Då är det dags för SM- veckan för undertecknad imorgon, troligtvis sista gången jag har möjlighet att tävla på skidor i Skåne, där jag är född och uppvuxen och där jag fortfarande kör för IF Ski Team Skåne, trots jag emigrerade för drygt tre år sedan.
Kan väl inte påstå att kroppen är på topp efter senaste dagarnas hårda asfaltslöpning men få nog kalla mig ”piggsliten” ett begrepp jag hittade på för ett tag sedan och som menas att du är sliten men ändå pigg. Precis så kände jag på dagens korta pass på marwe 7:orna på drygt 20 kilometer. Var ganska elärt men hade tinga ben, kom lätt upp i puls och kändes ganska bra att åka och försökte trycka på nerför för att trycka i fart i över 30 km/h som man säkerligen kommer göra imorgon, trots vi kör på långsammare hjul (Swenor 2:or).
Idag handlade mest om att röra på sig, åkte till rullskidbanan och samlade ihop 300 höjdmeter, 18,1 km/h i snittfart och hade 133 (69 %) i snittpuls.
Ska hursomhelst bli kul att åka imorgon och har inga förväntningar på mig mer än att göra mitt bästa och försöka åka så många varv som möjligt på den korta banan. Vi startar kl: 14:40 och det sänds på SVT, 13 varv och 19,5 kilometer ska det förhoppningsvis få bli.
Från gårdagens sträcka mellan Duved och Ängena. Foto: Mattias Bångman
Jaha då hade man sprungit för Offerdals SK herrar även idag, blev två sträckor efter varandra vilket blev tolv kilometer där benen inte alls var lika pigga som igår. Första sträckan var bra, andra sträckan var dålig om man ska summera det hela.
Innan löpningen så hann jag både jobba och sen hem och sova i drygt två timmar, välbehövligt det för jag var inte pigg idag heller. Väl på plats på Rödön där min sträcka började så kände jag på uppvärmningen att det var stela ben men ändå en del spänst kvar i benen vilket var skönt. Sparade benen med att värma upp sparsamt denna gång vilket jag tror var klokt.
Idag var det Timor Sandberg som växlade över till mig och jag gav mig först ut på sträckan mellan Rödön och Frösö Park, en sträcka som på förhand är tråkig men få ändå säga att det var ganska rolig. Sträckan gick kortfattat på 90 % asfalt och 10 % gräsväg, först nerför och sen uppför. Första kilometern gick fint på en gräsväg innan man kom ut på asfalten och det kändes bra och kontrollerat och var ganska oberörd när jag (enligt min klocka) noterade 3:16 min/km. Planen var att kunna springa snålt till Rödönbron och sen hårt men kontrollerat fram till första växlingen och sen kunna trycka på mer uppför på mina andra sträcka.
Planen var god men kände tidigt ute på asfalten att mina ben inte riktigt klarade av belastningen det blir på asfalten i hög fart och steget dog allteftersom. En kille kom ikapp mig efter två kilometer och hängde med ett tag men fick släppa direkt när hann väl sprang om mig men enligt Strava så sprang vi lika snabbt över Rödönbron, en bro som idag blåste så man nästan trodde att man skulle trilla ner i vattnet. Höll sen bra tempo uppför och höll sen igen lite på platten inför växlingen så jag hade en växel till för de sista 3,5 kilometerna som den sträckan var mellan Frösö Park och Frösö Camping. Tanken var god men höll inte riktigt men hade 3:33 min/km tempo på första sträckan som få anses som bra tycker jag.
Ut på den korta men tuffa sträckan så gick det uppför i 1,5 kilometer i sträck men benen var så tunga och ospänstiga så kunde inte dra nytta av det fullt ur riktigt och även pulsen gick ner emellanåt då jag inte klarade av att ligga på 180 och över så värst länge idag. Gårdagens sträcka påverkades dagens puls en aning skulle jag tro och förstås att benen var tunga med. Jag plågade mig igenom med sämre löpsteg än vanligt och hade mest negativa tankar och var bl.a. orolig om min bil inte skulle stå vid växlingen, där som det var planerat att den skulle. Men det gjorde det och förstår inte varför man ska tvivla när lagledare och king- organisatören Mattias Bångman hade löst situationen så klart. Jag växlade till honom och han lämnade bilnycklarna i bilen så det var bara att köra. Det är så man gör om man kommer utifrån bygden. Han sprang förövrigt på näst snabbaste tid på sin sträcka medan jag hade sträcktid 14 och 15, men tror jag hade kunnat springa mer än en halvminut snabbare om jag bara sprang första sträckan. Andra sträckan däremot som gick väldigt tungt hade jag 3:53 min/km tempo där det gick mer uppför än nerför. Gick dock nerför sista kilometern men hade svårt att springa fort ändå. Hade jag sprungit om loppet hade jag nog lagt upp loppet exakt som jag gjorde idag så nöjd över upplägget även om det inte höll riktigt hela vägen. Jag hade 17:10 minuter första 5 km och 36:50 minuter efter milen, stor höjdskillnad men inte jättelångt från mina personliga rekord på respektive distans.
Data från båda sträckorna enligt min klocka:
Tid: 43:53 min
Distans: 11,97 km
Snitttempo: 3:40 min/km
Snittpuls: 176 (91 %)
Maxpuls: 183 (95 %)
Höjdmeter: 150 m
Fallmeter: 127 m
Kul att vara med idag med och få springa med Offerdal och kul med hela evenemanget med hejarop lite här och där och att logistiken fungera. Tror laget slutade på 9:e plats i totalen.
Från igår.
Väntan på att ge mig ut idag. Foto: Therese HanssonVäxlingLåg puls ibörjan innan det ordnade upp sig
Dagens kilometertider
Dagens kupering, inte platt på många ställen.
Sambon sprang samma sträcka som mig ( Rödön- Frösö Park).
Idag fick jag äran att för tredje gången springa St: Olavsloppet med Offerdals SK, det var inte långt men de 3,8 kilometrarna var riktigt tuffa och jag spände bågen och fick betala ett högt pris andra halvan men var väldig nöjd med min insats.
Det var däremot ingen pigg löpare som vaknade denna morgon då det väntades en tidig uppstigning för att jobba på golfbanan. Tar mig knappt upp från sängen och det fick bli två stycken dubbeltwix redan till förmiddagsfikan. Ni förstår, det var inga drömtider som man kunde vänta sig på dagens sträcka mellan Duved och Ängena. Bara att ta sig till Duved var en mental och tröttsam kamp men lagom till uppvärmningen så kändes det faktiskt bra. Uppvärmningen bestod i lite löpskolning och några korta fartökningar nära växlingsområdet så jag inte skulle missa växlingen. Vi var lite före tidtabellen när den duktige skidåkaren Eddie Ekström kom med en rasande spurt och växlade över ansvaret till den skånske skidåkaren (eller vad jag nu kan/ska kalla mig) och gav mig i väg i ett för mig ovanligt högt tempo.
Det var så ovanligt högt tempo att jag egentligen aldrig sprungit så fort någon gång, hade 3:02-3:04 minuter någonting på första kilometern, visserligen medvind och lite utför men jag är sällan under 3:15 minuter när jag springer på bana och hittills i år så har jag bara varit under 3:20 minuter per kilometer vid ett tillfälle om man räkna bort de gångerna man sprungit nerför Frösöberget. Benen kände ändå bra och kilometer två var också stabil och hade där och då 6:25 minuter men sedan började en kamp om överlevnad och benen/stegen blev bly tunga men kunde ändå hålla ihop det hyfsad och klappade aldrig igenom.
Glad och överraskad att jag kunde springa så fort, gynnsamma förutsättningar med medvind och lite mer fallmeter än höjdmeter men ändå marginellt. Jag sprang sedan tillbaka och märkte då att vinden kändes nästan inget förutom första kilometern så tror jag hade gjort en bra tid på bana idag, mitt personliga rekord från 2016 på 3000 meter är 9:53 minuter och hade idag 9:56 minuter på en relativt flackt men rolig sträcka. Ibland är det inte logiskt att man lyckas trots man har hundra andra bollar i luften som tar tid och energi, tidspressat schema och allmänt stressigt. Detta har resulterat i lite men effektiv träning trots allt, lite av Erik Wickström- träning kan man säga, verka funka för mig med.
Sprang första sträckan (eller egentligen de tre första) första dagen av 2017 års upplaga av St: Olavsloppet. Sprang då med Petter Northug och ett gäng andra elitlöpare och hängde med en kilometer den gången. Foto: Mattias Bångman
Imorgon är tanken att jag ska genomlida en sträcka i årets upplaga av St: Olavsloppet, tredje året på raken och med Offerdals SK även i år. Det ska bli kul att springa och det är något speciellt med att springa i lag. St: Olavsloppet är ett lopp som går från Trondheim till Östersund och springs i olika sträckor under fyra dagar. Jag springer ev. sträckan Duved – Ängena
Idag har jag förberett mig med att köra ett kort pass i gymet och sen ett kort löppass efter det för att väcka lite liv i benen. Löpningen körde jag i lite högre intensitet, närmare bestämt hög A1 med lite A2 under kilometer två som gick en del uppför, men annars en ganska flack runda med endast 33 höjdmeter men ännu färre fallmeter då det bara var 14 fallmeter, vilket är skillnaden mellan gymet och hemma. 4,56 kilometer blev det under de knappa 20 minuterna jag var ute i och det blir ett snittempo på 4:14 min/km. Glädjande var att pulsklockan fungerade igen, åtminstone efter en knapp kilometer och skulle tro snittpulsen under hela passet blev omkring 150 (77 %), det kändes helt okej men inte den bästa känslan direkt.
Jag körde gym innan löppasset och då körde jag två magövningar och sen körde jag dessa fem övningar:
Efter 14 timmars jobb idag mer eller mindre non- stop så gav jag mig i väg till rullskidbanan för att beta av ett intervallpass på Marwe 7:or. Inte optimalt direkt men fungerade helt okej ändå. Jag glömde pulsbandet hemma men min supersambo cyklade och lämnade det till mig, hon tog sen bilen medan jag åkte rullskidor hem. Med facit i hand så hade det nog gått snabbare att åka hem först och ta pulsbandet och det där eländet till pulsband fungerade inte idag heller, visar konstant 90-95 % av max oavsett intensitet, har byt batteri nu så hoppas det fungera till nästa gång.
Jag körde först ett tröskeldrag runt 3:an på 7:14, så ungefär 15 sekunder snabbare än de senaste gångerna, möjligen något för snabbt men ändå. Snittfart 24,4 km/h. Sen körde jag ett varv runt 1,7:an, drygt fyra minuter vilket var någon sekund sämre än sist, blev duktigt stum där. Snittfart 24,6 km/h. Stum blev jag även på följande två intervaller, ett varv runt Björnberget (800 meter) och sen ett drygt halvt varv till, detta tog 1:59 respektive 1:18 minuter, där jag hade 25,2 km/h och 21,3 km/h. avslutade sedan med 2×30 sekunder på platten nere vid stadion innan jag rullade hem. Sammanfattningsvis så blev jag trött och körde på överfart än vad jag egentligen skulle gjort på tävling men bra träning och nu är det inte långt kvar till SM.
På tal om SM så är det hela 55 killar anmälda men endast 14 tjejer. Vi har lika i prispengar och liknande förutsättningar men det är bedrövligt att inte fler tjejer är med i SM och passa på att representera sin klubb och visa upp sig, det är nästan fler svenska tjejer som är topp 20 i världscupen som nu är anmälda till SM i Malmö nästa vecka.
Denna kropp var inte nådig trött idag. Uppstigning strax efter kl:4 och sen jobb till lunch innan jag åkte hem för lunch och sen sova en stund, sov en timme och snoozade i nästan lika länge innan vraket till s.k. människa kom upp på fötter och mobiliserade sig med att koka kaffe toppade det hela med att ta en energigel för maximera energin i kroppen för att ta mig igenom den drygt sju kilometer långa rundan (ett varv runt Lillsjön + t/r) på 31 härliga minuter. Det kändes faktiskt ganska bra att springa idag, lätt i steget för att vara mig men pulsbandet ballade ur då den visade över 170 i snitt medan jag tror jag hade någonstans runt 145 i snittpuls, vilket är lite tuffare A1 för mig. Snittempot blev hursomhelst 4:24 min/km och 36 höjdmeter gör ju inte att tempot bli långsammare direkt. Kollade pulsen sen när jag kom hem och den kändes låg så inget att oroar sig för att klockan visade så väldans högt idag. Men samtidigt lite konstigt den visade fel under hela passet, kan göra så i 10-15 minuter ibland men inte så länge som idag. Kanske dags att byta batteri.
Detta var dagens enda pass men igår körde jag och Therese ett kortare gympass och jag själv körde detta:
Sittande rodd i maskin, 3×8 med 33,5 kg
Tricepsdrag i maskin, 3×8 med 35 kg
Vadpress i maskin, 3×10 med 257 kg
Enbenspress i maskin, 3×8 med 197 kg
Bensträckare i maskin, 3×8 med 60 kg
Kändes bra, speciellt benövningarna, överkroppen var desto sämre.
Landssorg idag när beskedet om att det inte blir Sverige som få OS/Paralympics 2026, utan det går till Milano/Cortina istället. Trist för Sverige, trist för världen och illa för den svenska folkhälsan. Listan och raderna kan bli långa men ska hålla mig lite kortfattat vad jag tycker om det hela.
Eftersom jag varit med som aktiv i ett spel (Paralympics 2018) så kan jag säga att det är ett jätteevenemang och jag tycker att Sveriges ansökan har varit rätt i princip på alla plan. Många i Jämtland anser att skidskyttet borde gått i Östersund, vilket kan kännas logiskt med bl.a. nationalarenan och en anläggning i världsklass. Men det finns en rad olika anledningar att det hade varit svårt som län att dels ha tre grenar i Åre och skidskytte i Östersund, och detta samtidigt. Dels att täcka upp volontärer, turister, media, aktiva som faktiskt ska bo någonstans. Det hade också blivit väldigt svårt att kunna dra publik men med en anläggning i Stockholm i både längdskidor och skidskytte skulle man kunna dra mycket mer publik än i Falun/Östersund t.ex. Det hade också varit det önskemålet som de aktiva i både skidskytte och längdskidor hade velat, detta för det är bäst för respektive sport och för kunna åka på hemmaplan med en enorm publik. Stockholm med ofantligt fler som åker längdskidor (om man går efter Vasaloppstarter) än i Jämtland hade haft en stor nytta med en ny anläggning i Stockholm. Även folkhälsan hade kunnat dra nytta av ett OS/Paralympics, få fler att inspireras att röra på sig och vända den dystra och negativa trenden där varannan svensk idag är överviktigt, vilket är en stor kostnad för samhället och även om det skulle kosta skattemedlen med ett OS/Paralympics hade det säkerligen varit värt det och givit tillbaka i det långa loppet.
Jag nöjer mig där men det finns många fler argument som talade för längdskidor/skidskytte tävlingarna i Stockholm än i Östersund/Falun. Nu blir det Italien som får kalaset.
Idag var jag och Therese på en fin tur ute på Österlen, hon på cykel och jag på tävlingshjul skejt. Ett lugnt pass där jag la in ett tiotal längre drag på runt 20-40 sekunder i A3 intensitet, lite för att åka på högre hastighet inför rådande SM om nio dagar. Det kändes helt okej och annars var det en fin tur på drygt 27 kilometer, 21 km/h i snittfart, 116 (60 %) i snittpuls och 155 höjdmeter.
Topptrion, tv Oskar, Johannes, Jonas. Foto Therese Hansson
Idag arrangerades det privata evenemanget tillika ett av landets mysigaste, avslappnade, trevligaste lopp, nämligen jordgubbsloppet. Detta var även troligen 10- års jubileum och troligtvis satte jag även banrekord på 35:30 på den knappa milen, ingen som riktigt vet men det är ju just det som är charmen med detta evenemang.
Jordgubbsloppet har två distanser där du kan springa, eller det är ju inte så noga, du kan ju cykla, springa på fel håll, spelar ingen större roll. Det spelade inte heller någon roll när vi startade loppet, kl: 10 var planerad men alla hade inte ens kommit till dess och det var bara jag och en till som värmde upp, så borde ju alla tävlingar var- så där lagom utan press, dessutom fick man ta med egna nummerlappar, jag valde en nummerväst från SM i Skellefteå förra året. Den gången var det stafett men vi kom aldrig till start så glad att dem kom till användning idag, där även Andreas sprang i en sådan nummerväst.
Någon press hade inte jag heller utan tuffade på med ett stabilt tempo där jag noterade 6:59 minuter första två kilometerna som var flacka. Sen började slingan Tegelbruksbacken där jag fick ta i för att mig upp och sen ner var jag lite väl passiv och försiktigt och var lite rädd att fastna i det höga gräset eller halka då jag sprang i asfaltskor, med det fungerade fint även på skogsväg. Fortsatte sen springa en dryg kilometer flackt på grusväg innan man vek av till Kullamöllavägen och fick ytterligare en fin lång stigning, men hade därifrån och in till mål lite svårt att hålla tempo kring 3:30 min/km som jag lyckades ganska enkelt i början av loppet men fick ett grymt bra pass där jag försökte trycka på. Fin sista kilometer (sista 700 meterna) där det i princip bara går nerför in mot mål.
Jag sprang lika fort runt Tegelbruksbacken som jag gjorde för fyra år sedan men var totalt sätt 30 sekunder snabbare idag som då och tror jag var cirka 20 sekunder snabbare bara första två kilometerna idag som då. Annars stabilt utan någon riktigt bra känsla i kroppen, men resterande intressant som ointressant information kan ses via bilderna med kilometertider med mera. Skulle väl säga att en flackare mil hade jag sprungit ungefär en mil snabbare kanske, även om dagens underlag inte är långsamt, lite blötta partier i Tegelbruksbacken och även lite grövre sten på vissa delar av grusvägarna men annars bra och fint underlag.
Annars stort tack till alla cirka 15-20 deltagare och tack till Tina och Oskar Henriksson som fixade allt med evenemanget med bl.a. jordgubbar och glass som smakade fint i värmen.
