Jag åker på Salomon, bara så ni vet! Tio skidpar ska med!

Imorgon far vi neråt till Tyskland där vi ska åka VM, blir spännande och roligt. Denna tisdag har varit fullspäckat egentligen hela dagen. Började med att köra lite skidskytte med Zebastian. Korta rundor med bra fart, bra att väcka liv i skejtbenen. Med risk att bli tjatigt men förhållandena var riktigt bra idag med, nöjd skåning.

Annars har man hunnit med att lämna in mitt första arbete i en kurs som jag nyss har börjat läsa på distans, återkommer var det är för roligt jag läser. Packat och tvättat som bara den har det också blivit denna dag. Tror allt är med nu som behöver vara med till VM. Kl: 6:35 lyfter vi imorgon!

Efter att ha kört på oändligt mycket på saltade vägar förra veckan så fick bilen en ordentligt dusch så det syns var det står på den igen. För det vill man ju!

Måndag, ny vecka och samernas nationaldag. Har denna dag förberett lite inför resan på onsdag, då åker man ner till Finterau i Tyskland och ska ledsaga Zebastian till framgångar är det tänkt. Har fått mina nya kallföresskidor, bröt som bekant en skida under en av tävlingarna i Ukraina. Känner att jag har en komplett skidpark igen. Fick även med ett par nya Swix Triac 2,5 med mig från SM i Söderhamn av Swix. Ska bara kapa till dem så man ligger inom rammen vad man tydligen få ha när man åker klassiskt. Så snart har man dugliga stakstavar med. Om någon vill ha en souvenir från mig från SM så ligger en kort stavstump kvar (kanske) i en skog utanför SM- banorna i Söderhamn (Hällåsen). Först till kvarn kan man säga.

Har hunnit träna med idag, två korta pass med Zebastian blev det. 103 (53 %) och respektive 107 (55 %) hade man i snittpuls så jag ska nog kunna undvika och bli övertränad. Riktigt fina förhållandena idag med på Östersunds skidstadion, är riktigt roligt att åka då och sen att kroppen kändes bra med var ju inte helt illa det heller.

Kan man inte vara vacker kan man vara glad. Bild efter gårdagens stafett. Foto: Oskar Henriksson

Söndag och veckans sista dag, söndag brukar vara det varje vecka tydligen. Även denna vecka. Denna söndag innebär också att jag avsluta ännu en träningsperiod. Jag fördelade de senaste fyra veckorna på följande vis 11 – 5 – 15 – 13, totalt 44 timmar denna träningsperiod som också innebar en sällsynt kortare sjukdomsperiod på några dagar.

Träningsperiodens sista träning blev först 90 minuter lugn skejt med Zebastian här i Östersund. Fina förhållanden idag, riktigt roligt att åka. Strax över 20 kilometer blev det, snittpulsen landade på 104 (54 %). På eftermiddagen körde vi styrketräning. Annars har det inte hänt alltför mycket mer idag, lite bullbakning blev det så nu är det bara att komma förbi om man vill ha fika och det vill ju svenskar.

Det lyckliga skånska laget som slutade näst sist, vilket var succé för oss. Foto: Fia Jobs

Vi lyckades bli näst sist när SM- stafetten i Söderhamn avgjordes idag. Detta är vi mycket nöjda över då vi som första skånska lag ställde upp med ett lag i skid- SM. I laget hade vi undertecknad själv som är hjärtsjuk, Oskar som har varit förkyld och egentligen är ultralöpare och så Adam som avslutade i laget. Både jag och Adam lever i exil från Skåne på obestämd tid. Jag och Oskar är från Tomelilla ifrån början, vilket borde ge eko i lokaltidningen där nere. Istället är det en ensam varg som springer runt på Österlen och få de största rubrikerna, t.o.m. större än handbollsderbyt i Ystad igår. På tal om varg så fick vi verkligen jaga från första början och det slutade med att vi lyckades slå ett lag. Succé.

Resultat

Var alltså stafett idag, var riktigt skoj att vi hade ett IF Ski Team Skåne lag. Jag körde första sträckan och många åkare hade starka åkare på den sträckan, så att det skulle gå fort i början var ingen överraskning. Efter testat lite skidor gick jag iväg till startfållorna där de andra åkarna som skulle åka första sträckan var innan start, plus mamma Westberg. Hon är överallt.

Av någon konstigt anledning så stod vi som 20:e lag av de 33 som startade. 31 lag gick sedan i mål. Bra startposition. Fått klagomål på att man har varit ofriserad så passande nog åkte jag utan pannband som visade min nya frisyr som jag skaffade i torsdags. Det är jag och Gabriela Koukalova som håller stil. Att jag åkte utan pannband var att jag var het, innan start åtminstone. Efter start var man lika kall som ett kylskåp.

Banan vi åkte var en 3,3 kilometers slinga, denna skulle köras tre varv var innan vi byte åkare. Var sju spår på startrakan, blev snabbt fyra spår och kort därpå endast två spår. Blev lite trångt men tog det ganska piano, då jag visste att det inte fanns någon ide för mig att hetsa mig fram. Märkte i första utförsbacken att jag hade dåligt glid så tappade lite väl mycket utför. I den andra utförsbacken så blev det en stor masskrasch, samma utförslöpa som jag brakade in i skyddsnätet under 15 kilometers loppet tidigare i veckan. Låg massor med folk där bl.a. 2x Johannes men jag själv lyckades stå på benen men tappade all fart och därmed klungan. Hade förvisso redan börjat sladdat men den totala kontakten försvann där. Åkte sedan ensam fram till första mellantiden, hade ingen riktigt flyt i åkningen. Hände ingenting när man försökte ta i……..idag heller. Johannes Ringsby som hade fallit och brutit staven kom ikapp och jag hängde med i Södergrenshyllan i rygg och det kändes bra. Tappade sedan utför och jag kom aldrig riktigt ikapp någon även om jag hade lag Trönö IK och Visborgs OK inom synhåll under resterande två varv. Kom tyvärr inte ikapp utan tappade lite och var 19 respektive 26 sekunder efter. Växlade alltså som sista man men det var ganska väntat då alla som körde första sträckan idag var förre mig i onsdagens 15 kilometer lopp. Var fem minuter efter Teodor Peterson som vann första sträckan för sitt IFK Umeå.

Växlade alltså till Oskar som har snurrat runt på konstsnön i Lunds stadspark i vinter. Sjukt att det fortfarande gå att åka skidor där. Oskar gjorde det jättebra, har varit sjuk men åkte ändå snabbt i sin ensamhet. Jag hade önskat att jag givet honom ett bättre utgångsläge dock. Oskar är ultralöpare så han hade väl önskat att han skulle åka en sträcka som var 100 gånger längre än de 10 kilometer vi åkte idag. Adam gjorde även han en bra sträcka och kunde passera Trönö IK på hans sista varv. Synd bara att vi inte kunde knipa gotlänningarna, det får vi göra nästa år.

Siffror från loppet:

• Tid: 30:25 min
• Distans: 10,1 km
• Snitthastighet: 19,97 km/h
• Maxhastighet: 48,7 km/h
• Snittpuls: 164 (85 %)
• Maxpuls: 176 (91 %)
• Höjdmeter: 303 m

Är själv nöjd över min insats, jag fick verkligen ut maximalt av kroppen denna dag. Höll visserligen på med glasögonen lite och tappade några sekunder annars kunde jag inte åka snabbare. Under loppets gång hamnade det små vattendroppar på glasögonen som gjorde att jag valde åka sista fyra kilometer utan glasögon. Borde kanske slängt dem längs banan men man är lite rädd om mina slipande glasögon. De har kostat en hel del. Har haft en snittpuls under vinterns tävlingar på mellan 163-166 (84 -86 %), tyvärr är det där man hamnar men igår fick jag reda på att jag ska träffa hjärtläkaren igen och en möjlig operation kan ske i vår kanske. Säsongen är egentligen helt förstörd denna vinter. Det är just nu man tänker tillbaka på bl.a. när jag sprang Peak Performance vertikal från Åre torg till Åreskutan. Var missnöjd då trots jag sprang ifrån många duktiga skidåkare och löpare. Idag gläds man över att jag gjorde en sådan bra bedrift som jag faktiskt gjorde i somras.

Att åka stafett är väldigt roligt. Kan faktiskt vara det roligaste jag gjort under hela vintern, då har man ändå varit med om att ta världscupssegrar. Sen den fantastiska inramningen med all publik och hejarop. Riktigt skoj. På sista varvet hejade en hel skolklass på mig, t.o.m. en kall psykopat som mig blev nästan lite små rörd.

Föråkaren kollar så ingen kommer bakifrån. Foto: Fia Jobs

Var ganska sockrigt idag när man åkte, fick ta stora kliv utför men spåren såg ut att hålla helt okej. Skidorna som Swix vallade åt oss fungerade bra. Hade ganska lite fäste men det fungerade bra till okej på slutet. Orkar ju inte trycka ner tillräckligt på slutet helt enkelt. Tyvärr sög mina skidor lite väl mycket, tappade mycket tid på de partierna som var platt eller gick utför. Är väldigt tacksam att Swix kunde valla skidorna men det optimala är ju förstås att kunna testa olika skidor o.s.v. har inte riktigt de möjligheterna i dagsläget. Har sätt på både bilder och lite från SVT:s sändningar att min klassiska teknik inte alls ser bra ut eller fungera speciellt bra. Bara hem och träna alltså. Foto: Fia Jobs

Tillbringat den mesta tiden av dagen i bilen.

Fredag och bilåkning ner till Söderhamn igen. Hann med att åka en knappt timme på morgondagens bana. Halvvägs in i passet fick jag sällskap av övriga skåningarna. På slutet åkte jag tillsammans med Oskar och tvingade stackaren att köra lite korta snabba drag. Byte sedan om och åkte på lagledarmötet. Förutom den viktiga informationen så fick man även nästan den viktiga fikan. Få se till och bli tung nog imorgon så man orka trycka ner skidorna.

11:15 går starten imorgon för herrstafetten och den sänds på SVT. Jag kör första sträckan.

Fastnade inte bara i skyddsnätet igår utan även på bild. Foto: Pontus Johannesson

Har kört dubbelpass idag tillsammans med Zebastian här i Östersund. Kändes oväntat bra i kroppen trots lång resa igår + ett 15 kilometers lopp. 15 kilometer blev det även idag när vi på förmiddagen körde ett sådant drag i klassiskt stil. Inga teknikfria- zoner idag och det behövdes inte heller. Eftermiddagen bjöds det på skidskytte. Båda dagens pass varade i 90 minuter vardera. Var riktigt fint att åka idag, kallt men riktigt fina yttre förhållande att åka skidor denna soliga dag.

Imorgon åkte jag till Söderhamn igen, stafett på lördag och det ska bli riktigt roligt.

Passade även på att göra reklam för Triac 2,0 och Triac 2,5 på en och samma gång. Foto: Pontus Johannesson

Förr i tiden hade jag och Borås SK Viktor Axelsson i röd dräkt många jämna bataljer. Igår hade jag inte en suck att hänga med. Dock lyckades jag åka ikapp Lindsköpings Martin Johansson med en halvminut och även distansera honom en del in i mål. De två senaste åren har jag nästan alltid startat halvminuten bakom honom i liknande tävlingar som igår, oftast har jag kommit ikapp och förbi. Inget undantag igår alltså.

Var glad innan loppet. Stort tack till Swix där Niclas Jacobsson i spets fixade våra skidor. Foto: Fia Jobs.

Då har man åkt SM 15 kilometer även i år, fjärde året på rad nu faktiskt. Denna gång i Söderhamn på Hällstadion där dem vanligtvis annars spela bandy i Elitserien. Gick som väntat få jag väl säga, är tekniskt ett snäpp bättre denna vintern än förra vintern men jag är också tre snäpp sämre rent fysiskt av medicinska skäl. Trots allt är det väldigt roligt att åka trots uteblivna önskade resultat. Folk heja på en och bara stämningen längs banan gör att man vill åka. Är nöjd med det och också nöjd med att jag kom undan minst sagt lindrigt efter en våldsam krasch i början av loppet som mycket väl kunde ha kostat hela säsongen.

Resultat 15 km herrar

Ta det från början. Vi d.v.s. jag och Fia och Adam kom på plats i god tid, vi skulle dels hinna lämna in skidorna för vallning hos Swix men även hinna testa banorna innan tjejerna skulle köra sitt lopp. Förutsättningarna ute på banan var att det fanns två teknikfriazoner, inga längre backar men många små istället på den 3,75 kilometers slingan vi herrar åkte. 126 höjdmeter skulle varje varv innehålla vilket är relativt lätt för att vara en SM- bana. Snön hade ändrat sig en hel del tydligen från dagen innan. Nu var det mer poröst och löst, inte alls hårda och fina som dagen innan. Den gamla Johannes hade gillat det porösa underlaget men idag hade jag gärna hoppas på fasta och hårda spår. Var lite smålurigt kring vallningen, tyckte att det var ganska stor skillnad mellan olika åkares skidor, främst glid men också fäste. Själv så hade jag bra skidor, valde att gå med lite fäste och hade med facit i hand behövts lite mer. Är trots allt mitt beslut att inte gå på mer fäste.  Jag hade bra glid,  även om jag inte utnyttjande det så väl som jag borde kanske. Tyckte Swix gjorde ett väldigt bra jobb med mina skidor, fanns åkare i fältet som hade klart sämre än mig.

Jag startade som 28:e man i det nästan 130 manna stora startfältet. Tyckte jag kom iväg bra men gjorde ett gigantiskt stort misstag i en lång 180 graders kurva efter 800 meter. Det gick utför och jag tog helt fel vägval som gjorde att jag inte hann svänga runt innan jag brakade rakt ut i skyddsnätet. Helt klart mitt fel på alla sätt och vis. Slutade inte där utan for ner ut på den hårda barmarken och ut i publiken. Trasslade in mig som en fisk i ett fisknät. Fick snabbt hjälp av en funktionär att komma loss och jag kunde fortsätta igen. Märkte tidigt att staven hade gått av och det var bara att försöka åka vidare så gott som det gick. Ingen hets utan tog det så bra jag kunde. Lyckligtvis så behövde jag bara åka med den trasiga staven i några minuter innan jag fick en ny av Fia som turligt nog stod och kunde langa min nya stav. Det gick bra att byta stav, en smidig övergång. Problemet med min reservstav var att det var en Triac 2,0 som var 151 centimeter lång, hade stor truga och en större rem(m) . Min andra stav var en Triac 2,5 154 centimeter lång stav med liten rem (s) och liten truga. Tyckte inte det påverkade åkningen och prestationen så mycket under loppet men det påverkade nog mer än vad jag skulle tro. Man kan se på film nedan som Red Creeks Andreas Forneman lyckades få på mig. Ingen vacker syn men det var nog inte helt lätt att åka med olika stavar och längd med mera.

I samband med att jag fick en ny stav så kom killen som startade en halvminut bakom mig ikapp och förbi. Jag var förövrigt tvär sist där som var första mellantiden.  Jag tog rygg i två minuter innan jag tackade för sällskapet och for iväg och var nästan tre minuter förre honom i mål. Även killen som startade en minut efter mig var nära att komma ikapp mig. Tror jag sedan gick lite väl hårt ut efter mina förutsättningar i slutet av första varvet. Var förstås långt efter redan då men tuggade på och gjorde ett ganska bra andra varv. Tröttnade sedan på de två sista varven men höll ändå ihop det okej, fick även köra om lite folk då och då. Orkade helt enkelt inte trycka ner skidorna på sista halvan av loppet, var uppför jag tappade. Åkte nästan bättre utför under sista halvan av loppet.

Klockan stoppades vid fallet efter två minuter så har ingen data kring loppet om min puls o.s.v. Såg dock att jag faktiskt lyckades skrämma upp pulsen till 176 (91 %) vid en av de tuffaste backarna på banan. Någonstans mellan 85-91 % av max lyckades jag ligga i backarna om jag ska tolka de få gånger jag kikade ner på uret. Inte så mycket förstås men det känns ändå som jag åker så fort jag kan men få ändå inte mjölksyra. Andningen är som att andas i ett sugrör.

Det är lurigt med alla teknikfria zoner, det är nog svårt att kunna åka ett 15 kilometers lopp ändå. Är så mycket man måste tänka på. När jag fick en ny stav så var det vid en teknikfrizon, är väldigt lätt att man råka ta ett stakning med frånskjut tag eller något liknade. Skulle varit trist att bli diskad på de sättet. Funderade även på om hur man ska byta spår i en sådan zon, vanligtvis ta man ett stavtag och trycker ifrån samtidigt man byter spår, men det får man tydligen inte göra nu om jag har förstått det hela rätt. Man blir inte klok på det hela.

Få annars vara nöjd med dagen, inte resultatmässigt direkt. Slutade med en 104:e plats, 7:30 minuter efter vinnare Emil Jönsson. Min sämsta placering någonsin på ett SM, visserligen det största startfältet jag åkt i men ändå. Tidsskillnaden blir ganska stor med i dagens före som rådde. Mest nöjd är jag över att jag inte skadade mig ordentligt i fallet jag gjorde. Man har sätt störtlopp på TV och där kan det sluta ganska illa många gånger. Nu var det ingen hög hastighet man brakade in i nätet men vi skidåkare har ju inga skyddsutrustning på oss alls, vi har ju knappt någonting på oss för att vara ärlig. Kunde hänt att man trasade sönder något knä eller liknande, allt går så fort så man hinner inte reagera. Man kunde också landa sämre än vad jag gjorde, fryst mark kan göra ganska ont tycker man. En ordentlig smäll fick jag på ljumsken men det går nog över, var inget som kändes under loppet och det tack vare adrenalinet.

Har redan rest till Östersund, har en del saker som jag behöver göra imorgon här. Åker tillbaka till Söderhamn på fredag igen och på lördag blir det stafett, det ser jag framemot jättemycket.