls och start samt mål på ungefär samma ställe. Sedan väntade två kortare intervaller som tog 3:25 minuter båda två, mer uppför än nerför. Avslutade två ännu kortare intervaller på 1:17 minuter båda två. Även här mer uppför än nerför. Snittpulsen landade på blygsamma 160 typ på de kortare intervallerna. Positivt var att luftrören verkade klara sig ganska bra så får väl se det som positivt.