Kingen var inte hemma idag!

Då har man flyget till Stockholm, gick bra trots påven skulle komma. Säkerheten var så hög att man blev ”slumpvis” utvald två gånger att bli dubbelkolla vid säkerhetskontrollen. Aldrig hänt tidigare, verkligen inte två gånger. Är inget fän direkt av påven men jag gillade påven Johannes Paulus den andre,  Han var rätt intressant att lyssna på, då man inte visste om han var levande eller död. Vad en katolik ska här och göra vet jag inte riktigt faktisk, är ganska skeptisk till världens alla religioner. Är ganska säker att världen skulle vara bra mycket bättre utan de olika religionerna som finns.

Nog om det, kom i alla fall till Bromma flygplats i tid. Ett tydligt tecken att man kommit till storstan är att alla verka vara så stressiga. Nästan alla stod och knuffades längstfram vid rullbandet och skulle haffa åt sig sitt bagage. Händer inte direkt vid en flygplats i Norrland. Jag och Marcus Hellner stod däremot en bit bort och väntade tålmodigt, oklart vad han gjorde där men en teori var att han var på resande fot. Har träffat Marcus en gång tidigare, det var SM i Örebro (Ånnaboda) 2015, han blev 5:a och var inte alltför glad den gången. Det såg han dock inte ut nu heller för den delen.

I Stockholm blev det en liten tur bland de centrala delarna av stan. Orytmisk var bara förnamnet, trafik och folk överallt. Man borde förbjuda iPhone i innerstan, livsfarligt att röra sig bland folk som inte har koll. Sprang förbi bl.a. Kungliga slottet, Rosenbad och Riksdsgshuset. Varken kungen eller statsministern var där, de hälsade på påven istället. Var ute i tre kvart och hade ett snittempo på 5:30 min/km. 84 höjdmeter togs och 134 (69 %) blev snittpulsen.

På eftermiddagen var jag också iväg till Södersjukhuset och tog först blodprov och sen pratade jag med läkarna som ska operera mig imorgon kring allting och så. Få hoppas de hittar felet och kan ta bort det, gör dem inte det så kan jag så smått börja sammanfatta min idrottskarriär. Dock fortfarande högst oklart om det krävs en fetmaoperation.

Kände mig som en assisterande domare i en fotbollsmatch som viftade med sin flagga för offside utan att någon skällde på mig, varken deltagare eller publik.

Igår körde jag 2x Anton och var på fest, idag fick jag skjuts av 2x Henriksson. Festen igår var grym och det blev sent, tur att den där klockan skulle ställas tillbaka så man fick en extra timme sömn. Har nog aldrig kört nio mil med bil på en ”halvtimme” förut.

Dagens aktivitet spenderades utanför Hörby där Skåneskejten och Klassiska kampen skulle avgöras. Skåneskejten var även i år DM för Skåne. Jag vann förra året trots krock med bil och i år var min uppgift att se till att vändningarna utfördes utan incidenter. Lyckades med det och är nöjd över det. Kändes helt okej att vara utanför tävlandet för en gång skull, sugen på att åka men samtidigt roligt att följa loppet och att vara funktionär. Kul att man kan ge tillbaka något för klubben som annars ställe upp väldigt mycket för mig. Men snart (förhoppningsvis) är man igång med tävlandet själv igen och det lutar åt något lopp i Bruksvallspremiären om tre veckor. Då kommer jag väl synas i TV när man knappt tar sig framåt i min röda klubbmössa och likna mer en Nils Holgersson figur än en skidåkare. Få se.

Dagens tävling i Skåneskejten vann SM- bronsmedaljören Lasse Ericsson på nytt banrekord på 43:24, på de 21,8 kilometer som loppet mäter. Jag hade tidigare banrekordet på 43:49 från förra året och vann då över Lasse med 20 sekunder. Då blött och idag soligt och torrt. Skönt med sol när man var funktionär. Lasse tävlar för Nybro skidklubb och tävlade inte i DM, utan det var Oskar Henriksson som vann DM. Freya Orban vann damklassen. I den klassiska kampen vann en IK Stern åkare, vid namn Jörgen Lindgren. Kul med folk utanför Skåne och även kul att det var fler än en ungdom/junior som deltog i ett DM. Har nog inte hänt på rullskidor så länge jag har varit aktiv i alla fall.

Själv så åkte jag förstås inte loppet men var ute och rullade på tävlingshjulen lite lätt. Blev lite drygt 20 minuter åkning och det mesta var till och från platsen där jag stod som funktionär. I och med att jag åkte rullskidor idag har jag åkt rullskidor i samtliga månader sedan april 2013, det är hela 42 månader i rad. Sjukt och ganska ovanligt skulle jag tro, även sydlänningar som oss ifrån Skåne. Kul att träffa alla klubbkamrater och alla övriga för den delen också. Inte vanligt nuförtiden man ser sina klubbkamrater så ofta. Var ett lyckat evenemang och ingen körde fel, succé.

Resultat

Jag och Lasse som höll till vid ena vändningen i skateloppet. Lasse sprang Markusloppet igår som är ett ultralopp, styvt. Foto: Lotta Huselius

Vålådalen igår och Skåne idag!

Sitter på Arlanda efter tagit morgonflyget från Östersund. Ska snart ta flyger ner till Malmö/Sturup. Har fullspäckat schema den närmsta tiden. 25 års fest ikväll i modrattäta Vellinge. Imorgon ska jag vara funktionär när det är rullskidtävling utanför Hörby. På måndag morgon åker jag till Stockholm och ska in till sjukhuset, där jag sen ska opereras tidigt på tisdag morgon och vara kvar där hela dagen, innan jag for upp till Norrland och vintern igen. Så om någon vill träffa mig den närmaste tiden är jag typ ledig kl: 00:00-07:00 från idag till på tisdag.

Ses!

Fint att dunka drives mot snöklädda fjäll!

Idag har man gjort en sannerligen udda kombination av aktiviteter. Började med golf, sen lite fjällvandring och avslutningsvis lite skidåkning.

Började alltså med lite golf en kort stund på Östersund/Frösö GK. Gick fint trots det var kallt. Styrde sedan Forden västerut till Vålådalen. Väl där tog jag min packade väska och gav mig på ett äventyr till Västertoppen som ligger på 1222 m.ö.h. De hade lovad hård blåst och risk för snöbyar, så blev det men jag hade tur att jag slapp snöbyarna uppe på toppen. Var vackert och klart väder när jag väl var däruppe. Invigde samtidigt mina nya vinterkängor som fungerade kanon när jag pulserade i snön sista biten upp till toppen. Nu har jag klättrat upp på samtliga topparna som finns i området, Kläppen, Ottfjället och idag alltså Västertoppen. Det är förövrigt den toppen man springer förbi när man springer Axa fjällmaraton, det loppet kommer jag nog springa någon gång. Fjällturen tog 1:25 timmar upp och 50 minuter ner. Fjällturen mätte sex kilometer enkel resa och närmare 700 höjdmeter togs, en helt OK stigning.

Efter lite lunch bestämde jag mig att åka lite längdskidor. Vålådalen har faktiskt varit öppen för längdskidåkning i snart två veckor nu. Jag började med åka klassiskt på mina vallningsfria Skintec- skidor. Det var tungt och jag fick gå i backarna, dels för jag inte orkar trycka ner dem och dels att det blev för jobbigt att försöka sträcka ut i diagonalen. Blev less efter två varv och byte till skate. Gick klart bättre och var roligare. Dessa skidor gled väldigt bra också. Åkte dryg en timme och hann på det komma 15 kilometer och 367 höjdmeter. Fick räcka med den mängden då en norsk ungdomstjej med gevär åkte om mig.  Ett tecken på att det var dags att kasta in handduken. Precis efter avlutat pass så träffade jag Lucas Berglund som jag bl.a. var på läger med i Åre tidigare i somras. Det var kul att ses men i mitt rådande hälsoläge så var det just inte läge att snurra runt några varv till tillsammans med honom. Nästa gång kanske.

Bilder:

Jag under årets upplaga av Peak Performance Vertical. Bilden är tagen någon gång under kilometer två, som tog över 13 minuter att ta sig igenom och över 300 höjdmeter. Ett lopp utöver det normala.
Foto: Axafjällmaraton.

Har bläddrat igenom lite i min träningsbok och fann en dag i somras då jag uppenbarligen hade en väldig bra träningsdag. Det var söndagen den 26 juni. Jag sprang upp till Åreskutan från torget nere i Åre by på 47 minuter, jag sprang på 48 minuter när jag väl sprang loppet PP vertical med samma bansträckning i augusti. På eftermiddagen den 26 juni i somras åkte jag ett distanspass på 1,5 timmar på mina Marwe 6:or. De rullar ungefär som klassiska 3:or. Det var ett A1- pass där jag snittade 22,3 km/h på rullskidbanan i Östersund. Snittpulsen på det passet var 139 (72 %) och klättrade 592 höjdmeter. Som sagt, jag hade en bra dag helt enkelt.

Det är historia nu och idag har jag också haft en bra dag fast på annat sätt. En av höstens bästa dagar hade jag nog idag. Tränade ungefär som jag gjorde under tisdagen, fast en bättre känsla idag. Lite starkare, lite snabbare helt enkelt. Började med en liten löprunda där faktiskt solen lyste igenom en aning och man kunde se den ljusblå himmeln, passande nog då MFF vann SM-guld igår. Dagens löprunda gick runt Frösöberget. Första halvan uppför och andra halvan utför. 108 höjdmeter blev det på de 6,5 kilometerna. Det tog 37 minuter och gav snittpulsen 134 (69 %). På eftermiddagen var jag och Zebastian i gymmet och körde styrka, helkropp blev det.

Imorgon tänkte jag åka till Vålådalen!

Hej, idag har gått ett maraton på 5:45 timmar. Jag skulle alltså klara maxtiden på flera olika diverse maratonlopp, som brukar ligga på sex timmar. Jag tog inte ett enda löpsteg. Att jag kunde hålla 7,36 km/h i snitt var väl att jag klädde på mig med lite kläder. T-shirt med sommarjacka i snålblåst och noll grader, så får man röra på sig ut av helvete för att inte börja frysa. Jag rekommendera annars telefonförsäljare som inte säljer, att passa på att gå ett maraton när de väl jobbar samtidigt. Tidseffektivt.

Självklart inget normalt beteende men de som känner mig väl vet nog att jag kan få för mig de allra mest udda sakerna. Att vara skåning och åka skidor är ett. När jag var åtta år fick jag för mig springa  50 varv runt gården. Ett varv är 270 meter. Under sportlovet 2001 när jag var nio år fick jag för mig att åka fem mil på skidor i en uppblåst snödriva på 400 meter i egna hemgjorda spår. Det tog sju timmar och helt utan vätska, som Sixten Jernberg sade ”Det ska damma i käften på en” när han förklarade att man mi själ inte behövde vatten på sina långpass. När jag var elva år började jag cykla till skolan, sex kilometer enkel resa. Mest för att det gick fortare än att åka skolbussen och att jag kunde ta mig enkelt till golf- och fotbollsträningen. Då är jag ändå 90- talist – den bortskämda curlade generationen.

Att jag överhuvudtaget valde att gå en liten sväng idag som ett maraton är att minska startsträckan till att komma tillbaka i gammal god form efter operationen, när jag väl kan börja träna igen d.v.s. Hoppas den filosofin kan göra att jag kan åka något lopp när skidpremiären i Bruksvallarna går, som är mellan 18-20 november. Ganska snart alltså.

Dagens runda gick till Brunflo och tillbaka via Odensala och sen till Frösön där jag skarvade lite för att få ihop mitt maraton. Ganska platt runda som stora delar gick på strandleden/St: Olofleden. Tur att jag inte gick hela St: Olofleden, den går nämligen från Jakobsberg i Finland till Trondheim i Norge. En liten bit det. För att inte bli allt för tråkigt så lyssnade jag på Maratonpodden samt fotbollspodden Tutto Balutto. Har även kört 24 timmas fasta idag, fungerade kanon denna dag, dock inget som jag kommer fortsätta när jag börja träna normalt igen. Jag gillar ju mat.

Lite mer information från de 42,2 kilometerna:

• 221 höjdmeter
• 108 i snittpuls
• Första kvartsmaran: 1:27:09
• Andra kvartsmaran: 1:24:54
• Tredje kvartsmaran: 1:25:30
• Fjärde kvartsmaran: 1:27:30

Var pigg nästan hela tiden, man brukar säga sista milen är värst i ett maraton. Sista fem var faktiskt lite motiga. Sprang Sala Silvermaraton 2010 men annars har jag inte rört mig såhär långt tidigare med hjälp av benen.

Efter dagens lilla maratontur vilade jag en timme innan jag stack iväg igen till stan för att se på bio. Var premiär för Morran och Tobias, ”Som en skänk från ovan”, där Johan Rheborg och Robert Gustafsson spelade huvudrollerna. Jag är sånär så pass gammal att jag kommer ihåg lite från Glenn Killing- tiden. Nilecity, vilka minnen det väcker. Och vem kommer inte ihåg när Robert Gustafsson var med och spelade i Björnes Magasin. Filmen då? Den var nästan lika stor besvikelse som Norges syn på dopning. Den får trots allt 2/5 astmainhalator.

Hur jag tog mig till bion kanske ni undrar, jag gick!

En bild från årets upplaga av Winter Cross Run på Svampabanan som jag vann och även lagtävlingen. Den gången lyckades jag komma upp i min uppmätta maxpuls på 194 i just den backen och ögonblicket som bilder skvallrar om. Noterbart är att loppet gick i början av februari och jag sprang i shorts. Foto: Caroline Ivarsson.

Har lyckas träna lite idag, först lite styrketräning. Körde helkropp idag och det kändes bra, trots belastningen var högre än tidigare i höst. Avslutade med chins då man redan var bra mosig i musklerna. Idag lyckades jag med 10-8-6 eller om jag ska vara ärlig 9-7-5 strikta godkända. Körde också Auklandsstyrka 25 minuter.

På eftermiddagen var jag iväg och blev klippt, så nu ser man någorlunda snygg ut. Har tydligen ett hår som växer förjävligt på mig, enligt frisören. När jag sedan kom hem hade det blivit mörkt så det blev säsongspremiär i pannlampa. Kan för första gången denna hösten säga att jag var ute och sprang. Inte joggade eller lunkade, utan sprang. Dagens runda (5,67 km) gick till Vallsundsbron och tillbaka, gick en halvminut snabbare med samma intensitet än sist. Var positivt det, positivt är det också att så fort jag springer denna runda så har jag aldrig problem med hjärtrusningar. Springer ifrån dem kanske? Snittempot landade på 4:56 min/km och snittpulsen på 149 (77 %). Platt runda på hårt underlag med endast 13 höjdmeter. Går på rätt håll och om två veckor ska jag förhoppningsvis kunna träna normalt igen.

Rödönbron

Ny vecka, nya möjligheter idag. Dagens aktivitet bestod av att gå ett varv runt ön. Det tog 4,5 timmar. Försökte leta upp den sista delen av den namnlösa vita leden, fann en del av denna men ungefär två kilometer är helt omärkt. Annars är det en bra led runt ön om man vill springa ett långpass eller göra som jag och gå den.

Har inte hänt så mycket mer i min glamorösa tillvaro.

Lyft lite idag

Har hållit låg profil här uppe idag då MFF fick storstryk av Östersund FK igår. Därför har jag mest hållit mig hemmavid, med få undantag. Var iväg tillsammans med Zebastian på förmiddagen och tränade lite styrka. På eftermiddagen byte jag till vinterdäck på bilen. Har kommit lite snö nu så det gäller att vara redo. Passade även på att impregnera mina nya vinterskor, så man är redo för fötternas skull också. Har alltså inte gått eller sprungit idag men med lite styrketräning och bära massa däck så har man fått anstränga sig lite ändå, skönt.

Även idag kom det lite snö, inte mycket men lite.

Idag var kroppen på bättre humör och lyckades lunka runt i en hel mil. Ja, kroppen kändes faktiskt bra idag, väldig pigga ben hela tiden men det gick långsamt förstås. Dagens mil spenderades i den tuffa terrängen på Frösöberget. Många höjdmeter men sista kilometern gick på asfalt. Jag höll 7:14 min/km tempo, vilket är ganska hyggligt. I normalt form kanske jag skulle hålla en minut snabbare tempo per kilometer, än vad jag gjorde idag. Dagens terräng är ganska snarlik hårda milen i Torsby som är en populär slinga att springa på när man är där. Men den stora skillnaden är att dagens terräng på Frösöberget är mer svår löpt än just hårda milen p.g.a. mer rötter och jävulskap. Men jag gillar sådan terräng.

Är bara glad att det gick genomföra passet efter gårdagens misslyckande till liknande pass. Det är nästan uteslutet i början av mina pass som är kritiska för min del, om man ska få hjärtrusningar eller inte. Kan kanske liknas som en rymdfarkost som har varit i atmosfären och ska ner till jorden igen. En fungerande flygning ner till jorden fungera utmärkt men om ett fel skulle infinnas så är risken hög att den istället brinner upp. Det är så jag tro det kan vara, är ju ingen rymdforskare så jag har inga större belägg om det är sanning eller inte. Men jag hoppas ni fattar poängen.

Lite data från passet:

• Tid: 1:12:59 h
• Distans: 10,07 km
• Snittpuls: 128 (66 %)
• Höjdmeter: 343 m

Förutom den lilla turen på berget har jag även varit med halva familjen Modin på en skidmässa i Östersund. Lite som gamla dagar då jag jobbade på Huselius Skidsport. Jag träffade bl.a. Anders Södergren, trevligt.

Inte visste jag att man plastade in halmbalar inför vintern i Jämtland. Det var i alla fall något nytt för mig