Ännu en soldag denna vårvinterdag, man börjar bli bortskämd med dessa härliga dagar. Idag körde jag faktiskt det första fartpasset sen femmilen, jag har inte direkt saknat att köra fart då femmilen tog väldigt mycket på mig, och alla andra också för den delen skulle jag tro. Blev hur som helst ett längre drag stakning i A2 och lite i tröskel där det bar lite uppför. Kändes skapligt bra och det viktigaste var att jag tog ett KOM på Strava, sträckan jag körde var 13,4:an vid Spikbodarna.

Siffror från draget:

• Tid: 36:22 min
• Distans: 12,82 km
• Snittfart: 21,1 km/h
• Snittpuls: 159 (82 %)
• Maxpuls: 170 (88 %)
• Höjdmeter: 91 m

På eftermiddagen körde jag två timmar lugnt på skejtlaggen, blev 35 kilometer där snittpulsen landade på 125 (64 %).

Lyser med solen!

Ännu en härlig skidåkardag man haft denna långfredag och det enda negativa var väl att man hade ganska kort vila mellan dagens två pass, då man ville ute och åka när det var som varmast. Vilken livsnjutare man är alltså. Jag började med att staka två timmar på förmiddagen och sen drygt två timmar på eftermiddagen, då jag åkte skejt. Det gled på ganska snabbt idag så man hann med nästan sju mils åkning och det är ju inte illa det, visserligen ganska flackåkning då de har stängt de mesta av VC-banorna. Det blev hur som helst 475 höjdmeter på förmiddagen och 633 höjdmeter på eftermiddagen och snittpulsen landade på 122 (62 %) respektive 128 (66 %), lugna och fina pass med andra ord.

Det dröjer länge innan det går att spela golf på Östersunds- Frösö Golfklubb men skidor går alldeles utmärkt att utföra i det vackra vädret. Foto: Tore Wedin

Ännu en underbar dag att åka skidor denna skärtorsdag. Jag hade ärende till golfbanan på ön så jag tog tillfället i akt att åka en sväng på golfbanan och lite där omkring bl.a. blev det en kort tur på Storsjön. Blev klassiskt i nästan en och en halv timme i lugnt tempo med en snittpuls på 109 (56 %).

På eftermiddagen åkte jag på ÖSK och ut på de längre slingorna, var även här fina och relativt snabba förhållanden. Jag åkte i två timmar och hann 35 kilometer på mina skejtlagg, snittpulsen landade på stabila 128 (66 %). Jag fortsätter nog träna på såhär ett tag då jag tycker det är kul och att jag njuter av det, kanske det bli någon tävling till innan säsongen är över.

Ut på sista varvet på 15 km loppet.

Idag har jag återigen åkt lite längdskidor, första passet sen SM- femmilen och det blev två timmar lugn klassiskt i lika vackert väder som i måndagens lopp och faktiskt samma skidor då som idag var klart lägre intensitet. Glömde dock pulsbandet men det gick lugnt och fint och man kunde njuta av vädret. Annars bjuder jag på en rad olika bilder från SM- veckan i Skellefteå.

Bilder som Adam Ekstedt skickade till mig

Starten.

Målgång.

Slänglopp.

Den topptrion!

Bilder som min kusin Elin Kellersson tagit.

Jag före Rasmus Blom som jag hade pkt ikapp med 30 sekunder.

Bilder som min mor tog.

Efter 800 meter hade man fortfarande driv i åkningen, bild från femmilen.

Här hade jag nyss fallit och tagit mig upp totalväggad och trodde knappt jag skulle ta mig i mål med drygt 500 meter kvar.

Målgång femmilen.

Mina götalandskollegor Viktor Axelsson och Carl Olander.

Allt annat än en segerintervju.

Stefan Holmbom vallade mina skidor med framgång under SM- veckan, stort tack!

Vid midnatt igår kom jag hem från SM- veckan i Skellefteå, så när jag vaknade idag på morgonen var jag allt annat sugen på att åka en femmil eller dricka sportdryck för den delen, vilket jag slapp då jag bara tagit lugnt och haft träningsfri dag.

Igår avlutades SM- veckan i Skellefteå med att femmilen avgjordes på riktigt, d.v.s. en tuff gammaldags bana, klassiskt, individuell start och enkelspår runt hela 10- kilometers slingan som vi alltså åkte fem varv. Det är alltså så en femmil ska avgöras, en ständig kamp mot sig själv i sin ensamhet i skogen.

Resultat

Test av skidor

Jag hade fått två skidor vallade till mig inför loppet, ett par universella lite hårdare skidor och ett par kallföres lite mjukare par skidor. Båda var vallade likadant men exakt vad som låg på vet jag inte men som fäste var det ett tunt lager med basklister och sen en blå typ av burkvalla. Jag valde det mjukade paret då jag hellre hade fäste och kunna trycka ner skidorna på slutet när man är trött än det andra paret som hade bättre glid men var hårdare och därför lite svårare att trycka ner. Om det var rätt eller fel är svårt att säga men glidet i sol partierna utmed banan hade mer att önska men i övrigt jämförbara med andra. Nu var det sol och klarblå himmel så det fanns en hel del partier där de gled trögt.

Stabil start- sällskap i 16 kilometer

Liksom 15 kilometers loppet två dagar tidigare gick jag ut som 8:e man och även denna gång startade jag 30 sekunder efter Rasmus Blom. Min taktik var att starta i ett eget tempo och skulle jag komma ikapp Rasmus så skulle det ske utan att ödsla allt för mycket kraft. Nu märkte jag tidigt att han åkte ifrån mig och efter knappt fyra kilometer in i loppet så kom Jonathan Engdahl ikapp mig som startade 30 sekunder efter mig. Jag kom snabbt in i hans rytm och vi höll ihop de närmsta 16 kilometerna och växeldrog som blodsbröder. Jag hade lite tufft att hänga med utför från och till, då i solbackarna men också lite att han var bättre än mig tekniskt utför. Tempot som vi höll var alldeles lagom även om jag fick täppa igen en och annan lucka.

Kramp tidigt

Strax innan jag fick släppa Engdahl så började jag få kramp i båda mina triceps, förvånad att den kom så tidigt men inte förvånad att den kom då jag alltid få kramp när jag åker långt, sen har jag inte åkt längre än dryg en timmes åktid i tävlingdfart hittills denna vintern så att köra en femmil igår visste jag skulle bli extremt tuff. Jag var tvungen att gå ner i tempo, även om jag tyckte att jag var pigg och fick stretcha lite här och där när det gick utför. Strax innan tredje varvet var slut fick jag även extra vätska av Torbjörn Sunesson, ett tillfälle då jag tog allt och hade nån bjudit på mig någon starkare dryck eller något att äta så hade jag stannat och tagit det.

Märklig vurpa

På banans högsta punkt precis efter den officiella vätskestationen efter cirka 35 kilometer så lyckades jag falla på platten helt oväntat, då trodde jag det berodde på att det var sportdryck som högg fast i mitt fäste men nu i efterhand berodde nog detta fall på att klistret hade skrapats fram under fästzonen och därför högg till och detta kan också förklara varför det var svårt att åka utför i solbackarna. Inte ofta jag klagar på solen men den var av bekymmer för min del igår. Jag kom hur som helst upp på benen men fick släppa förbi mig Robin Norum som kom bakifrån och han gav några väl peppande sympatiska ord vilket jag behövde där och då.

Ur- spår- regeln

På tal om ”ur- spår- regeln” så funkar denna helt problemfritt under gårdagens femmil, då som åker långsammare än bakomvarande flyttar helt enkelt på sig och alla lyckas göra det i tid med så bakomvarande inte behöver ropa eller sakta in, detta händer definitivt inte så väl i långlopp där motionärer är inblandade, speciellt inte långloppen i söder där man kör många varv. Se och lär av eliten säger jag.

Upp- och ner sista varv

Ut på sista varvet hade jag börjat tappa en hel del tid kontra toppen men var ändå helt okej pigg när jag stakade ut på mitt sista varv, krampen hade till och från lagt sig så det fanns hopp om ett bra sista varv och dessutom var fästet stundtals bra. Trots peppande ord av Mattias Bångman med cirka sex kilometer kvar så kände jag mig riktigt nere i källaren och hade tufft i den långa stigningen upp mot högsta punken, jag fick t.o.m. gå ut och saxade lite trots jag inte hade så stora problem att gå i spåret de övriga varven. Jag återhämtade mig dock bra sen men blev trött igen trots någon i publiken spelade Jerry Williams I can jive, då var jag helt omedveten hade han just gått bort. Helt borta var jag dock inte men något ”jivede” var det inte tal om när jag skulle upp för den 3:e sista längre uppförsbacken innan jag skulle gå i mål. Väl på toppen av den backen så fick jag sista drickan och kände mig hyfsad pigg att dra på sista men med drygt 1,5 kilometer kvar så gick jag in i den berömda väggen. Jag märkte det tydligt utför den långa utförsbacken ner mot stadion och enkelspåret som det varit runt hela banan var enligt mitt synfält tre spår och i den sista höger svängen för dagen så orkade jag inte trampa runt då hela min motorik var apatiskt. Jag föll och när jag skulle ta mig upp igen så var jag som Bambi på hal is och tog mig inte upp då benen inte bar. När jag väl tog mig upp så orkade jag inte ens diagonala på platten då jag inte ens fick fäste, trodde där och då att jag inte ens skulle ta mig i mål. Jag fick promenera upp i den näst sista backen och även göra samma procedur i den extra backen vi hade innan målgång. Väl på toppen av den sista backen väntade jag in och släppte förbi Viktor Axelsson innan jag försökte hitta spåret utför med mina darriga ben, jag lyckades stå på benen och gled in i mål slutkörd som alla andra. Blev sen intervjuad av Sofia Domeij i mål, oklart vad jag sa och oklart om någon förstod. Noterbart är att jag tappade smått otroliga en minut sista 500 meterna av gårdagens lopp och då är inte min vurpa ens inräknat då den skedde strax innan sista mellantiden.

Salt i sportdrycken

Jag tyckte jag disponerade loppet väl men var synd med krampen och väggningen på slutet. Jag fick dricka tre gånger på varv så dricka fick jag och faktum var att jag faktiskt pissade sex gånger innan jag startade kl:13 och sen ytterligare sju gånger efter loppet, så någon vätskebrist kan jag inte påstå att jag hade. Varför jag få kramp är det många som har en åsikt om och det jag vet är att allt jag testat tidigare inte har fungerat, få alltid kramp och det är en stor anledning varför jag inte vill köra långlopp. Jag vet att extra salt ibland har funkat för mig och därför saltade jag nästan all sportdryck som jag fick i mig. Jag vet inte vad det är för fel med min kropp men det känns som det alltid blir kortslutning och att jag får kramp när jag åker längre distanser.

Några stakade

Trots gårdagens bana var tuff så var det några som valde att staka, de som stakade som jag vet var Andreas Holmberg, Marcus Johansson och Klas Nilsson, kanske var fler än så? Styvt att staka den banan.

Bra Support 

Jag tyckte supporten jag hade igår var riktigt bra, vallade mina skidor var Stefan Holmbom som även var med i Paralympics och vallade, stort tack för det. Även tack för langarna som var min mor samt Kerstin och Thomas Hellner, samtliga langningar gick bra, även om sista höll på missas då Thomas precis hade langat till sin son Marcus. Jag har fått langarhjälp av Kerstin och Thomas förr, den gången var SM- veckan i Örebro 2015. Sen har jag sagt det för men som skåning för du ett oerhört publikstöd även om det var skralt med publik igår men det är väldigt roligt att åka när man har publikstöd.

Vallaren Stefan.

Siffror från loppet:

• Tid: 2:43:36 min
• Distans: 50,03 km
• Snittfart: 18,4 km/h
• Maxfart: 57,9 km/h
• Snittpuls: 164 (85 %)
• Maxpuls: 179 (92 %)
• Höjdmeter: 1610 m

Tid och tid efter täten och placering:

• 10 km, 29,37 min (+3:23 min) plac. 70
• 20 km, 1:00,29 min (+7:19 min) plac. 66
• 30 km, 1:32,51 min (+12:33 min) plac. 69
• 40 km, 2:06,34 min (+18:33 min) plac. 67
• 50 km, 2:43,36 min (+26:49 min) plac. 68

I mål.

Efter 800 meter hade man fortfarande driv i åkningen.

Då har man klarat av ännu en femmil, det gick ungefär lika illa som de övriga femmilarna jag har gjort men det är en seger varje gång man ta sig i mål. Kortfattat så hittade jag ett stabilt tempo samt hade sällskap men fick kramp redan efter 16 kilometer och sen var det mest en överlevnad. Jag totalväggade sista två kilometerna och höll nästan på att inte komma i mål trots det nästan bara var utför. En längre rapport kommer imorgon, nu ska jag försöka ta mig hemåt.

Då har man testat hela femmilsbanan som vi ska åka på imorgon, den är fin, den är tuff och den är en rättvist bra bana på alla sätt. Vi ska åka fem varv så det finns risk att man blir ensam därute. Jag åkte som sagt morgondagens bana själv under den officiella träningen på eftermiddagen, hade en lite sällskap av ett expresståg av massa åkare från Åsarna och även på slutet lite sällskap av Max Novak.

Imorgon går jag ut tidigt igen, jag startar kl:13:04 och det är alltså med individuell start klassiskt stil och mycket talar om att det är blå burkvalla som gäller, så en äkta riktigt femmil alltså. Kan inte bli bättre än så här även om morgondagens lopp kräver en bra dag både fysiskt som mentalt för det är ingen lek att åka SM- femmilen.

Morgondagens startlista

Ut på sista varvet, här var man fin vill jag lova!

Idag lyckades jag äntligen göra mitt bästa lopp på två år, d.v.s. mitt bästa resultat sen jag flyttade till Östersund. Jag lyckades bli 75:a av 123 deltagare i ett mycket stark startfält men jag fick nog mest hejarop av samtliga deltagare. Det räcker att det står Skåne på dräkten så hejar alla på en och det var faktisk en som hejade Piteå åt mig (de har också vita dräkter), men det får man väl ta som en komplimang om man förknippas med Piteå Elit, deras grabbar hade inte ens startat innan jag gick i mål ens.

Dock var det nära att det inte blev någon tävling alls då min bilnyckel inte fungerade i tändlåset och fick därför inte ens igång bilen. Lyckligtvis så skulle vår stuggranne åka till skidstadion och vi kunde få skjuts med dem in, tur det för man var ganska panikslagen av sig då det är över två mil till tävlingsarenan. De vi fick åka med var ironiskt dem som vi köpte renrulle som vi åt som lunch igår, världen är bra liten. Hann hämta ut nummerlapp och sen vidare och hämta mina två uppvallade par skidor som Stefan Holmbom hade vallat åt mig, han var även med i PyeongChang och har bättre koll än mig när det kommer till min skidpark. Stort tack för den hjälpen. Hade sen drygt 30 minuter på mig att hinna testa i nysnön som fallit under natten och det fortsatte vräka ner under uppvärmningen som mer eller mindre var gubbdistans med lite extra fartryck här och där, inte optimala förutsättningar att prestera på topp direkt men försökte tänka att många golfspelare spelar som bäst när de blir av med sina golfklubbor på flyget på väg till någon golftävling. Tyckte jag hanterade denna situation med väl godkänt betyg.

Jag startade som nummer åtta och idag var det ingen direkt fördel att starta så tidigt efter nattens snöfall, även om de plattade till skejtbädden något just innan start. Jag tyckte att min start var kontrollerad men fick reda på av Marcus Hellners föräldrar Thomas och Kerstin att jag låg 3:a redan efter 800 meter och bara åtta sekunder bakom den slutliga 19:e man Tiio Söderhielm, men också någon sekund bakom landslagsskidskytten Ted Armgren. Gick sedan förbi Ted och var stabilt förre honom resterande lopp och fick grym tidsangivelse av Thomas och Kerstin utmed banan samt att speakern som talade om alla gånger vid varvning förutom sista gången jag varvade. Det var grymt att jag kunde ha så bra uppbackning under loppet.

Eftersom jag gick så tidigt men samtidigt åkte fortare än de flesta som var ute samtidigt på banan så åkte jag av förklarliga skäl väldigt mycket själv, det var egentligen bara Rasmus Blom som jag hade tidvis en del åkning tillsammans med och låg i rygg bakom honom ut på sista varvningen, annars fick jag ingen draghjälp alls. Utför tappade jag bl.a. på Blom och även på några andra med, men tyckte jag valde rätt par skidor då de flöt fint uppe på snön och grävde inte ner sig alls när man skejtade. I den långa utförsbacken på slutet av varje varv tappade jag omkring fem till sju sekunder på bl.a. Blom men i den korta lilla backen innan varvning skuttade jag ikapp den tiden vid två tillfällen, visar att formen är god och att jag återhämtade mig bra under hela loppet. Lite surt att bli ifrån åkt på detta sättet och man tappade viktiga sekunder men samtidigt hade jag lika bra glid som genomsnitten.

Jag har inte sätt loppet i efterhand än men många har påpekat att jag syntes mycket i TV och de pratade en del om mig, vilket är roligt. Ska se loppet senare ikväll om jag orkar. Många såg nog att jag var ordentligt utpumpad efteråt och det var jag verkligen också men samtidigt tog jag stadigt placeringar genomgående i loppet. Jag är kanske den skidåkaren som tränar allra minst i A3-A3+ zonen och det är väl inte konstigt att man blir trött när man ska trycka på i en intensitet som man inte är alltför van vid.

Loppet i siffror:

• Tid: 42:58 min
• Distans: 14,70 km
• Snitthastighet: 20,53 km/h
• Snittpuls: 177 (92 %)
• Maxpuls: 184 (95 %)
• Höjdmeter: 458 m

Sammanfattning är jag nöjd över denna insatsen och väldig tacksam över alla som hejade på mig och all stöttning jag fått den senaste tiden som har varit tuff för min del, så en framgång som idag var mer än välkommet om jag nu ska försöka fortsätta satsa vidare i framtiden.

Efter loppet blev det lite avåkning innan vi lyckades få skjuts tillbaka till vårt boende och fick även hjälp med tändlåset så nu ska man väl kunna komma i väg nästa gång, inget man vill uppleva igen. Väl tillbaka i stugan gjorde jag klart min hemtenta om marknadsföring och lämnade in den, jag kan väl påstå att jag har marknadsfört den skånska skidåkning väl denna dag, att det faktisk går att bli bra längdåkare även om kommer från Skåne och börjar med skidåkning i vuxen ålder. Sen är det nog bra PR för min egen del att synas en del i rutan sådär en lördagsmorgon i vinterstudion/SM- veckan.

Det har varit många som följt mitt lopp idag som även skickat en hel del bilder men de tänkte jag publicera imorgon och göra något slags bildspel. Nu ska jag sova ut det sista av jetlaggen, om det finns något kvar vill säga.

Fint väder idag!

Nu är det inte långt kvar till säsongens viktigaste tävling för min del, vilket jag ser fram emot väldig mycket. Denna dag började annars med att åka till Vitberget där längdskidtävlingarna ska avgöras, tyvärr blev det en hel del bortfall från vår klubb men min mor är här och ska vara med mig dessa återstående dagar av SM. Annars är det verkligen en stor skillnad att tävla själv här i Sverige kontra hur man hade det i Paralympics. Under de spelen hade man fri tillgång på allt, mat, sjukvård, massage, folk som vallade och testade skidor och såg till att nummerlappar och all annan allmän information var på plats och man kunde själv koncentrera sig på själva prestationen.

Nu när man är på plats i Skellefteå så fixar jag allting själv, har visserligen återigen fått vallahjälp men resten få jag fixar själv eller har gjort, som att fixa ackrediteringen, fixa boende, logostiken m.m. En del fixades på förmiddagen då vi även såg på dagens stafetter där vi som sagt dessvärre inte kunde få ihop ett lag p.g.a. sjukdom, trist men så är det. Ikväll så har jag även varit på lagledarmötet och fick den sista informationen för att känna sig redo att stå på start imorgon förmiddag.

Jag hann även med att åka en stund på eftermiddagen då det var den officiella träningen, kul att man hinner med det som är nödvändigt med när man är aktiv. Det blev fyra varv på morgondagens bana som mäter 3,75 kilometer, imorgon åker vi lika många varv men det väntas snö så det kommer går långsammare imorgon än vad det gjorde idag för det gled på bra fint idag. Jag fick verkligen hålla igen och åka lugnt på dagens pass, man känner sig som ett barn på julafton med spänd förväntan och man är pirrig så man vill studsa fram och tillbaka och hit och dit o.s.v. Jag gillar förövrigt banorna här, fina utmanande bra banor rakt av, roliga snabba och lagom svåra utförskörningar men väldig krävande när man är trött, faktum var att dagens högsta puls fick  jag utför i en krävande tuff sväng utför.

Startlistan för imorgon, jag startar som nummer åtta bland det 134 stycken stora startfältet.

Simon Andersson tog täten direkt när killarna körde stafett idag.

Lag Edin lirade Curling, första gången jag såg Curling live.

Kan meddela att Parasport Jämtland-Härjedalen har utsett mig till årets ledare vilket var  överraskande men samtidigt väldigt glädjande och hedrande.

Någon vidare ledare kan jag inte påstår jag varit idag då jag umgåtts med mig själv i princip hela dagen utan att jag knappt pratat med någon annan. Jag började med att köra skejtintervaller innan jag åkte vidare till Skellefteå. Dagens intervaller kändes bra, kom lätt upp i puls men återhämtade mig bra. Jag började med ett A2/tröskeldrag och sen två kortare hårdare drag, dessa såg följande ut:

• Tid: 12:10 min – Distans: 4,23 km – Snitthastighet: 20,9 km/h – Snittpuls: 166 (86 %) – Maxpuls: 175 (90 %) – Höjdmeter: 105 m
• Tid: 3:12 min – Distans: 1,19 km – Snitthastighet: 22,2 km/h – Snittpuls: 175 (90 %) – Maxpuls: 182 (94 %) – Höjdmeter: 29 m
• Tid: 3:21 min – Distans: 1,05 km – Snitthastighet: 18,7 km/h – Snittpuls: 174 (90 %) – Maxpuls: 183 (95 %) – Höjdmeter: 51 m

Efter intervallpasset åkte jag till Skellefteå, tyvärr själv då vi inte blir något stafettlag i år p.g.a. sjukdom. Att åka miltals själv i min Ford har jag gjort många gånger förr och det gick bra även denna gång. Väl på plats i Skellefteå så passade jag på att staka en timme på de fina banorna som det verka vara här, blev en del åkning på 10:an som vi ska köra femmilen på och lite på morgondagens bana, som jag alltså inte åker.

Motiveringen.

Dagens lunchstopp utanför Dorotea.