Då var ultrapremiären eller fjällmaratonpremiären avklarad. Det blev tillslut en 4:e plats efter jag på ett galet sätt lyckades ta in fruktansvärt mycket tid sista 15 minuterna av loppet men var kanske två sekunder efter i mål. Det var även kampen om att bli bästa svensk och komma upp på pallen, det ska erkännas att det kändes inget vidare roligt. Men i övrigt gör jag ett bra genomförande och man kunde nästan tror jag varit med förr, men det har jag ju inte. Tidig kramp gjorde att jag emellanåt fick gå ner i tempo lite här och var sista halvan av loppet men tyckte jag följde planen väl genom att få mig i tillräckligt med energi. Jag tyckte jag hade bra med energi fram till fem kilometer kvar, då var jag krispig.

Resultat

Jag hade några målbilder med dagens lopp, eller snarare förväntningar vadd jag skulle vara nöjd med. För det första så ville jag genomföra, jag körde mitt första långpass (över tre timmar) så sent som 1:a augusti i år. Jag borde kanske börjat i augusti förra året. Tre pass över tre timmar hann jag mirakulöst med ändå, dock lite tajt inplanerat kan man tycka. Andra målet jag hade var att klara springa loppet under 5:30 timmar, sprang på 5:13 minuter så det klarade jag galant. Två andra mål var att bli bästa svensk och komma på pallen, det var ju supernära. Två drömmål var att kunna springa under fem timmar och slå banrekordet på 4:54 minuter som Anders Kleist har och kommer få om detta var sista upplagan av detta lopp. Naivt mål jag vet men med mer specialiserad träning hade det kanske kunnat gått. Jag sprang faktiskt snabbare än Kleist sista tre milen än vad han gjorde när han slog banrekordet. En annan aspekt är att det har kommit nära 100 millimeter regn och det var duktigt blött på fjället. Det var det verkligen inte för två veckor sedan när jag sprang här sist. Idag tappade man många minuter där. Bäckarna hade varit pyttesmå men var rena rama forsar idag. Trodde jag skulle flyta med någon gång med. 

Starten

Nog med försnack och kuriosa och allt det där. Eftersom jag skulle springa så långt så tänkte jag att värma upp en längre tid kändes onödigt för mina stackars löparben som mer är van att tävlar i tio minuter till en timme, inte fem timmar plus. Precis innan starten så drar jag sönder ena skons skosnören, men eftersom jag sprang i Salomon Speedcross så funkade det ändå bra även om vänsterskon inte satt helt 100.  När väl starten gick så tog jag och Martin Svanborg täten men släppte ganska tidigt och låg 3:a ett tag. Jag och Martin var aldrig så nära varandra förrän tio meter innan mål, drygt fem timmar senare. Första delen av banan går uppför till Västerfjället, 5,43 kilometer 560 höjdmeter. Styv början. Få nog erkänna att känslan inte var så värst bra här, halkade ner och låg 6:a en kort stund innan jag låg 4:a väl uppe på toppen. Här klockade jag av på 33:30 minuter, tre minuter sämre än förra året då jag sprang  korta loppet, Buff 22k. Få väl erkänna även här att jag önskade att jag till och från ville springa det loppet även i år. Sedan fortsatte vi vidare i den täta dimman och den kraftiga blåsten ner till Mårdsundsbodarna. Förra året var det medvind, i år motvind så jag hoppades på att någon bakom skulle komma ikapp. Så blev det, Erik Olsson kom farande och gick om efter en stund, ökade tempot men jag kunde hänga med fram till grusvägen och vidare till kontrollen i Mårdsundsbodarna. På kontrollerna så serverades det bl.a. sportdryck och vi fick en kåsa innan start. Två muggar per kontroll var planen, den höll. 

Tillbaka till Bydalen

Vidare så bar det uppför igen över trädgränsen, kom ikapp och förbi Erik och fortsatte i ett hyggligt tempo uppför. Sprang faktiskt jämt med täten här. Jag hade som mål att hålla max tröskelintensitet, alltså inte gå över på rött. Det höll jag bra tycker jag. Sen började ett ganska långt parti där det var lite böljande men ganska snabba kilometertider. Erik kom ikapp och förbi men kände att jag inte vill gå för hårt. Vidare sen ner till Bydalen så var underlaget fint och jämt så hade faktisk två kilometertider under fyra minuter där. Min förhoppning var att vara nere i Bydalen (där även starten gick) efter två timmar, blev en minut långsammare än så. Dock märkte jag att mitt chip hade trillat av mitt ena finger. Valde kort inpå start att springa med vantar, vår ju inte många grader på fjället. Bra val tycker jag. Sämre val att chipet trillade av dock. Vid denna passering stod sambo och Lova samt svärmor med man där. Det var dock inte många sekunder dem fick se mig men kul med support.

Brutala sista tre mil

När vi kom tillbaka till Bydalen så hade vi sprungit 22,5 kilometer, efter detta så väntade en ickelöpvänlig parti av banan. Styv brant upp mot Drommen väntade. Innan man lämnade trädgränsen så slog jag en drill, inte en alltför gult piss så tänkte att jag hade en bra vätskebalans. Fem minuter senare fick jag mitt första krampanfall, ridå. Tappade också här någonstans min ena softflaska. Innan dess så passerade jag i vanlig ordning Erik och tassade vidare uppför och passerade Drommen på 2:30 timmar. Nerför Drommen så är det tekniskt, först helt okej att springa på men sen springer man inte på längre. 6:32 minuter hade jag en kilometer med fallmeter på  Men ingen Erik kom ikapp denna gång men var ändå lite orolig när jag tvärvände upp genom Drommenskåran, fasanfullt vackert där, synd att man inte njuter av det när man är där. Tvärvändningen jag gjorde var inte skön, högg till med kramp både i ljumskar och vader. Fick faktisk stanna kort därpå och stretcha. Tog mig upp och sen även ner till vätskekontrollen efter 29,5 kilometer. Märkte att utförslöpningen funkade okej men fick kramp kort därpå lite då och då. 

Fortsatt pigg

Tyckte ändå att jag var relativt pigg när jag gav mig ut på mina två sista mil. Jag hade fått dra lite i handbromsen (p.g.a. krampen) men ändå fyllt på bra med energi. Testade en anti- kramp dryck, kanske skulle funka, främst mentalt kanske. Den enda gången jag tänkte att jag kanske skulle bryta var vid tre mil men samtidigt tänkte jag att jag har ju inte ont någonstans, bara kramp. Försökte variera mer gång och löpning och göra små rörelser för undvika kramp. Detta gick faktiskt ganska bra. Jag klarade mig bra fram till den lilla nerförsbacken vid vindskyddet innan man viker uppåt igen till Falkfångarfjället, banans högsta punkt. Efter ett tag så ser jag 2:an och 3:an långt där borta, var visserligen flera minuter till dem men insåg nog att jag lyckades hålla bra tempo och var inte direkt rädd att det skulle komma ifatt någon bakifrån. På toppen och när det precis ska börja gå nerför så högg krampen till i ena baksidan. Typiskt tänkte jag, vågade inte flyta på utför som jag hade hoppas på, var fortsatt ganska pigg i kroppen i övrigt. 

Sista milen

Med en dryg mil kvar så passerade jag sista vätksekontrollen, kallpratade lite, tog en mugg med Coca Cola och så sa dem att 3:an var trött. Bra tänkte jag, då fortsätter vi pinna på och se vad det leder till. Fortsatt lätt terräng men nerförslöpningen gjorde att krampen hindrade mig att springa från och till och trots jag närmade mig snabbt till en början så började jag sakta tappa på honom. Mitt i allt så trillade jag ner i en myr, fick då förstås ännu mer kramp och tänkte att det inte kändes så säkert med alla krampkänningar att kliva i och över myrar. Tog även min andra liquid (första efter 24 kilometer) och fick lite boost men krampen var där hela tiden. Med drygt fem kilometer kvar så står Therese där vid och hejade på, kändes genast bättre en stund men uppför sista stigning upp till Drommen igen så började tanken bli tom. Det här partiet var nog en av mina sämre under hela loppet, vilket syns bland annat på pulsen som var låg men det gick inte ta i mer för då fick jag kramp. Motvind, blåst och förbannat ont i benen. Någon person såg jag heller inte till där framme, förrän man kom på gemensam bana med de som skulle upp för Drommen sin första gång. Vilka hjältar som håller på så länge, själv så var ju maxtiden typ fem timmar för vad kroppen klarade av. 

Spurten

Tog det försiktigt ner, ville inte göra illa mig, hade jag klarat mig så bra så kunde jag hålla mig åtminstone hel in i mål. Kom ner där banan delar sig mot Drommenskåran och ner mot mål. Var en befrielse att svänga av mot mål. Fick också höra att jag var nära 3:e platsen. Jag tänkte att det kan ju inte stämma, stretchade vaderna två gånger inom några minuter. Men när jag vek ner på målrakan som är en 700 meter lång liftgatan så ser jag 3:an. Jag tänkte bara att jag släpper alla spärrar och så rullar vi neråt så fort som det bara går. Jag är säkert närmare minuten efter men lyckades komma så nära som tio meter och blir 4:a i mål. Fick också tillbaka mitt chip som jag hade tappat, så jag kunde registerna, därför jag är lite längre efter i resultat tror jag. Tack för den som hittade den. Tiden jag fick idag hade räckt till pallplats i alla övriga upplagor av detta lopp, det är faktiskt lite bittert. 

Siffror:

• Tid: 5:13:22 h
• Distans: 49:33 km
• Snittpuls: 157 (82%)
• Maxpuls: 173 (90%)
• Höjdmeter: 2910 m

Nöjd

Det går väl inte vara annat än nöjd över dagens prestation. Även om jag har en tränat i många år så kan man knappast påstår att upplagningen var optimal att prestera på denna nivå. Sen att det var första ultraloppet är inte lätt och veta på förhand men jag hade sprungit om loppet exakt på samma sätt, förmodligen fått i mig energi på samma sätt och även klä mig på samma sätt. Stort tack för arrangörerna och alla deltagare. Hoppas loppet bli av även i framtiden, men oavsett så kommer jag nog springa fler längre fjällopp.

Nu ska jag ägna kvällen av att dricka mycket vätska, sen ska jag upp och jobba kl: 5. Lär väl inte få bli inbjuden till några lopp efter en 4:e plats ändå så måste ju knega. 

Bilder från supporterna

Imorgon ska jag kanske göra min hittills största idrottsutmaning, det är i alla fall vad jag tror då jag och cirka 300 andra ska göra något så dumt att genomlida 50 kilometer och 2900 höjdmeter i riktigt tuff fjällterräng. Dessutom ska det vara kuling och 2-4 grader på fjället. Vad tänker man ens på. Dessutom en jävlus träningsvärk i ljumskarna efter onsdagens lopp.

Har gjort tre bra kuperade träningspass på 3-4 timmar men i övrigt sparsamt med löppass över 1,5 timmar. Har ju motor för att klara denna utmaning men frågan är hur länge benen kan hålla, åtminstone hålla någorlunda. Har också provsprungit i princip hela banan så vet vad komma skall, är ödmjuk till uppgiften och har en stor respekt på banan och loppet i sig. 

Jag har ändå förhoppningar att klara av det hyfsad och en rad olika målbilder men de ska jag hålla för mig själv för en gång skull. Skulle jag nämna alla tankar och scenario här så skulle jag inte hinna sova något i natt för att förklara alltihopa. Ryktet säger att det också kan vara sista gången detta lopp gå och tycker i så fall det är synd. Motståndet är bra tror jag men lägger inte så stor vikt vilka som är med utan är snarare ett lopp mot mig själv.

Starten är kl: 8 i Bydalen och övrig info hittas här. 

Jag har två gånger tidigare sprungit Frösöberget runt, detta var 2018 respektive 2019. Förra året hade jag problem med en vad och sprang då inte. Igår lyckades jag springa på 32:28 minuter och tidigare har jag sprungit på 33:17 minuter (2019) och 33:16 minuter (2018). Årets bana var lite omgjord men troligtvis bara några sekunder kortare. 4:e platsen som jag tog igår är faktiskt min bästa placering av detta lopp. Man kan läsa mina racerapport från 2018 här och 2019 här. 

Resultat

Igår var en regnig dag över Jämtland och bättre var det inte på Frösön. Efter jobbat utomhus hela dagen så var jag inte så värst sugen att sticka ut igen på kvällen och springa. När jag började värma upp så regnade en hel del fortfarande men precis innan start så slutade det mer eller mindre. Jag värmde upp i 20 minuter och tryckte på minst lika mycket nerför som uppför i några minuter. Hade ingen toppkänsla i kroppen men så kan det vara ofta inför lopp för min del, men ändå prestera bra i själva loppet. Banan vi skulle springa var kortfattat första halvan utför och andra halvan uppför med start och mål vid Frösötornet. Kort sagt så sprang vi runt Frösöberget som egentligen heter Östberget. 

Inför start så hade jag målet att klara bli topp fem, dels för samla så många poäng som möjligt i hela STC- tour, men också att det var ett realistiskt mål. Det var bra motstånd och visste om jag inte gjorde det bra så kunde jag hamna utanför topp fem. Och det vore dumt tyckte jag. Så när väl starten gick så tog jag starten och hoppades att tyngdlagen skulle göra sitt så det bara gick så fort som möjligt utför, 125 fallmeter första två kilometerna, som landade förövrigt på 6:02 minuter. Är trots allt inte dålig på att springa utför men är dålig att göra det under en längre tid, blir trött och stum och få inte till tekniken. Det var det som gjorde att jag släppte täten efter 600 meter. Efter två kilometer när det planade ut så var det jobbigt muskulärt att överhuvudtaget springa. Släppte en del innan jag kom in i det hela bättre igen. Var nu på plats nummer sju men kände mig ganska trygg ändå att kunna bli topp fem. 

Efter knappt fyra kilometer så bär det brant uppför (Trädgårdsvägen), det kanske var en minut med en snittlutning närmare 10 % och märkte att jag tog in en hel del på de som var framför mig. Sprang sedan om en i en brant nerförsbacke (Parkgatan), innan vi fortsatte på Bergsgatan upp för de sista fyra kilometerna till Frösötornet. Jag klockade av enligt min klocka på 16:50 minuter när jag hade sprungit fem kilometer, faktiskt 20 sekunder långsammare än 2018 men nu med fräschare ben. Har tidigare upplagor sprungit i tunna skor medan jag valde mina Hoka One Clifton som är mer dämpade och är ett par skor jag få mindre komplikationer i av andra skomodeller jag haft senaste åren.  

När det väl började stiga lite mer så tog jag in och sprang förbi en och var på 5:e plats och precis när man passerade Frösö Zoo så gick jag om Vitor Stenqvist och upp på 4:e plats. Viktor slog mig när vi sprang FBTS Frösön för en månad sen, ett lopp med samma avslutning som vi hade igår. Och den gången gick det mer eller mindre bara uppför, så jag trodde nog att han skulle hänga fram till sista branten med 600 meter kvar men fick ändå ganska tidigt en lucka ner. Jag hade givetvis en positiv utveckling men även om pulsen ofta var över 180 så kände jag att jag kunde driva på bra även de partierna det inte var så brant eller rent av platt. Löpte ändå på bra hela vägen in i mål utan att spurta på slutet och hade snabbast tid uppför Toppvägen (sista 600 meterna). Tog in cirka 15 sekunder också på sista kilometern på Anders Södergren som slutade 3:a och sprang faktisk några sekunder snabbare sista 2,5 kilometer än 2:an Adam Gillman. Annars var Joakim Lantz helt suverän och tassade lätt på alla delar av banan. Siffror från loppet:

• 32:28 min
• 8,90 km
• 3:39 min/km snittempo 
• 178 (92%) snittpuls
• 186 (96%) maxpuls
• 175 höjdmeter
• 19,6 stifa
  
  

Som man kanske förstår så är jag nöjd över denna prestation. Fullföljde min egna taktik att hålla mitt tempo och kunna ha ben nog att springa bra uppför vilket jag hade. Bara att putsa på lite löpteknik så kan det gå bättre och man kanske till och med kan hamna på pallen nästa gång.

Det är främst ljumskar och baksidorna som känns idag men det gick fint att springa en kortare löprunda med Lova i vagnen. Sista passet innan Buff 50k på lördag. Det bör nog gå ändå, var en hel drös som sprang igår som ska springa Ultravasan på söndag. 90 kilometer är ändå längre än 50 kilometer, även om mina 50 är bra duktigt mer kuperade.

Ingen seger eller pallplats men ändå nöjd med min fjärde plats, bästa tiden av mina tre försök av detta lopp. Racerapport kommer imorgon. 

Bjuder på lite bilder från Sockertoppens FB-sida från söndagens lopp som jag vann. Annars har jag testat kroppen och luftrören med lite löpning, normal puls så ingen infektion i så fall så det verka ju bra. Kändes faktiskt bra att springa med, få se om jag tävlar imorgon eller inte då det är Frösöberget runt. 

Ny vecka igen och har haft en planerad vilodag, dock känns luftrören slitna från gårdagens lopp. Inte så värst ofta mina luftrör känns slitna men det händer några gånger per år, dock sällsynt under sommarhalvåret. Gick en promenad längs vattnet medan Therese tränade mellan mina två jobb idag. 

Lyckades springa hem den sista FBTS loppet (Från Botten till Sockertoppen), platsen var strax utanför Rossön när vi skulle springa uppför Böleberget. Rossön bjöd på solsken och värme, Östersund så regnade både när man åkte och kom hem. Fint lopp och grymt arrangemang som vanligt av Sockertoppen IF. Vann ganska klart så roligt att vinna förstås.

Resultat

Banan vi skulle springa gick uppför mer eller mindre hela tiden men var klart tuffast i slutet. 2150 meter lång och 171 höjdmeter, snittlutning på 8,1 %. Uppvärmningen blev lite tajt men lyckades springa banan men inte sista 500 meterna på en kvart. Det var närmare 100 deltagare denna söndag och med spurtpris redan efter 150 meter. Det var en hel drös som satsade allt på den, jag var inte en av dem. Däremot tog jag hand om taktpinnen efter cirka 200 meter och sen körde jag mitt tempo. Första kilometern noterade jag 3:52 min/km, hade bra tryck utan att förta mig alltför mycket. Tyvärr så hade min barometer ballat ur lite så vet inte hur många höjdmeter jag tog första kilometern. Sen brantade på mest hela tiden fram till mål. Var redigt jobbigt men kunde hålla ganska bra tryck ändå. Klockade 9:05 min på min klocka men officiella tiden blev 9:07 min, hände samma sak när jag vann i Sollefteå. Hade kanske kunnat springa 5-10 sekunder snabbare men svårt att pressa max när man inte behöver det men trött blev jag kan jag erkänna. Siffror:

• 9:05 min 
• 2,14 km
• 4:14 min snittempo
• 175 (91%) snittpuls

Tror dagens insats var bra, drygt 14 km/h i nio minuter med en snittlutning på 8,1 % lutning skulle jag vara nöjd om jag orkade på ett löpband. Dagens underlag var en skogsväg med en del grövre material så du fick inte så bra fäste här och där trots jag sprang i terrängskor. Däremot lite tunna (Inov-8 192 X-Talon) så fick ont i foten då och då, dock inga övriga hinder. Tror dagens insats hade stått sig bra mot övriga, trots jag gillar brantare lutning än vad vi sprang idag. Kul också att sambon sprang och gjorde det bra. Lova satt i vagnen och jag tog över på slutet så Therese kunde springa upp i mål utan vagn. Fin familjedag där vi även firade vår treårsdag.

Lördag och jobb på golfbanan på morgonen. Sen efter frukost så promenerade vi till Jamtli, som förutom har museum och en historisk jämtländsk utepark kan man säga, med historiska byggnader från 1800- talet och tidigt 1900- tal. Trevligt. Misstänker att vi säkert gick en bit över en mil.

På kvällen körde jag sedan styrka. Betade av det vanliga men körde en del rehab för sätesmusklerna där den vänstra värker mest och haft problem från och till sen april. Har svårt att böja benet eller böja ner mig eller för den delen sätta mig på huk, utan att det värker. Tror problemet sitter i ryggen någonstans men kände inte av något direkt i torsdagens långa skidgångspass och inget alls igår när jag körde intervaller på hård underlag. Men började känna lite tidigt på morgonen idag och kanske bara är en typ av avancerad och jobbig träningsvärk. Inget kul direkt men det har gått över förut när jag bara har tränat på så få väl hoppas på det nu med då. 

Imorgon väntar det en halvdag i Rossön för att springa ett backlopp, hoppas kroppen är med mig. 

Efter jobbet så blev det lite löpintervaller med vagn, där hon trivs bra oavsett hastighet. Dessutom så är det bra fjädring på den så det går fint även om det skulle vara lite ojämnt. Ojämnt är det knappast på asfalt men eftersom jag sprang runt eller vid Lillsjön så var det lite ojämnt på grusvägdelen. 

Jag började dock det hela med uppvärmning ditt, 2,2 kilometer och körde sedan löpskolning och spänst. Har någon förhoppning om att bli spänstigare, få bättre löpsteg och förstås bli snabbare löpare. Är än en dröm. Började sedan ett varv runt Lillsjön, 2,56 kilometer på 9:43 minuter, snittempo på 3:47 min/km och en snittpuls på 157 (81%). Märkte då att jag hade låg puls och kände mig seg, tog nog lite gårdagens pass och hade duktigt träningsvärk i låren. 

Fortsatte dock min plan med att köra två stycken femminutersintervaller med två minuter vila emellan. Första lite mer nerför än uppför och mestadels på grus, andra lite mer uppför än nerför men sprang mestadels på asfalt. Här blev det bättre känsla faktiskt, även om pulsen fortsatt var låg. Hade en förhoppning att kunna hålla 3:30 min/km tempo och det gick sånär i alla fall. Tar trots allt några sekunder längre tid med vagn per kilometer än utan. 163 (85%) respektive 167 (87%) blev snittpulsen på femminutersintervallerna, inte hög direkt men tempot var ändå 3:30-3:31 min/km. Det duger för mig.

I knappt tre timmar så gick jag och Lova upp och ner för Ladängen, 25 vändor blev det, jag med stavar och hon i en bärstol. Var osäkert hur länge det skulle gå idag, hon har fjällvandrat i 3,5 timmar så hade förhoppning att det skulle gå, vi hade en del teknisk paus så att säga med intag av gröt, fixa till bärstolen, sätta på solhatten o.s.v. men det gick bra. Hon började bli lite trött på slutet så fick räcka med 25 vändor. Hade en förhoppning på att bestiga Kebnekaise men kanske var rädd att det ”bara” skulle bli 1000 höjdmeter med.

Nu blev det 1860 höjdmeter och 15,62 kilometer, en stifa på 119. Hade ändå 130 (67 %) i snittpuls även om jag bara gick. Tog som oftast fyra minuter upp och tre och en halv ner. Går inte riktigt att springa med en bärstol. Värmen och att jag glömde själv att inta tillräckligt med vätska gjorde att pulsen var ganska hög på slutet. Var ganska mycket folk i omlopp runt och på Ladängen, mest pensionärer och yngre förmågor, dock inga som Lova. Även många som tar bilen och njuter av utsikten, även om jag tycker det visar en smula av lathet.