Vet inte vad jag ska börja idag, att jag på ett lätt sätt tog mig igenom milen (tröskel) på 36:05 minuter eller om att jag blev jagad av en bil. Kan väl börja med bilen, et var minst sagt det mest dramatiska.
Precis innan jag skulle påbörja dagens tröskeldrag över en mil så upplevde jag en av mina mest skräckinjagande upplevelse i träning eller tävlingssammanhang , då har jag ändå krockat både med bil i både en längd- och rullskidtävling. En historia för sig det. Har även blivit bortknuffad ner i ett dike av en husvagn när jag åkte rullskidor en gång på Österlen, plus lite andra incidenter.
Precis innan jag skulle påbörja min mil i högre fart så var det en bil som passerade och stannade på övergångstället i rondellen vid Ica Odenhallen. Som löpare är det lätt att springa i mellan och så, men såg att personen som körde bilen även sms:ade. Slog till lite lätt i bakrutan för att denne personen skulle uppmärksamma att man inte gör så. Han blev tydligen sur och kallade mig horunge. Tänkte att jag kan väl leva med det. Började mitt tröskeldrag och tänkte inte så mycket på det som hände på övergångsstället. Kort därpå så märkte jag att någon kom snett bakom mig och tvärnitade och tutade på mig, det var mannen som hade alltså korsat motsatt körriktning på Opevägen och kört mot mig upp över cykelvägen. Något skärrade (borde varit skräckslagen) så fortsatte jag vidare och sprang över en gräsmatta vid radio Jämtland och sen höll jag mig långt borta bilvägar som gick längsgående cykel/gångbanor. Man borde avbrutit och sprungit hem närmsta vägen, men jag är som och fortsatte. Det ska mycket till om jag ska ändra mina planer när det kommer till kvalitepass, åtminstone när jag väl påbörjat det jag vill genomföra. Mannen i bilen körde en guldfärgad Passat, var runt 30- årsåldern och hade invandrarbakgrund. klockan var ungefär 17:30, så det borde varit en del vittnen kan jag tycka. Även om jag kanske gjorde lite fel, så kan man väl säga att han överdrev en aning. Ganska mycket faktiskt. Med en kilometer kvar var faktiskt en äldre herre som höll på köra på mig vid ett övergångställe, han glömde titta åt ena hållet. Kände rent spontant att jag skulle köra på Hofvallen istället idag, men ett kvällsmöte gjorde att jag behövde springa innan det mötet och att ta tid och plats av den lokala friidrottsklubben. Glad att polisen bötfäller alltfler som använder mobilen vid bilfärd. Men att folk aldrig lär sig. Man säger att Covid-19 pandemin kommer förändra vårt levnadsätt och beteende, jag tror inte ett skit på det faktiskt. Svenska är för naiva för det, vi kommer fortsätta resa på chartersemester till solen utomlands, äta chips och godis på helgen och fortsätta leva ännu mer ohälsosammare. Sen klagar vi att sjukvården behöver mer pengar för vi har detta ohälsosamma levnadssättet. Nu har jag börjat spåra men behöver skriva av mig ibland. Nu vidare till själva passet.
Trots trött och sliten kropp efter ännu en dag med plantsättning så kände jag att benen var pigga idag. Jag sprang två varv runt Lillsjön, resten på gång/cykelbanor omkring Odensala. 45 höjdmeter och omkring tre kilometer på grusväg och resten på asfalt. Sprang i mina Hoka Clifton, känner att jag få ett lite mer spänstig steg i den skon. Kanske därför jag faktiskt nu även springer fortare på flackare terräng på hårt underlag. Kilometer ett gick långsammast, men där flydde jag bokstavligt talat för mitt liv och sprang lite på gräs och var lite allmänt förvirrad vad jag skulle ta vägen. Näst sista kilometern så var det lite uppför och även motvind, så den tog lite tid. Annars jämna tider. Blåste för den delen mycket idag, dock hade jag en hel del vindskydd från den. Tiden blev 36:05 minuter idag. Sprang Blodomloppet 2018 på 36:10, dock lite längre än tio kilometer och sprang lite på stig p.g.a. vägarbete. Samma år och månad så sprang jag på 36:03 minuter när jag sprang milen på Hofvallen, där jag körde nio kilometer tröskel och avslutade sista kilometerns max den gången. Dagens sträcka gick faktiskt lite mer uppför än nerför. Familjerekordet som min bror har på 34:23 minuter kan jag nog försöka mig på i höst. Hoppas bara på bilfritt på Hofvallen. Snittpulsen landade på 159 (82 %), vilket är lågt men ändå sekundärt. Känslan och intensiteten är viktigare än puls enligt mig. Tröskelintensitet ska kännas lika lätt och bra i början som på slutet enligt mig, så tyckte jag det var också idag. Ett av mina längre inlägg men så få det bli ibland.
Imorgon blir det rullskidor på rullskidbanan, jag ska ta bilen ditt. Säkrast så.
