Då var det dags att summera och reflektera över gårdens brutala lopp Performance Vertical K, där det blev en 5:e plats på tiden 42:24 minuter, en tid som hade räckt till vinst i 3 av de 4 tidigare upplagorna av detta lopp från Åre torg till toppen av Åreskutan. Årets upplaga var konkurrensen riktigt tuff och närmare ett inofficiellt SM i backlopp löpning kommer man nog inte i Sverige.
Jag hade en bra känsla innan loppet, men det är då ofta det kan gå åt helvete men hade inga såna tankar alls utan var säker och trygg på vad jag ska göra, hade trots allt sprungit sju gånger tidigare denna sträcka, varav tre på tävling så med den erfarenheten visste jag hur jag skulle springa loppet och även med en mental inställning att faktiskt kunna vara med och matcha de bästa, trots att de som igår var förre mig tillsammans har flertalet topp 10 och pallplatser internationellt i så som skyrunning t.ex.
Jag värmde upp en del i starten av loppet, mest för att jag vill testa slalombacken som kommer efter knappa fyra minuters löpning, detta för att se om mina Salomon S- lab Sense 7SG var ett val som fungerade och det gjorde det då förhållandena var torra och fina.
Strax innan start så ställde jag mig långt fram för god position och för en gångs skulle så kom jag i väg bra som 10:e man tror jag, tempot var bra men inte så högt men lagom för att inte dra på sig mjölksyra och jag höll den placeringen fram till första repet efter runt två minuter där det ändå blev kö och man stod still 4-5 sekunder ungefär. Höll placeringen in i slalombacken men gick om ganska tidigt tre man och sen ytterligare en till och låg nu 6:a och i tätklungan. Märkte att fartökningen brände i benen så var sen kall och låg klistrad bakom den mycket lovande skidåkaren Jonas Eriksson. Såg att Petter Engdahl ökade och drog ifrån en aning men låg kvar på min 6:e position och bildade en trio med förutom Jonas men också med Johan Lantz.
Efter slalombacken så såg jag att det gått fort, trots det var (tror jag) en svart pist så sprang vi med småtrippade steg, åtminstone vi sex som var i tät och vi hade faktiskt skaffat en stor lucka ner till övriga. Jag började gå strax innan repen kom, en sträcka på drygt 200 meter stiger med över 100 höjdmeter, brant är bara förnamnet. Det är väldigt trångt där och ambitionen var att bara bevaka och att inte gå om. Trots det kändes lätt så var denna passering den klart snabbaste jag nånsin gjort uppför denna sträcka, runt 20 % snabbare än förra året då jag hade stora problem med framförallt värmen. Idag var det 15 grader ungefär och klart väder, bra löparväder. När vi hade passerat repen så var det brett fram till Hummeln. Jag och Jonas hade tappat lite på Johan men jag täppte igen den luckan ganska omgående och fick själv lucka på Jonas. Jag och Johan hade följe tillsammans och noterade på 18 minuter ganska exakt vid Hummeln. Johan var ruskig stark på de mer flackare partierna på banan som faktiskt finns, framförallt sista halvan av banan. Jag tappade lite men var snabbt ikapp i trapporna som kommer efter Hummeln. Det kändes lätt i trapporna och jag valde att gå, medan Johan sprang. Jag sprang denna sträcka 10 sekunder långsammare än de året (2017) jag blev 4:a på tiden 45:14 minuter. Denna gång var det av taktiska skäl, jag visste att Johan säkert skulle pinna på efter trapporna där det gick lite lätt igen, vilket han också gjorde. Jag fick släppa närmare 10 sekunder men kom ikapp igen efter en längre stigning.
Samtidigt så jag kom ikapp igen fick jag släppa Johan igen men var ganska lugn då jag såg att både jag och Johan närmat oss loppets 2:a och 3:a som var Magnus Jensen respektive Andre Jonsson. De två nyss nämnda och Johan sprang sen tillsammans då Johan kommit ikapp och jag själv kämpade med mig själv och höll i bra, tappade så fort det inte gick uppför, speciellt uppför en längre tid. När jag passerade Kabinbanan på drygt 35 minuter visste jag att min tid kommer bli riktigt bra. Jag visste också att jag bara var omkring 10 sekunder efter trion men den splittrades snabbt och jag insåg att jag inte skulle ta en pallplats. Jag kämpade på och närmade mig på slutet Magnus och var i mål 15 sekunder efter honom. Jag sprang från Kabinbanan till toppen av Åreskutan något en halvminut snabbare i år än de året jag blev 4:a, trots jag nu inte var jagad och lite för nöjd att jag pressade inte ut det allra sista men man kan ju inte vara missnöjd när man sätter pers på nästan tre minuter.
Jag kan inte vara annat än väldigt nöjd med insatsen, springer jag såhär utomlands så kommer jag kunna prestera bra. Hade varit roligt att kunna springa lite utomlands, men saknar sponsorer eller team som man kan springa för, det hade varit roligt att springa fler lopp som går uppför, gärna länge men märker jag är allra bäst när det är brant och inte så svår terräng, som en slalombacke. Kom gärna på tips vilket lopp ute i Europa som jag borde springa då, eller ge tips vem man kan springa för eller någon kläd/skosponsor eller både och.
Jag gjorde ett gediget och smart lopp men känner samtidigt jag kan förbättra mig lite här och där. Jag skulle kunnat öppna hårdare men vetskapen sen tidigare är att det är väldigt lätt att spränga sig, därför sprang jag inte om fler i slalombacken eller i repen upp mot Hummeln eller i trapporna där strax efter. Detta gjorde att jag jobbade på bra mellan trapporna och kabinbanan och sprang faktiskt (enligt Strava) 2 sekunder snabbare än sluttvåan Andre Jonsson. Precis som många gånger förr så bruka jag känna av höjden strax efter 1000 m.ö.h, detta gör att pulsen bruka gå ner något och jag kan inte ta i mer trots jag tycker att jag borde. Jag vet inte om min tes har vetenskaplig grund men känner jag kan bli bättre där. Även sista biten från kabinbanan till Åreskutan kan jag bli bättre på, gick lite för mycket på säkerhet tror jag men fick även kramp sista tre minuterna så pressade därför mig inte så jag tog ut mig fullständigt, känns konstigt att säga men kändes som det.
Min klocka ballade ur en aning i början och fick fel distans men sen förr så mäter min klocka att sträckan från Åre torg till Åreskutan är 4,85 kilometer, drygt 1000 höjdmeter, snittpulsen landade på 175 (90 %), medan maxpulsen var så låg som 181 (93 %).
Tyvärr fick jag inte med mig någon pris hem, inte prispengar men heller inget pris från utlottningen men en 5:e plats i det motståndet är jag återigen väldigt nöjd med och väldigt glad över sambo Therese som och var med och deltog och gjorde det bra, hon blev 5:a från slutet, inte illa det heller.
