Efter först haft social- och arbetsmarknadsnämnd och sen kultur- och fritidsnämnd så blev det lite rörelse för min del. Var ledare för Team Nordic Trail på Frösön och det stod backintervaller på programmet. Rekade lite och sprang lite själv, inga drömben av förklarliga skäl men närmare timmen effektiv tid fick jag tillslut ihop själv.
Fortsätter njuta av fina vårvintern som råder just nu, tur det för imorgon ska det snöa. Var ute i 90 minuter denna eftermiddag och kom 20 kilometer. Temperaturen visade 14 grader så var ju tvungen att visa lite hud. Märkt att solen tar på snön men det är ju inte så konstigt. Sista halvtimmen fick jag även sällskap av Ella och Viktor annars var det väldigt skralt med skidåkare på skidstadion denna tisdag.
På förmiddagen körde hela familjen styrketräning, jag betade av följande:
Förra året sprang jag 29 kilometer när jag fyllde 29 år men i år fick det bli antal kilometer på skidor istället. 30 kilometer skejt på min 30- årsdag och dessutom i kanonväder. Klokast så då jag fick ordentligt med träningsvärk efter mina 21 minuters löpning igår. Dagens skejtpass kändes bra, firade med lite GT (gubbtempo) uppför. Det var varmt, i alla fall tvåsiffrigt när jag var klar. Trots detta gick det mer lätt än vad man kunde tro, även om det blev väldigt blött på slutet. Åkte endast runt på stadion på konstsnön idag. Pulsbandet fungerade inte alls idag men tror säkert att snittpulsen låg på omkring 140. Det jag vet var att jag åkte i 1:48 timmar och klättrade fina 756 höjdmeter.
Har annars haft en bra födelsedag, fått en tavla, triss och en öl bland annat. Vad mer kan man begära. Therese gjorde en tårta till mig som vi åt på Andersön efter vi grillat korv. Passa på att tacka alla som gratulerat mig denna dag.
Lika bra att fortsätta träna längdåkning när dels finns natursnö att åka på i stan och dels att det är riktigt bra och vackert vårväder. Drog igång från stadion på morgonen, hade precis blivit plusgrader men hade hårda fina spår hela tiden men lite sugande på slutet här och där. Få nog säga att jag inte haft bättre stavfäste runt Spikbodarna där jag idag körde för kanske sista gången för denna vinter. Lite kalfläcka här och där men fortsatt en hel del snö kvar vissa delar. Trots bra förhållanden så var det ytterst få som åkte idag vilket var lite konstigt. Däremot något som tyvärr inte är konstigt var att jag lyckades mötta två som gick i spåret utför mot bron över E14. Stenhård underlag gjorde det inte lätt att parera men gick bra, muttrade lite åt den sista stollen som gick med stavar om han hade glömt skidorna hemma.
Nåväl, så slutade denna tur på 90 minuter och 24 kilometer, 123 (64 %) i snittpuls och 266 höjdmeter.
På eftermiddagen testade jag löplyckan igen, eller snarare att vänja löparmusklerna för det var ingen vacker syn när jag älgade på i mina Hoka One Clifton. GPS:en strulade precis i början men höll ungefär 4:30 min/km tempo under de 21:36 minuterna jag var ute i. 140 (72 %) i snittpuls och 18 höjdmeter, endast löpning på asfalt men det kändes ändå i musklerna trots den korta tiden jag var ute i. Märks troligtvis att jag faktiskt blir ett år äldre imorgon när jag vaknar.
Det bästa med att bo här uppe i Östersund och Jämtland är den 5:e årstiden vårvintern. Kallt på natten och varmt på dagen, precis som det är just nu. Passade på att åka en tidig tur på morgonen, lite besvärligt och hårt på de preparerade spåren (ej nydraget idag) men skaren på de öppna ytorna höll jättebra. Det höll dåligt i de mer täta ytorna bland träden bland annat. Hade man väntat ett par timmar så hade de preparerade spåren funkat utmärkt idag men då skaren sämre. Men just att kunna åka fritt är ju bara så häftigt.
Totalt var jag ute i 1:40 timmar och kom idag 21 kilometer, där snittpulsen landade på beskedliga 114 (57 %).
Bilder
Ytterligare en dag med sol, varm och även nydraget på naturspåren. Förmodligen sista pistningen på naturspåren för säsongen, lite barmark här och där. Trist bara att folk både ska gå och springa när det är så fint nydraget och väldig fint underlag att åka skidor på. För det var helt klart över förväntan, sol och nio plus gör det långsamt och mjukt men tror det kommer vara kanon även imorgon på förmiddagen framförallt. Hursomhelst åkte jag i 2:07 timmar och kom endast 27 kilometer. 124 (64%) i snittpuls och 282 höjdmeter blev det under detta pass.
Även idag så blev det lite skejt under kvällstid, denna gång i solsken och i flera plusgrader. Det gick trögt satan men här och där som inte solen nåt fram på ett framgångsrikt sätt gick det lättare. Det var på ytterst få ställen, ibland var det så trögt att man fastnade och gled ingenting. Lyckades hinna med att åka Torråsrundan, 18 kilometer på 1,5 timmar och snittpulsen blev 118 (61 %).
Efter två långa dagar med regionfullmäktige framför datorn så var det välbehövligt att skejta en timme denna onsdagskväll. Använde det skejtparet som jag borde valt på söndagens femmil. Hade ju pulver där under så man fick hålla i sig när man åkte. Lyckades komma strax över 16 kilometer trots ganska långsamma förhållanden med mjuk men ändå hård skejtbädd och några plusgrader. 122 (63%) i snittpuls och 321 höjdmeter.
Då var det dags att summera den här vintersäsongen, denna summering går snabbt att föredra. Har bara blivit två tävlingar, men det är ändå dubbelt så många som säsongen innan. En ljumskskada (bristning) tidigt på säsongen gjorde att träningen minst sagt lidande. Åkte annars ganska bra på träningstävlingarna i Östersund. Sen kom Lova och hela den omställningen som visserligen gått riktigt bra, än så länge i alla fall. Missade några FIS- tävlingar i stan då hon föddes den helgen dem tävlingarna gick. Blev inget SM där man hade ett kvotsystem och sen var en ständigt oro att det kanske inte skulle bli några tävlingar.
Tävling blev det dock när jag kunde åka DM här i Jämtland, stakning blev det men lite för dåligt stavfäste samt att skidorna gick sådär gjorde att det knappast blev succé. Tränade sedan enbart för att åka SM- femmilen i Kalix, hade bra träning i flera veckor och kunde träna precis det jag ville. Det blev bland annat 3×4 h pass i lugnt tempo och 3×2 h i hårt tempo (tröskel). Fick sen reda på två dygn innan SM- femmilen skulle gå att jag fick åka. Åkte upp, genomförde det väl med lite dåliga skidor men bra placering i form av 49:e plats. Mer än så har det inte varit den här säsongen. Vill även passa på att tacka alla samarbetspartners, familj och vänner för all stöd jag får.
Dags att summera min SM- femmil som avgjordes i Kalix igår. Hemma igen hos familjen, glad men trött. Blev ett personligt rekord i SM- sammanhang på längdskidor med en 49:e plats, topp 50 är absolut en milstolpe. Har varit 52:a som bäst tidigare, det var SM- femmilen just i Kalix 2016, då var ett klart mindre startfält än gårdagens. Igår var det över 80 startade men en hel del bröt i det tuffa föret.
Test av skidor
Om man tar allt från början så kom jag till Djuptjärns skidstadion ungefär två timmar innan start, testade tre par skidor direkt. Ett av skidorna föll bort direkt. Lämnade sedan min sportdryck till ledarna i Sellnes IF som hjälpte mig med vätskelagningen. Utan dom hade jag inte blivit topp 50, stort tack för det. Sedan testade jag mina återstående två par skidor, ett par med mediumslip och som funkar i de flesta fören och ett par med vit transparant belag som jag inte kört på sedan Paralympics 2018. Även om jag tyckte mina skidor med vit belag kändes något sämre så följ ändå valet på dem. Hade skärande rill på dem baktil och de borde gå bra på slutet. Med facit i hand så tror jag det andra paret skulle gått bäst över hela loppet men det är bara spekulation. Valet av pjäxor var däremot lätt, blev mina kombipjäxor som jag har tränat mycket i och som jag inte får ont i som jag få av mina skejtpjäxor.
Tidig start
Eftersom jag saknade FIS- punkter så startade jag tidigt i loppet, en fördel att gå ut tidigt då solen och allt fler åkandes gjorde att det inte gled speciellt snabbt idag. Vi hade helt andra förutsättningar än vad tjejerna hade på sin tremil. Med facit i hand så var det bra att alla anmälda fick åka, då alla utom en av oss sex som saknade FIS- punkter hade bättre slutplacering än vad jag hade. Jag startade som nummer sju men hade ingen som startade 30 sekunder förre, så hade ingen att jaga. Jagad blev jag av Sterns Gösta Malmstöm och kom nästan ikapp mig efter några minuters åkning men drog ifrån i en av de tuffaste backarna men efter en lång utförskörning så kom han ikapp mig och förstod precis som känslan sa att mina skidor gick riktigt dåligt. Det hade ännu inte blivit löst eller speciellt blött utan det var ganska hårt men gårdagens nysnö gjorde att det var som åka i lim och mina skidor högg ordentligt. Sedan följde det några kilometer där vi skiftade om att ligga först, han efter alla lättåkta partier och jag efter alla tuffa backar. Mentalt var det är jättejobbigt men hade någon tro att det skulle vända, och det gjorde det visserligen, lite grand i alla fall.
Banan
Vi åkte på 8,3 kilometer lång tuff, knixig och utmanade bana i gammeldags stil. Det var antingen riktigt smalt eller riktigt brett och när det var smalt så fick man stanna för släppa förbi bakomvarande som åkte snabbare. Ur spår regeln gäller även i skejt. Ut från stadion var det ganska lättåkt, sedan kom banans mest onödiga förlängning som kallas ”tarmen”, den gjorde ingen lyckligare av. Knappt någon snö, snäv kurva och en uppförsbacke som bara var besvärlig och lös att åka. Sedan kom en längre stigning med en snabb kort utför i mitten, den kallas VO2 norr på Strava, logiskt namn. Först knixig och orytmisk åkning sen en svängig snabb utförskörning och sen en fin ihållande brant stigning. Utförskörningen var den enda som jag tog det försiktigt på alla varv, föll där fyra av fem gånger sist det var femmil, så ingen bra erfarenhet av den. Gick bra att åka även om jag tappade några sekunder där varje varv. Däremot backen efter så körde jag riktigt bra, jag åkte ikapp bl.a. Johannes Eklöf och Gustav Eriksson där på 5:e varvet tror jag, efter dem gått om någon minut tidigare. Sedan väntade en lång utförskörning och man vände sedan tillbaka och åkte uppför ytterligare en knixig uppförskörning (SM- backen 58). Man tog stigning andra sidan av slalombacken kan man säga. Sedan riktigt snabb utförskörning (Hilmabacken) men kom bara upp i 57 km/h, kom upp 70 km/h förra SM- femmilen där. Sen väntade tre stigningar innan en lång knixig utförskörning väntade, efter det ganska lättåkt fram till varvningen.
Åkte mycket själv
Under mina 2 timmar och 44 minuter ute på banan så åkte jag väldigt mycket själv, hade det varit annat och snabbare före så hade jag nog kunnat åka med fler, och bättre skidor förstås. Förutom Gösta från och till i början så åkte jag cirka fyra kilometer med Simon Andersson på mitt tredje varv och hans andra varv (tror jag) och han var den första som hade likvärdigt glid som mig, trots han var ett varv efter mig. Även på sista varvet hade jag sällskap från och till under en längre tid, det var Markus Lindholm som jag hade åkt ikapp med 2,5 minuter. Han avslutade bra så hade en anledning att trycka på så han inte kom ikapp mig igen. Hade inte spelat någon roll egentligen då jag hade en minut upp till framförvarande och två minuter bak till bakomvarande i mål.
Kramp men stabil avslutning
Har haft stora problem med kramp under åren när jag åker långt, igår smög den sig på både i lår och i triceps. Redan på 4:e varvet började det spöka lite. Syns på pulskurvan att den gick ner något just då men kunde åka lite på slutet här och där så länge krampen inte högg. Är trots allt nöjd över genomförandet och hur jag åkte, är en bana och före som normalt sätt passa mig men jag är för dålig när det variera för mycket i terrängen, både upp och ner. Vill ha ihållande backar och nerförsbackar som inte svänger allt för skarpt. Banor som Östersund, Piteå, Falun, Torsby, Gällivare, Sundsvall, Skellefteå passar mig bättre. Kroppen var bra och formen var bra, genomförandet var det heller inget fel på egentligen. Drack cirka tre liter sportdryck innan och under loppet, en liter efter så där har man lite av hemligheten att det höll hela vägen.
Med mersmak
Kände annars att skidorna gick bättre och var rent av konkurrenskraftiga här och där på slutet. De gick helt okej när det blev blött som det blev här och där men på vissa partier av banan så gick det lika dåligt som i början av loppet. Säg att jag tappar någon minut utför de tekniska utförslöporna för att jag är för dålig helt enkelt. Men skidorna gjorde att jag tappade flera minuter. Höll med vad Marcus Fredriksson sa till mig när han åkte förbi på hans andra varv och mitt tredje varv, att det gick trögt idag. Då hade han ändå bättre skidor då (kanske inte sen) men William Poromaa som kom ungefär samtidigt hade väsentligt mycket bättre än både Marcus och mig. I den längsta utförslöparen så tappade jag ungefär en halv minut i början om man jämför med de snabbaste (enligt Strava) med cirka 20-25 %, det är ofantligt mycket. Jag vet att fokus har varit skidorna och hur de gick men jag var nog inte ensam, tror inte att så många skulle brutit annars och tror många hade dåliga skidor på slutet utan att veta exakt. Tror de stora tidsavstånden säger en hel del också, val av skidor, struktur med mera spelar en stor roll över resultatet. Var 26 minuter efter vinnaren Jens Burman, det är mycket men efter 25 kilometer var jag mer än 13 minuter så tappade mindre andra halvan. Kroppen var bra och formen var bra, genomförandet var det heller inget fel på egentligen. Drack cirka tre liter sportdryck innan och under loppet, en liter efter så där har man lite av hemligheten att det höll hela vägen. Känner också att jag vill fortsätta satsa, den ringa träningsmängden verka räcka gott och väl men tänkte komplettera upp skidparken något till nästa vintern.
Siffror:
För mer nördiga siffror och jämförelse så hänvisa jag till Strava. Det här var säsongens sista tävling (nästan enda) så nu blir det lite lugn träning tills snön försvinner och sen kommer jag träna sparsamt fram till midsommar ungefär.
