Valborg idag och kingens födelsedag. Ingen träning idag utan det blev lugn dag med bl.a. lång sovmorgon. Har byt till sommardäck på Forden, är väl det ända fysiska man gjort idag. Imorgon väntas nyårsdagen för oss skidåkare, eller som Kalle Lind sa till mig när jag intervjuades av honom i P4, ”ni fira högtider lite när ni vill”.

 

Då var sista träningspasset avklarat för detta träningsår. Blev en dryg mil löpning på dagens enda träningspass. Löpningen börja kännas bra nu så det ska inte vara några problem att trappa upp träningen i allmänhet och löpningen i synnerhet, när det nya träningsåret börjar på måndag. Dagens tur gick upp- och över Frösöberget och sedan ner- och runt Ändsjön och sen hem. Kuperat överallt förutom rund Ändsjön som jag aldrig tidigare har sprungit runt förut. Vädret var grått och trist på Frösön denna dag, även som det verkade vara fint väder övrigt i länet. Snittpulsen landade på 130 (67 %) och jag plockade 258 höjdmeter. Hade även en del träningsvärk från den senaste styrketräningen, bra att det känns.

Nu till lite summering kring detta träningsår. 639 timmar total träning skrapade man ihop, varav 33 av dessa timmar var styrketräning. Mycket mindre än de två senaste åren då jag legat mellan 750 – 820 timmars träning. Lite grovt räknat så var fördelningen av träning följande:

• Cykel: 25 timmar
• Längdskidor: 266 timmar
• Löpning inkl. skidgång:  111 timmar
• Rullskidor: 212 timmar

Noterbart är bl.a. att i juni månad tränade jag 65 timmar på rullskidor, det är galet mycket. Blev också en galen (kanske för stor) ökning av skejtåkandet, både på rullskidor och på snö.

Maj 2016

Denna månad förra året så bodde jag i Skåne och hade en fin träningsmånad. 60,5 timmar träning fick jag ihop, vilket var bra men inte tokmycket träning ändå. Sprang Lundaloppet 5 kilometer och satte nytt PB på 17:05 minuter, efter en spurtduell där jag slutade 7:a men med samma tid som 5:an och 6:an. Bra lopp av mig och bra konkurrens av löpare från utlandet. Ett annat lopp jag sprang var St: Hans Extreme där vi bl.a. hade ett lag med. Vi vann året innan men blev ”bara” 2:a. Hatar att vara först att förlora. Passande nog så blev jag 2:a i det korta loppet över fem kilometer också, efter urstarke Henrik Orre. Jag gjorde annars ett bra lopp. Hann med att åka två rullskidlopp med, King of the Hill och första deltävlingen av Sverigecupen på rullskidor i Torsby. Gjorde två stabila tävlingar utan att glänsa och slutade på 3:e och respektive 5:e plats.

 

Juni 2016

Sätt i tid så var denna månad den bästa, tränade 100 timmar och kände mig fräsch och stark under hela den månaden. Tävlade inget men tränade på bra tillsammans med bl.a. Zebastian. Denna månad var den första som norrlänning och som elitskidåkare på 100 %. Sprang bl.a. från Åre torg till Åreskutan på 47:44 minuter helt utan uppvärmning, på den tiden vägde jag 68 kilo och sprang bara halvhårt i tröskelfart uppför. Jäkla vilken form man var i.

Juli 2016

Denna månad tränade jag på bra och total träningsmängd landade på 86 timmar. Åkte ner till Norrköping och deltog i SM. Detta slutade med en 26:e plats i ett väldigt blött lopp där jag efter en dålig start jobbade som en dammsugare och sög mig ikapp en efter en tills vi blev en hygglig stor grupp på slutet. Försökte göra som Södergren med en fartökning på slutet men alla hängde med och jag slutade sist i spurten, men slapp att bli varvad av de allra snabbaste. Dagen efter var det stafett där jag och Håkan Huselius tävlade för IF Ski Team Skåne, vi slutade med en planerad och hedersam sista plats men jag fick i alla fall hänga med på första sträckan. Bra träning. Såg det som bra träning. Deltog även i motionärsloppet senare den dagen som jag ”vann”.

Var även hemma i Skåne en sväng och sprang första upplagan av Green Run på min hemmabana när jag spelar golf, Tomelilla GK. Mäktigt att kunna springa på den golfbanan och häftigt arrangemang att överhuvudtaget springa på golfbana. Slutade 2:a efter Fredrik Petersen som vann för han var bättre än mig för dagen och hade en bättre spurt. Lite för få backar för jag skulle kunna vinna den dagen. Min bror lyckades bli 2:a i den kortare klassen på 4 km, vi i den långa klassen sprang drygt 9 kilometer. Kan väl skylla på att jag var sliten då jag och min bror för all del hade kört ett rullskidpass tidigare på dagen samt hållit på med grässkörden i hettan som var omkring 25 grader den dagen. I slutet av månaden började jag även använda viktväst på passen, oftast fem kilo.

Augusti 2016

Den här månaden tränade jag 83,5 timmar, bra med timmar förstås men det var väl ungefär vid den tidpunkten jag inte tyckte kroppen var lika bra längre. Sprang loppet Peak Performance Vertikal från Åre torg till Åreskutan i grym konkurrens. Blev 11:a på tiden 48:23 minuter vilket var sämre än när jag sprang samma sträcka dryga månaden innan. Sjukt besviken men jag visste inte då att det skulle vara det bästa jag gjorde resultatmässigt under en väldig lång tid. Skulle jag veta det jag vet idag hade jag varit väldigt nöjd med det loppet där ändå stora delar av världseliten inom traillöpning och många duktiga elitskidåkare var med.

Efter ett gemensamt träningsläger i Torsby med Zebastian åkte jag ner till Trollhättan och deltog i samtliga tre rullskidlopp, som också var avslutningen i Sverigecupen på rullskidor. Jag slutade på delad 8:e plats i cupen tillsammans med tre norrmän och en av dem var Petter Eliasson. Loppen i Trollhättan gick inget vidare egentligen, Alliansloppet förstördes då ena stavspetsen bröts av och jag tappade tätklungan efter knappt ett varv. Hängde sedan med japanen Akira Lenting som drog runt mig tills jag fick släppa för att jag fick kramp (som vanligt), och slutade med en 103:e plats i världens största rullskidlopp.

September 2016

Bara någon dag in i denna månad fick jag så problem med hjärtat, då det inte längre ville vara med och göra som jag ville. Platsen var Varvsberget i Örnsköldsvik men fortsatte lägret om än i mindre träning. När jag kom tillbaka till Frösön så åkte jag till sjukhuset i Östersund för kolla upp eländet, visste inte då att jag fick stanna över tre dagar för observation då jag hade drabbats av arytmiproblem i form av hjärtrusningar. Blev ingen mer träning den månaden och jag spenderade den mesta delen i Skåne och på föräldragården.

Oktober 2016

Kunde träna några styrkepass och några (ibland misslyckade) försökt till mycket lätt jogg. Istället för träning var jag ute och gick långa promenader. En dag gick jag ett maraton på tiden 5:45 minuter.

November 2016

Redan första dagen i november opererades jag för mina arytmi problem som jag haft men tyvärr lyckades inte operationen och jag fick börja ta betablockerare som innebar att jag kunde träna och tävla men jag kunde egentligen aldrig maxprestera eller för den delen kunna träna upp hjärtat. Blev ett läger i Saxnäs i Lappland och åkte Bruksvallspremiären (ett lopp) trots den lilla träningen jag hade tränat. Nästan 58 timmar träning fick jag ändå ihop denna månad. Har redan sammanfattad vintersäsongens tävlingar som går att läsa här.

December 2016

Vi åkte till Finland och körde våra första lopp där, blev succé med två vinster i världscupen bl.a. Blev även en hel del fin skidåkning i vackra och snösäkra Vuokatti. Snöförhållandena i Östersund var desto sämre och jag fick även en liten dipp strax innan jul. Tränade nästan inget under ”jullovet” i Skåne men fick både tillbaka orken och motivationen de sista dagarna på året och fick ihop 62 timmars träning ändå.

Januari 2017 

Årets första månad blev det 55 timmars träning och i Östersund var det fortsatt dåligt med snö och få spår man kunde åka på. Nästa världscup var i Ukraina och där var det både ödsligt men med mycket snö.

Februari 2017

I Februari blev det 45 timmars träning men framförallt blev det tre VM- medaljer tillsammans med Zebastian. Dessutom blev det många fina varma soliga dagar borta i sydöstra Tyskland. Dessvärre började jag känna att orken sinade alltmer och grundkapaciteten sakta började försvinna.

Mars 2017

Mestadels av denna månad var man i Asien och avslutade världscupen tillsammans med Zebastian, träningsmängden landade därför på endast 40 timmar. Vi tog hem världscupspokalen vilket var roligt. Kroppen började alltmer kännas sämre och jag beslutade att sluta med medicineringen så fort jag kom hem till Sverige igen i slutet av månaden. Blev några lugna fina dagar med klubben i Edsåsdalen/Vålådalen, med fin skidåkning.

April 2017

Körde mina två sista lopp i Orsa där det hade börjat märkas hur mycket konditionen tagit på en nu efter man slutat med medicinen. Gjorde okej lopp trots allt och njöt sen med några fina pass borta i Ullådalen. Var även i Skåne några dagar och tränade med kompisar och allmänt spontana träningspass. 25 timmar träning blev det i april.

Har ni orkat läsa hela vägen hit så kan jag avslöja att detta är mitt 900:e inlägg. Har ständigt legat mellan 800- 1000 besökare per dag under stora delar av detta träningsår, framförallt sista halvan av detta träningsår. Återkommer om framtida träning samt tävlingar.

 

 

Andra dagen på raken jag blir väckt av hantverkarna som jobbar med omläggning av taket på huset som jag bor i. Nu bor jag högst upp med takvåning och allt vad det innebär. Det innebär i alla fall ett ordentligt uppvaknade kan jag lovar när de drar igång maskineriet cirka två meter från mitt huvud som sover djupt. Har inte vaknat så abrupt sedan jag väcktes av en konfettibomb när jag fyllde 17 av mina inneboende kamrater på internatet vi bodde i. Ska inte klaga, man ska gynna småföretagen så de få fortsätta väsnas så de blir klara någon gång, dock långhelg nu.

En långhelg blir det för mig också, idag åkte jag iväg till Ullådalen utanför Åre. Det bjöds på allt från blåst till vindstilla och från solsken till ymnigt snöfall. Lite av varje kan man säga. Eftersom det tar en stund att åka fram- och tillbaka (2,5 timmar totalt) så ville man åka ett tag idag trots träningen inte har börjat på allvar ännu. Var ute i över 2,5 timmar och bara njöt av att åka, lite längre än tänkt men det var roligt och inspirerande att åka på snö igen. Var längesen jag åkte längd tyckte jag, för man var lite ringrostig i början. Men efter en timme kändes det bättre och jag övade även på att byta sida i växel två, något som fungerade om än att man blev lite tröttare än på min trygga och vanliga sida. Har inte lyckas på hela vintersäsongen lära mig åka på båda hållen men efter man varit borta från längdåkningen ett tag nu så hade jag väl glömt hur det var att åka och därför lärt mig åka längd på nytt igen. Det är i alla fall en högst ogenomtänkt tanke.

Åkte skejt om någon inte förstått det ännu, bra nypistade spår men lite ojämnt efter alla som också utnyttja spåren. Förutom vanliga längdskidåkare så var det flest turåkare, även de som var ute och vandrade, några flög skärmflygning, några körde snöskoter och en cyklade fatbike (kanske två?). En salig blandning helt enkelt. En fatbike är en cykel som har enorma stora hjul som gör att man kan cykla på snö utan att sjunka igenom. Precis avslutat pass så mötte jag två stockholmare som tyckte jag såg proffsig ut, om jag var proffsig eller inte vet jag inte men känslan i kroppen var bättre än tidigare i den här månaden i alla fall. De ville hur som helst ha hjälp om terrängen och spåren kring Ullådalen. Få väl säga att det är vänlig åkning som väntar oavsett skidåkarnivå, trots backarna är väldigt långa här.

Lite överkurs nördig data från dagens pass:

• Tid: 2:37:57 h
• Distans: 32,97 km
• Snittfart: 12,5 km/h
• Maxfart: 48,2 km/h
• Snittpuls: 129 (66 %)
• Maxpuls: 149 (77 %)
• Höjdmeter: 890 m

 

 

Hej på er!

Idag har man smygstartat (kanske) med barmarksäsongen en smula, eller jag har tränat ett dubbelpass minsann. Man får väl tolka det som man vill, egentligen dröjer det till på måndag, innan man drar igång med träningen ordentligt igen. Började denna torsdag med att träna ett styrkepass tillsammans med Zebastian. Var ju ett tag sedan så det var kul att träna ihop igen, även om vi körde enskilda styrketräningsprogram. Gjorde de övningarna jag fick lära mig igår, jag återkommer en vacker dag om vilka nya övningar jag kör. Idag var alltså inte den vackra dagen, men den kommer. Jag lovar.

På kvällen gav jag mig ut på en löptur på- och omkring Frösöberget. Riktigt kuperat och svår sprungit över stockar och sten. Är en del natursnö kvar lite här och där, så det var lite halt att springa ibland. Första två kilometerna var uppför men kunde hålla A1 trots jag sprang, så en vis grundkapacitet har man kvar. Muskulärt börja löpningen kännas allt bättre, är tack vare att jag har hunnit springa några pass denna månad. Jag var ute i en knappt timme och plockade 270 höjdmeter. Hade en snittempo som var 6:58 min/km och en snittpuls som landade på 135 (69 %).

Imorgon är planen att åka lite längdskidor, blir nog Ullådalen eller Björnen, någon som har tips kanske eller kanske t.o.m. vill följa med?

Dagens fysiska aktivitet blev lite styrketräning med Gunnar på förmiddagen. Vi gick igenom lite nya styrkeövningar som ska göra mig stark. Dessa övningar var många gamla favoriter så som plankan, fällkniven, chins bl.a. Allt detta fast i en ny tappning kan man säga, kommer blir bra det här.

Sedan åkte jag vidare och sicklade lite skidor som skulle skickas iväg för testning nästa vecka. Imorgon blir det nog någon form av aktivitet igen, den som lever få se.

 

Har idag tagit sig med hjälp av flyg till ett kallt Jämtland igen. Fick se historiken Dick Harrisson på Sturup när vi gick igenom säkerhetskontrollen. Ironiskt nog syntes alla mina historieböcker som jag hade mig när en säkerhetsansvarig ville gå igenom min väska. Hade varit en fin referens om han kom fram och pratade lite historia, då jag läser historia på distans nu. Såg även en annan välkänd smått förvirrad man vid namn Andreas Isaksson, en av Sveriges bästa landslagsspelare de senaste 15 åren om du fråga mig. Han hade sitt Djurgården med och skulle väl åka hem till huvudstaden efter de fick stryk av Sveriges bästa fotbollslag Malmö FF igår. I träningsväg har jag inte gjort så mycket mer en tagit en lång promenad.

Har nu på kvällen sätt handboll igen. Var den fjärde matchen i kvartsfinalen i slutspelet i handboll. Plats i nya fräscha Ystad Arena och det var nästan fullt, ungefär samma stämning som på Old Trafford för några dagar sedan. Handboll är en enormt tuff sport och väldig rolig att se live, det borde fler göra. Blev onödigt spännande med det blev vinst för YIF och nu väntar en avgörande match i Lund på fredag. Jag tackar Rickard (Ystad målarna) för att jag fick gå på även denna slutspelsmatch.

Gåta: Har nu sätt på tre handbollsmatcher i Ystad Arena denna handbollssäsong, Ystad har vunnit två och förlorat två, hur är det ens möjligt?

Tränade med Rickard igår och idag så tränade jag med Raj. Det är bra att träna med en hund om man vill ha draghjälp, som jag behöver mer än väl. Jag är inte överviktigt (74 kg) längre och jag är frisk (jämn puls= en indikation att man är frisk) igen, men jag har en bedrövlig kondition. Sprang en gammal runda som mäter exakt en mil, ganska lätt kupering förutom en vända runt/över Tegelbruksbacken. Även idag fick jag kämpa för att hålla mig inom A1, blev naturligt att pulsen steg i Tegelbruksbacken. Tre minuter tröskel blev det där. Sen fick man pausa en stund och få ner pulsen, samtidigt blev det en pissepaus, för båda två. Vi avslutade med ett tröskeldrag sista två kilometerna. Tempot var beskedligt men pulsen var uppe nära A3+ (92 %) när det var som värst. Trots detta var tempot bara 4:22 min/km, små kuperad men lika många höjdmeter som fallmeter. Visserligen var det lite blött och tungsprunget men förr i världen hade jag hållit 3:45 km/h i samma terräng i tröskelfart. Hade jag sprungit milen idag på tid hade jag inte klarat 40 minuter, inte ens om det var nedförsbacke och medvind.

Siffror från dagens mil:

• Tid: 47:40 min
• Distans: 10 km
• Snittempo: 4:45 min/km
• Snittpuls: 154 (79 %)
• Maxpuls: 178 (92 %)
• Höjdmeter: 120 m

Underlag: Mest grusväg, en del skogsvägar och lite på asfalt.

Nu rullar livet på igen med både träning efter några krassliga dagar och med vårbruk efter allt regn. Började med att ge mig ut till Ystad för ett rullskidpass tillsammans med Rickard. Trevligt med sällskap. Annars var det väl ingen direkt vacker syn när man försökte åka. Blir bara trött av att se en slakmota, och då kan man knappast säga att 50 höjdmeter på 26 kilometer är speciellt kuperat. Fick kämpa för att kunna hålla mig inom A1-puls, svårt med min nuvarande form. Man borde nästan bli bannlyst från träning när man är så bedrövlig som man är, fast å andra sidan är det svårt att bli bättre om så blir fallet. Åkte på 3:or och körde enbart stakning. Drog från början till slut idag, först motvind i 13 kilometer och sen vändning och medvind tillbaka. Precis som senaste passet vi körde för två veckor sedan så tog det 90 minuter och en snitthastighet på 17,2 km/h. Snittpulsen landade på 146 (76 %).

Efter all den senaste regnet vi fått här nere så kunde man dra igång vårbruket lite igen. Vi ligger lite efter med vårbruket men så kan det va ibland. AIK är ju efter i Allsvenskan, någon ska vara det. Blev inte plogen som man fick köra idag, även om man själv är en. Harvade istället, vilket man inte gjort så mycket förut. Men det blev bra och det är snart dags för sådd som blir maltkorn. Ur maltkorn kan det bli öl av så det kan man väl tänka på när man beställer en öl på en krog i en storstad någon lördagskväll. Få som tänker på det skulle jag tro.

Var ett tag sedan sista tävlingen denna vintern kördes men nu är det i alla fall dags att summera denna vintersäsong, som både var en succé- och en fiaskosäsong på en och samman gång. Framgångarna med Zebastian som gav VM- guld, två VM- silver, den totala världscupssegern och en rad pallplatser i världscupen som jag redan har glömt hur många det blev. Men jag tänkte summera min egna säsong, som har varit ett totalt misslyckande och främst av ett skäl och det är problemet med hjärtat jag haft under hela säsongen. Har ändå kört några lopp denna vinter med jämna resultat fast en- och/eller möjligen två nivåer sämre än senaste vintersäsongen. När jag flyttade upp till Jämtland hade jag förhoppning om att ta rejäla kliv i min skidåkning, detta har tyvärr uteblivit och jag har blivit sämre. Det är facit, helt enkelt korrekt fakta att det har blivit så. Var alltså en klart bättre skidåkare när jag bodde i Skåne och tränade rullskidor i blåst hela vintrarna än när jag denna vintern kunde åka på snö och det på heltid.

Har endast blivit fem egna lopp körda denna vinter, hade hoppas på några fler men har inte riktigt haft motivationen att köra fler. Första loppet var Bruksvallspremiären 10 kilometer skejt som jag åkte trots jag bara hade varit i träning i två veckor. Jag fick lära mig för första gången hur det var att tävla och försöka ta ut sig max med att gå på betablockerade medicin. Var tillslut över sex minuter efter vinnaren och gjorde mitt sämsta lopp på ett traditionell distans på flera år. Lärdomen var lite hur det var att tävla igen och göra det i min nya bittra situation.

Sen dröjde det till efter årsskiftet innan jag försökte tävla igen, denna gång var det en FIS- tävling på min nya hemmaplan i Östersund som var 15 kilometer skejt, som på kortvarsel blev av. Var väldigt kallt men jag gjorde ett stabilt lopp, något bättre än i Bruksvallspremiären men fortfarande klart sämre än vad jag hade gjort tidigare säsonger. Jag slutade fem minuter efter vinnaren Petter Englund.

Nästa tävling blev SM- veckan i Söderhamn. Började med att åka individuellt 15 kilometer klassiskt. Gjorde ett stort misstag i en utförskörning i början av loppet, då jag bedömde en kurva väldig tokigt. Föll ut i, och sen förbi skyddsnätet och vidare ut i skogen innan jag kom upp på benen igen. Bröt staven i fallet och var tvärsist i första mellantiden. Tog sedan 20 platser och blev tillslut 104:a, min sämsta SM- placering nånsin och jag var över 7,5 minuter efter vinnaren Emil Jönsson. Då var banan ganska lätt och om man jämför med tidigare års banor. Fick även vara med i första upplagan av att införa stakfria- zoner som var ren och skär pajasfasoner som man kommer skratta åt i framtiden. Några dagar senare åkte jag första sträckan i vårt Ski Team Skåne lag. Väldigt kul att få åka med vårt skånska lag som troligtvis var det första skånska laget i en SM- stafett nånsin, åtminstone i modern tid. Jag vände ut- och in kroppen min för att få ut maximalt av min prestation, vilket jag lyckades väldigt väl med. Växlade förvisso som sista lag men att sen vara med och heja fram de övriga två i laget, som sen slutade med en näst sista plats var faktiskt en av vinterns höjdpunkter utan att överdriva. Det är något speciellt med stafett.

Sen dröjde det två månader innan jag åkte årets två sista lopp, då Grönklittsjakten avgjordes första helgen i april. Hade då slutat ta min hjärtmedicin i nästan en vecka. Detta hade påverkat mig enormt mycket, då jag under ett halvår inte kunde träna hjärtat så pass mycket för att kunna förbättra min kapacitet. Jag var i riktigt dåligt slag men ville ändå åka, då jag gillar att tävlar och att träffa mina gamla skidkompisar igen. Inget som jag ångrade. Första loppet var 15 kilometer skejt som på något märkligt sätt blev mitt bästa lopp för säsongen, i alla fall om man går efter skidresultat.se, vilket är i vissa fall mer pålitligt än FIS-poäng. Nu var inte Grönklittsjakten en FIS- tävling men ändå. Precis som de som startade samtidigt som mig så dog även mina skidor på de två av de tre varven vi åkte. Lika för alla men jag hade faktiskt bra skidor tyckte jag men riktigt segt att få trycka på nerför då man på första varvet kunde ligga i fartställning. För att spara på benen fick jag stå och staka på vissa partier på banan. Disponerade loppet väl och kunde trycka på i backarna även på slutet, något som inte hade upplevt tidigare under vintern. Var ganska långt efter täten men var ändå inte så värst långt efter många duktiga skidåkare. Jaktstarten dagen efter var rolig men jag hade varken skidor eller kroppen för den dagen. Tappade en placering men var överlag nöjd med helgen ändå. Var riktigt roligt att åka och gav faktiskt motivation att fortsätta, även om det kan låta konstigt.

April månad är annars en period i skidåkarens liv, där träning sker allt sporadiskt. En del återhämtning blir det innan man dra igång nästa träningsår. Kommer troligtvis hinna bli några snöpass till innan snön förvinner uppe i norr. Kommer annars börja nästa träningsår med lite ny sorts styrka och även göra en hel del förändringar med min träning. Som sagt har jag blivit sämre och tillsammans ska jag och tränare Gunnar se till att kan bli bättre och utvecklas igen, oavsett hur mitt hjärta tänker fungera. Kommer inte ta någon medicin och hoppas på det bästa, få se hur det bli. Kommer troligtvis återgår lite som jag tränade förut på egen hand i Skåne, så pass det går, då jag även ska träna med Zebastian en hel del. Oavsett hur mycket man kunde ifrågasätta min tidigare träning som jag i stort sätt ansvarade och planerade helt själv så lyckades jag få ett testvärde på 76,55 ml/kg. Inget man bara få sådär med dålig och fel träning. Någonting gjorde jag förmodligen väldigt rätt förut, gäller att jag tar mig ditt igen. Den som lever få se.

Bilder:

 

 

Var som sagt på fotboll igår tillsammans med över 71 000 andra på Old Trafford i Manchester. Inte konstigt att det omsätts pengar med sådana evenemang som det var igår. Är inte heller konstigt att fotbollsspelarna kan tjäna så mycket som dem gör, och det är inte heller konstigt (tyvärr) att de tjäna så väldig mycket mer än vad de kvinnliga fotbollsspelarna gör. Är trots allt intressant och hur mycket folk som går på matcherna som avgör, om inget annat fick man perspektiv på det hela igår.

Matchen i säg var en helt okej match som gick till förlängning, så vi fick valuta för pengarna i alla fall. Är inte direkt billigt att gå på dessa matcher, men vi hade riktigt bra VIP- sittplatser. Minne för livet, sist man såg fotboll i England var nästan för 18 år sedan, ett tag sedan det. Då var det mellan Leicester och Arsenal, tyvärr så var en ung Fredrik Ljungberg skadad den gången. Är inget United fans alls eller Anderlecht för den delen heller, men kul med liveidrott och att man fick se två svenskar. Själv så ville jag givetvis se Isaac Thelin Zlatan Ibrahimovic, nu innan han kommer lägga av. Tyvärr kan han har spelat sin sista match i karriären igår när han troligtvis slet av korsbandet. Han är 36 och blir inte yngre direkt. Det Zlatan tjänar per dag, tjänar jag per år. Förutom att vi båda kommer från Skåne så har jag ett VM- guld, det har inte han.

Idag har vi rest tillbaka till Sverige, gick bra fram tills man skulle förbi de där omdiskuterade gränskontrollerna. Att det ska vara mer besvärligt att ta sig in i sitt eget land är ju bara för sorligt. Behövde visa passet vid ett tillfälle från England till Danmark och sen när man skulle till Sverige över Öresundsbron (Kastrup – Hyllie) så var man tvungen att visa passet två gånger. Nu hade vi inte bråttom hem direkt, så det gjorde inte att vi missade tåget i Sverige som skulle ta oss till Tomelilla. Man kom hem en timme senare än planerat p.g.a. gränskontrollerna. Hade varit värre om man var förälder och missade t.ex. ett föräldramöte p.g.a. gränskontrollerna. Förövrigt alla de fyra tågen från/till Sverige vi åkte på denna lilla trip, så var alla försenade, bara lite men ändå. Tågen i England kom alla i tid och då nästa på sekunden. Sen den där mesiga stängslet de satt upp så man inte ska kunna smitta igenom på tågstationerna i Kastrup och Hyllie, är inte mycket att komma med. Om en värmländsk varg hade fått syn på ett får på andra sidan det stängslet hade den förmodligen på ett ganska lätt sätt passera förbi och tagit kål på det stackars fåret. Man kan gnälla på Donald Trump hur mycket som helst, om att han ska bygga en mur mot gränsen till México. Det sjuka är att vi i Sverige har hunnit längre på murbyggandet och stängning av landets gränser.