Sprang givetvis i min Wilja Labs ryggsäck The eXplorer. Den kan köpas här. Foto: Patrik Modin

Vet inte riktigt vad man ska börja denna minst sagt udda dag med ett lyckligt slut, då jag fann min kära bilnyckel. Om vi tar det från början så startade denna dag ganska dåligt, trött och lätt huvudvärk gav jag mig till stadion för att köra ett intervallpass idag igen. Men jag gav upp tidigt då kroppen inte svarade alls denna förmiddag, tror det dels beror på allt kaos som jag skapat med borttappat bilnyckel och dels att gårdagens intervallpass slet mer än vad jag trodde. Trist att jag inte fick till dagens intervallpass som blev stakning då jag inte har någon annan utrustning för tillfället. Jag behöver verkligen få till en del egna hårda pass, för det finns inte jättemånga chanser kvar innan denna vintersäsong är över.

Senare på eftermiddagen väntade jag spänt på postmannen om jag skulle få ett brev med min extra bilnyckel och det fick jag. Glad över att mina föräldrar hann åka iväg och skicka nyckeln innan kl:18 igår kväll, trots jag ringde så sent som 17:40, den där sprintgenen som de verka ha är en gen som jag uppenbarligen inte själv har fått. Lättat, åkte jag iväg och såg till om nyckeln dels passade och att bilen startade, sen hämtade jag lite skidor som låg i takboxen innan jag åkte vidare till stan för att hämta ut kläderna för Paralympics, var sista dagen att hämta ut dessa då vi åker till Finland imorgon. Lämnade kläderna och åkte vidare för att lämna lånebilen samt skidorna på andra sidan av ön. Därifrån började min löptur som var planerad i minsta detalj, sprang från Valla till gymmet på Vintersportscentrum, tungt i nysnön kan jag lova. Jag hann bara träna lite överkropp innan jag blev informerad om att min nyckel kunde vara hittat, bra med sociala medier ibland då det ena leder till det ena, tack för det.

Sprang sedan vidare för att möta upp Konrad Mattsson Myhr och vi sprang sedan hem till Mattias Bångman på Körfältet, ett skidåkartät bostadsområde. Vi sprang en liten tur innan jag själv fortsatte springa mot Torget på skidstadion, där min bilnyckel skulle hänga på en krok, då Anders Södergren tydligen hade hittat den och hängt nyckeln där. Nyckeln hängde där och jag sprang ner till min bil och åkte därifrån precis som inget hade hänt. Nästan 16 kilometer hann jag löpa på drygt 1:40 timmar, snittpuls på stabila 123 (64 %).

Så var den dagen slut, vilken dag som slutade så bra som den bara kunde, nästan som man borde skriva en bok om hela den här historian.

Sist jag körde skejtsprint var 2015 i Bruksvallarna, bilden är dock från distansloppet under samma helg. Foto: Skidzonen

Tisdag och idag var man ledig men det har varit en intensiv dag trots allt, dels har jag ju tränat två pass vilket jag behöver när jag har lediga dagar, annars lär jag förlora jobbet, så är det bara. Dagens första pass blev sprintrace skejt med skiduniversitetet, var en liten tapper skara som var med idag, tre tjejer och två killar, där alltså jag var en av killarna, gäller att vara tydlig. Det hela började med en prolog som tog 2:59 minuter och mätte 1,18 kilometer, starten var strax innan skidskyttebacken och gick sedan på sprintbanan men man svängde ner höger på stadion runt straffrundan och sen gick man i mål där man startade. Fin och tuff bana samt fint före men ganska trögt.

Eftersom vi bara var fem så blev de följande heaten lite annorlunda, tjejerna startade först och sen jag 15 sekunder efter och sen Marcus Ruus ytterligare 15 sekunder efter mig, detta resulterade i jämna och tajta avlutningar av sprinten. Kände att jag inte orkade fullt ut riktigt, utan hade svårt att åka med mjölksyran, tekniken blev lidande och orkade inte heller åka bra utför, men tränar man inte på det så blir man faktiskt inte speciellt bra heller. Dagens pass tyckte jag var mycket givande, kanske det bästa jag gjort i sprint ändå faktiskt.

Mina tider var följande 3:00- 3:03 – 3:01 minuter, och pulsmässigt var den ganska bra genomgående utan att notera den riktigt höga maxpulsen (92 %). Hade i princip 168 (87 %) i snittpuls på alla heat men då startade jag klockan ungefär tio sekunder innan varje start.

Eftermiddagen började med att vara med i en telefonintervju med lokaltidningen Tomelilla/Simrishamn. Sedan for jag vidare till ett ytterligare pass på skidor, blev ett lugnt pass stakning tillsammans med göteborgaren Andreas Viker, trevligt med sällskap av en annan sörlänning men snittfarten (13,6 km/h) var låg som en vanlig hederlig norrländsk skidåkare. Själv var jag trött och hade lite huvudvärk, denna huvudvärk släppte men jag fick desto större huvudbry då jag upptäckte att bilnyckeln hade trillat ut fickan. Var bara att vänta och försöka hitta nyckeln samtidigt då det började bli mörkt ute, hjälpa inte att det var fullmåne ens. Nyckeln hittades aldrig och passet blev längre än planerat, närmare bestämt 2:16 timmar, snittpuls på 120 (62 %). Om det är någon som funnit en bilnyckel någonstans mellan stadion och Spikbodarna så får man mer än gärna höra av sig till mig.

Fick välbehövlig assistans av Patrik Modin så hem kom jag med en annan bil och reservnyckel till lägenheten, tack för det. Även kvällen har varit ganska intensiv, pizzabak som är en utdragen process när man gör den själv samt haft två telefonmöten. Jag hoppas morgondagens lediga dag blir smidare än dagens.

Eftersom snön lyser upp så bra så behövde jag inte använda pannlampan förrän kl: 17:15 idag.

Har nyss fått i mig risgrynsgröt gjort på riktigt mjölk från Rastens mejeri här i Jämtland, blev riktigt bra och smakade utmärkt. Annars är man tillbaka i vinterlandet igen, fortsatt mycket snö och man kan åka skidor nästan var stans. Dagen började med en timmes impulspass stakning med Zebastian och sen efter blev det styrketräning. Väl där gick det ganska bra idag, chins med raka ben klarade jag 2×5 + 1×6 så det var första gången jag klarade göra sex sådana jobbiga chins. Däremot var man svag som en skolflicka när det kom till bänkpress idag, 1×8 62,5 kilo + 2×4 70 kilo mäktade man med idag, går åt fel håll där tyvärr.

På eftermiddagen gav jag mig ut på ett lugnt distanspass skejt, åkte lite på nya ställen som jag inte åkt skidor på förut men sprungit där, bl.a. den gröna nian. Jag ville inte åka så kuperat (475 höjdmeter totalt) utan ville fokusera på tekniken där det är mer flackt och där man kör mycket på växel tre och fyra, dessutom försökte jag åka på mina icke favoritsidor när det kommer till växel två och fyra, tyckte det gick helt okej. Exakt två timmar blev passet och hann nästan tre mil på det och hade en snittpuls på 126 (65 %), hade faktiskt högre snittpuls under impulspasset tidigare på dagen trots snittfarten då var knappa 12 km/h men tycker dessa pass kan slita en del och jag har ganska svårt att få ner pulsen mellan impulserna, därmed blir snittpuls (128)  ganska hög.

Igår spelade Sverige EM- final i Handboll mot Spanien, blev tyvärr förlust för de svenska herrarna. Eftersom jag är född i Ystad ligger handboll varmt om hjärtat, både för Ystadsborna men också för mig. Staden har redan ett lag i högsta ligan och det ser just nu ut att det kan bli ytterligare ett lag till från Ystad nästa säsong till högsta ligan. Dessutom var tre spelare födda och uppvuxna i Ystad, en stad med färre än 20 000 invånare, hade varit intressant att se hur långt ett ”Ystadlandslag” hade kunnat gå om de tävlade mot andra länder, ganska långt tror jag.

Att Sverige överhuvudtaget tog sig till final få ses som smått otroligt, både att de förlorade fyra matcher och vann lika många men också att spelartruppen var orutinerad och det föll bort tongivande spelare innan som väl under turneringen. I den svenska truppen hade man också en som var föräldraledig, d.v.s. han var pappaledig. Handboll är inte bara en grym tuff och hård sport utan kommit längre i andra aspekter. Sen att Sverige tillslut tog ett silver är imponerade på många sätt, dels var laget med den lägsta snittålder förstås orutinerat, de hade spelare som inte ens spelade i högsta ligan i Tyskland, en annan spelade förra säsongen i näst högsta ligan (Allsvenskan) i Sverige, en annan hade varit alkolist men lyckades vinna över flaskorna och var en viktigt kugge för det svenska laget. För att jämföra handbollslandslagets prestation är det som om svenska herrfotbollslandslaget skulle ta sig till kvartsfinal i sommaren fotbolls- VM med ett orutinerat och yngre lag än vad som väntas, eller om svenska skidlandslagets herrar skulle vinna en OS- medalj i stafett nästa månad med ett lag som, där de få ta in den yngsta och minst rutinerade samt ta in en av sprintåkarna in i laget, då kanske man få ett litet perspektiv hur grym prestation handbollskillarna gjorde trots förlusten igår i finalen.

Mitt handbollsintresse har alltid varit stort och jag minns faktiskt när Sverige spelade EM- final 1998 mot just Spanien, är tjugo år sedan nu Vranjes, Wislander, Lövgren och de andra ordande ett svenskt EM- guld. VM 2011 såg jag Sverige – Kroatien på plats i ett kokande Malmö Arena, blev vinst den gången och jag minns speciellt Oskar Carlén (uppvuxen i Ystad) med pajat knä gjorde mål som nio meterspelare utan ens kunna hoppa, tyvärr en skada som tillslut stoppade hans korta men framgångsrika karriär. Att se handboll live rekommendera jag att man måste göra någon gång i livet.

Nog om allt handbollsnack, nu måste jag sickla av ett par skidor och borsta som bara den, för imorgon blir det sprintrace med skiduniversitetet, då behöver jag snabba skidor och helst en extra raketbränsle på ryggen.

Basel, Schweiz

Sitter på Arlanda (det har man ju aldrig skrivit förr) och väntar på ett flyg som ska ta oss till Östersund, jag räknar att det är mycket snö där. Resan hittills har pågått nästan hela dagen, började med en timme resa ner till Basel, en resa igenom tre länder (Tyskland, Frankrike och Schweiz), sen vidare med flyg till Frankfurt och sen vidare till Stockholm. Snart hemma alltså.

Innan dagens start. Foto: Linda Andersson

Då har vi tävlat klart här borta i Schwarzwald i sydvästra Tyskland, distans skidskytte var det idag och idag slapp man straffrundor. Dagens resultat.

Imorgon åker vi hem till Sverige igen och kommer stanna där i tre hela dagar innan vi åker vidare till Finland för fler tävlingar i världscupen.

Intervju idag, inte ofta det är ett svensk filmteam med när vi tävlar. Foto: Linda Andersson

För någon dag sedan var det soligt och varmt i Kirchzarten. Foto: Petra Holmbom

Då har ännu en dag gått under denna vistelse här i Tyskland, det har varit tävlingsfritt idag och i träningsväg har det endast blivit en kort tur skejt i regnet. En lugn dag med andra ord, imorgon väntar den sista tävlingen för oss här innan vi for hem till Sverige igen.

Här bor vi, en del vägarbeten utanför dock.

Foto: World para Nordic skiing

Nattorientering är en populär form av orientering men idag fick vi nästan uppleva nattskidskytte, då vi startade 20:40 på kvällen, väldig sent det en torsdag men det kom en del publik. Dock var det trist att belysningen var så förskräckligt dålig, nästan sämre än min gamla hemkommuns elbelysning i Kronoskogen.

Resultat

På förmiddagen var jag själv ute och sprang en runda på 18 kilometer som tog nästan 90 minuter, mestadels flack terräng där jag sprang förbi fin omgivning och en hel del små mindre lantbruk.

Gårdagens vinst. Vin dricker jag inte men man kan väl bjuda det på någon? eller spara tills man blir gammal? Nu har jag faktiskt vunnit vin i två länder där jag har varit och tävlat, i Tyskland och Danmark.

Idag har man inte behövt tävlat utan det har varit en lugnare dag med lite lätt massage och sen på eftermiddagen blev det två timmar lugn skejt. Idag fick man faktiskt lite vårkänslor då det var varmt i byn Kirchzarten, där vi bor. Även uppe på skidstadion på över 1100- meters höjd var det en del plusgrader, så idag var det inte kallt att åka skidor och dessutom kunde man njuta av solskenet, vilket man inte direkt har varit bortskämd med hittills under denna vistelse. Däremot bor vi på ett riktigt fint och mysigt hotell, är ett gammalt stall som byggs om och det är mer eller mindre en labyrint att ta sig runt på hotellet.

Imorgon väntar skidskyttetävling som går på kvällen natten.

Dagens pall. Foto: Petra Holmbom

Det där med sprint bruka kunna vara en tajt historia och så var det idag. Tänk ett kort upplopp med sju skidåkare (en körde utan guide), då finns det risk att det blir jämt. Vann gjorde kanadensaren Brian Mckeever, ungefär tre meter förre tvåan som i sin tur efter fotogranskning var fyra centimeter förre trean, som sedan var sex centimeter förre fyran, hyfsat tajt det. Vi slutade trea tillslut men kunde likaväl bli etta eller fyra, spännande sprint.

Resultatet i finalen

Prologen stakades och var stabil över de 1100 meterna som kördes på en fin och bra sprintbana, lätt utför till första branta backen och sen utför till nästa backe som var längre men flackare, sen ner till stadion och till det korta upploppet. Vi blev tvåa i prologen, fem sekunder efter vinnaren Oleg Ponomarev. I Våran semifinal mötte vi två andra B1, så det blev ett jäkla kacklande i början innan vi lyckades gå ifrån och vann säkert semifinalen. I finalen blev det som sagt jämt men vi startade ensamma och kunde åka på ostört till ner mot mål, lyckligtvis gled ingen förbi utför utan vi var först in på upploppet och kunde ta närmsta vägen ditt, sen slutade det som sagt väldig jämt. Kul med pallplats.

Fann en bild från lördagens lopp, nuförtiden tävlar vi i en riktigt fin svensk tävlingsdräkt igen. Foto: Worldparanordickskiing.

Idag har det regnat på oss, i massor. Trots detta eländiga besvär så har vi varit ute och åkt lite skidor, klassiskt blev det på den regntunga sprintbanan som förövrigt är en riktigt bra sprintbana. Efter bantestning så blev det lite test av mina nya skidor från Salomon, de verka fungera riktigt fint, men få se om jag tävlar på något av dessa skidor imorgon.

Det blev även en promenad i regnet på eftermiddagen, gick ungefär lika långt som den planerade flytten av biståndsmyndigheten Sida ska flyttas från Stockholms innerstart till Botkyrka, allt för att hela Sverige ska leva, ett hyggligt bra aprilskämt. Dock är det inget skämt att det här landet (Tyskland) man befinner sig i nu behöver mer snö än regn om man på sikt ska kunna hålla på med vintersport.