Blev några straffrundor även idag. Bild från första skidskytte loppet i VM, då solen sken. Foto: Helene Ripa

Då har vi tävlat skidskytte igen i VM, denna gång 7,5 kilometer sprint. Även idag var det lite sämre väder, man har ju nästan blivit bortskämd med all sol och värme man fått hittills här i Finterau.

Tre varv och två skjuten skulle betas av i dagens lopp. Var själv lite tung i kroppen under första varvet, hade visserligen normal puls. Men redan tidigt under andra varvet drabbades jag av hjärtrusningar. Tack vare medicinen så klarade jag av att fortsätta åka och hålla okej fart. Låg omkring 90 % av max de två sista varven. Vi slutade på 11:e plats efter sex bom.

Hoppas på bättre kropp imorgon då VM:s sista lopp ska avgöras. Tio kilometer skejt stå på programmet då.

Ingen sol idag inte!

Idag var det inga tävlingar i Finsterau. Det bjöds på dimma och blötsnö så det gick ganska tungt att åka idag. Åkte först en dryg timme med Zebastian + lite skytte. Sedan fick jag ledsaga Max för första gången. Gick riktigt bra faktisk.

Imorgon är det skidskyttesprint!

Max som jag guidade för första gången idag

Upploppet.

Blev ännu ett silver idag när det långa tuffa långa distansen avgjordes i värmen i Finsterau. 20 kilometer klassiskt var det som gällde idag. Till guldet denna dag var det lite väl långt till Brian Mekeever som vann.

Resultat

Idag var det enda loppet som avgjordes i klassiskt stil, inga teknikzoner och diverse regler på stavlängder och annat trams. Började med att testa skidor och sen åka banan ett varv, fyra kilometer mätte ett varv som vi då skulle åka fem varv på. Vi startade sist och öppnade kontrollerat, fyra efter ett varv. Efter två varv hade vi kört ikapp en minut på fransmannen Clarion som utklassade oss alla andra mer eller mindre i världscupen i Ukraina tidigare i vinter. Vi hade klart bättre glid än vad dem hade. Solen tog hårt och det gled allt sämre ju längre vi åkte. Detsamma gällde spåren som blev mer slitna ju längre vi åkte. Efter halva loppet var vi 2:a och höll den placeringen och var tillslut 35 sekunder förre norrmannen Bye som äntligen fick till en medaljplats efter flertalet 4:e platser tidigare i vinter. Till Brian Mckeever fanns det inte så mycket att göra mot, han åkte världscupen för Kanada för någon vecka sedan och körde ifrån sin guide Graham Nishikawa. Då har han ändå åkt en del i världscupen så ni fattar nivån hur bra han McKeever är. 2:50 minuter efter var vi i mål.

Vi är klart nöjda med dagens silvermedalj. Själv så hade jag problem med kroppen. Dels det varma vädret gjorde att jag var extremt torr i munnen och hade inget saliv kvar sista tredjedelen av loppet. Var som ett sandpapper i munnen. Eftersom jag har mick så är det svårt för mig att dricka under ett lopp, jag var bra uttorkat efter loppet kan jag lova. Yr var man med. Tyckte annars kroppen fungerade så som man vill, åtminstone i början av loppet. Men redan efter ett knappt varv så rusade pulsen upp mer än vanligt och jag återhämtade mig nästan ingenting utför. Var kämpigt för mig idag. Pulsen låg på ungefär som under SM i Söderhamn för två veckor sedan, så tror inte jag hade kunnat åka så mycket snabbare faktiskt. Snittpulsen landade på 164 (85 %) av max, mycket högre än vad jag bruka ha när jag åker med Zebastian. En sann och bister verklighet. Sliter givetvis en hel del att ligga först också, speciellt i dagens före. Sen hade jag något sämre fäste än vad Zebastian hade idag men glidet hade verkligen Pierre och Max lyckas till fullo.

Bilder som Patrik Modin har tagit idag

Blomstercermonin

Torr i flabben efteråt

Silverlaget. Foto: Patrik Modin

Lyckades bli ett silver idag när mixstafetten avgjordes i ett varmt Finsterau. Riktigt kul med stafett. Är dock lite svårt att förklara hur dagens stafett gick till. Eftersom man har olika procentsatser beroende vad man har för typ av handikapp, så var dagens stafett speciell på många sätt. Det är så stor skillnad på de olika åkarna så man kunde vara långt efter men ändå kunna köra in mycket på respektive sträcka. Aja, det är lite för svårt att förklara kom jag på.

Vi var det enda laget tror jag som endast hade två deltagare men körde två sträckor var, Helene Ripa första och tredje sträckan och Zebastian andra och sista sträckan. Helene körde klassiskt och vi skejt på två olika banor men de mätte väl omkring 2,5 kilometer per varv/sträcka. Vi var sex lag som ställde upp i denna stafett som kallades mixklassen. Gick en stafett senare också men det är en annan historia och kräver en klockren akademiskt analys hur de räknade med procentsats hit och dit. Vi lämnar det och återgå till vår stafett.

Helene växlade som femma och vi fick därför jaga en del och kom ikapp en kines utan armar och en norska. Ni hör, en salig blandning bland deltagarna i stafetten. Helene körde sedan upp oss en placering och vi gick ut som ohotad tvåa med stor marginal både framåt och bakåt. Ukrainskan med en stav höll undan in till mål och var 20 sekunder förre oss. Vi var nästan en hel minut förre trean som var Vitryssland. Ukraina är det bästa laget nu när inte Ryssland få vara med och tävla, så inget konstigt att de vann. Men vi var förre Norge och är fortsatt förre dem i medaljligan trots de har tagit fler medaljer.

Jag tyckte vårt lag gjorde det jättebra, kunde nog inte åkt bättre och skidorna var även idag av absolut världsklass. Lyckades även få liv i hjärtat en del idag, högsta pulsen i år skrämde jag upp i någon jobbig backe någonstans. 180 (93 %) kom man upp till vilket var både förvånat och överraskande men samtidigt lite bra. Det var en tangering av den högsta pulsen sen hjärtoperationen i november. 24,0 km/h snittade vi på våra båda sträckor, det är snabbt men banan är av det lättare slaget om du fråga mig. Klart lättare än SM i Söderhamn där man ändå tyckte att den banan var lätt. Tror annars banorna passa oss bra här i Finsterau.

Imorgon är det 20 kilometer distans, det blir nog jättebra det också. Förresten sa jag att vi var förre Norge i medaljligan? Bara så ni vet!

Silverlaget med våra mycket duktiga ledare Max och Pierre. Foto: Patrik Modin

Ännu en tävlingsfridag denna soliga varma tisdag. Vi stakade och gled runt i en timme, fick räcka så. Imorgon så blir det stafett och det är alltid lika spännande och roligt.

Bjuder på några bilder från gårdagens lopp som gav VM- guld. Videoklipp kan hittas på IPC Nordic Skiing hemsida. Idag har vi åkt en kort sväng bara, och testat de olika nya backarna vi ska åka senare i veckan. Även idag riktigt soligt och vackert väder men lite blåsigt. På eftermiddagen så fick man massage, vilket var skönt. Bilderna nedan är tagna av Patrik Modin, många bra bilder men p.g.a. segt internet så tar jag bara med några guldkorn om ni fattar vad jag menar.

Kan även ge resultatlistan från Skånes DM från igår där tyvärr många från min hemmaklubb inte åkte p.g.a. att det giv massor av andra tävlingar den dagen. Resultatlista från Skåne.

Uppvärmning, Pierre ser trött ut där bak.

Nerför sista backen innan mål. Prologen.

Innan upploppet i prologen.

Strax innan mål i semifinalen, hade koll på läget.

Taktiksnacket innan finalen fungerade klockrent.

Ukrainaren vurpa bort sig i finalen.

Även fransmannen håller på att vurpa bort sig medan vi dansade hem ett guld. Delad 5:a i medaljligan förövrigt.

Direkt efter målgång tillsammans med lagledarna Max och Pierre.

Blev alltså ett VM- guld idag i soliga Finsterau då första längdtävlingen avgjordes under detta VM. Vi åkte redan igår skidskytte 12,5 kilometer där det slutade med en nionde plats. Internetet är begränsad så det blev inget inlägg om det igår. Hoppas annars kunna rapportera varje dag som jag brukar göra, få se.

Sprint idag, har ett DM brons och ett silver sen tidigare men ett VM- guld är något helt annat. Och som vi tog detta guld. Snabbast i prologen med tre sekunder, lite stressig semifinal men kunde ta det extra lugnt på slutet och spara krafter. Finalen gick bäst och det var aldrig något snack tillslut. Detta trots allt att mitt hjärta vägrade slå ett slag enda slag över 170 (88 %) i puls. Det gick vägen ändå. Gårdagens lopp hade jag faktiskt högre maxpuls än igår och även hög snittpuls. Skitsamma, guld blev det.

I finalen så lyckades det vara hela tre stycken som tävlar i B1 klassen vilken innebar att de inte ser någonting. Eftersom vi vann prolog och semifinalen så fick vi välja startkorredor. Blev det mittersta trots det tidigt svängde vänster. Var nog ett genidrag som Pierre kom på. Eftersom jag är så explosive så tog vi starten. Haha, bara skoja, jag är Sveriges sämsta sprintåkare, åtminstone på elitnivå. Zebastian är däremot snabb och vi tog starten klockrent. Tänk er med tre blinda åkare som ska ut samtidigt där det dessutom är tre guider ska prata med sina åkare och det på tre olika språk. Den kombinationen är inte helt enkel. Dessutom lyckades de andra två (fyra) trassla in sig i varandra och de var borta i matchen. Den enda som kunde hota var ukrainaren Utkin som startade 20 sekunder bakom oss. Vi vann väl med två, tre sekunder kanske. Var lurigt på upploppet då speakern skulle tala så högt och Zebastian hörde inte mig. Gick vägen trots allt.

Efteråt blev det blomstercermoni och direkt efter det blev dopningstest innan vi far hemåt. Hann inte vara där alltför länge innan vi åkte på prisutdelning och fick våra medaljer och fick sjunga nationalsången.

Ett stort tack till våra ledare Max och Pierre som har testat utrustning, vallor och struktur och verkligen har hittat rätt och idag var inget undantag då skidorna gick kanon i samtliga tre heat. Utan dem hade inte detta vara möjligt. Stort tack även till Helen och Zebastians föräldrar som var med och stöttade oss till detta guld.

Enda bittra var väl att jag missade 15 kilometer DM i Skåne idag, få väl bli en annan gång.

Disco på ceremonin

Idag invigdes VM med en fin ceremoni på kvällen. Det bjöds på olika shower som säkert var lokalt förknippat, olika tal och avslutningsvis en riktigt häftig lasershow med musik.

Har varit och tränat lite med, 75 minuter blev det. Imorgon är första tävlingen, 12,5 kilometer skidskytte blir det.

Tysklands flagga hisades, notera att svenska faggan syns (vid vallaboden) och att Norges vallare håller på att valla för fullt (där som det lyser).

Norrsken i mellan Europa? Laser och rök gör susen!

Vuxna män med stora bjällror, hyfsad normalt.

Sen kom……häxor kanske, börjar spåra ut.

Några obegripliga figurer med masker.

VM- stadion.

Har testat VM- banorna i Finterau nu, riktigt fina förhållanden och riktigt många V- boards har man här. Blir fina tävlingar här borta.  Jag var ute i cirka två timmar på skejtskidorna, skönt att få röra på sig efter allt resande. Vi är fem stycken stark styrka på på plats här, två aktiva (Zebastian och Helen Ripa) och två ledare plus jag. Precis som i Ukraina tidigare i vinter så är Pierre Bryntesson med och också Max Själin som är gamal skidåkare men numera ultralöpare.

Var förresten med på Sportnytt i SVT igår tillsammans med Zebastian nu inför VM. Man kan se klippet här. Tragiskt att så mycket av min skånska ha försvunnit men det har väl blivit så när man har bott alldeles för länge utanför Skånes gränser, allt för att folk ska förstå vad man säger.

Befinner mig i sydöstra delen av Tyskland i Bayern med andra ord, bara några kilometer från tjeckiska gränsen och inte heller allt för långt från österrikiska gränsen. Resan har gått bra, tre flygningar tog oss till München strax efter lunch. Flög från Östersund till Stockholm, sedan till Oslo och därifrån till München. Oklart vad vi skulle i Oslo och göra, var väl något med bagaget att göra skulle jag tro.

Väl i Tyskland så var landskapet lite som i Skåne när man far igenom E6:an norrut, först platt sedan någon lite backe, platt igen och sen körde man upp på hallandsåsen. Typ. Märks att Tyskland är ett väl utvecklat land, såg massor med solenergifält men även ett kolkraftverk mitt i alltihopa. Vägarna är sehr gut, går fort att åka bil här. Bra jobbat av ett land som förlorat två världskrig de senaste 100 åren. Man säger väl att motgång föder framgång.

Vi bor strax utanför Finsterau där det inte verka vara lika utvecklat som övriga Tyskland. Nästan ingen kan engelska så det är först nu skoltyskan få användas på riktigt, lärorikt. Vi bor på ett geusthaus här på landet, tyvärr är inte wi-fi som man önskar men jag ska nog kunna hålla liv på bloggen ändå. Kvällen avslutades självklart med en  grosse wienersniziel och att se tysk cup fotboll på tv mellan Dortmund och Hertha Berlin.

Auf Wiedersehen