Uppstigning kl: 4:30 idag, precis som gamla tiden då man jobbade på golfbana. Inte lika van att gå upp så tidigt nuförtiden. Blev inte många timmars sömn inatt men tur är att min mor är med så vi kan bytas av lite då och då. Det är en bra bit till Östersund från Österlen, 100 mil närmare bestämt. Det tar sin lilla tid det med släpp och allt.
Läste att längd.se hade publicerat en artikel om söndagens rullskidtävling King of the Hill, alltid kul att bli nämnd i alla fall.
Nu är bilen och släppet packat redo för avfärd tidigt imorgon bitti. Hann även med att springa en timme med Raj i Fyledalen i det soliga vädret. Var väldigt blåsigt idag men inget man direkt kändes av i de knappa 20 graderna det var idag. Detta var det sista träningspasset i Skåne på länge nu. Ska bli skönt att återigen klippa navelsträngen från mina föräldrar. Flyttade hemifrån när var 16 år och har sedan dess bott utanför Skåne vid ett par tillfällen, bl.a. har jag bott i Oslo, Uppsala och Falun men mest i Skåne. Har dock alltid varit skriven hemma på föräldrargården men denna flytt hoppas jag bli permament nu. Har varit mycket nu de sista två veckorna, rent fysiskt har jag kanske haft den bästa perioden de senaste två veckorna med bra resultat på tävlingarna och många riktigt bra träningspass. Dock har det varit väldigt jobbigt psykiskt och kanske de två värsta veckorna rent mentalt har det nog varit. Känner därför man är på övertid nu men ska bli skönt att flytta till Östersund och att börja om på nytt.
Dagens träningspass gick som sagt i Fyledalen och det var en timmes löpning som var planerad i A1- tempo. Kändes lätt att bara springa idag, man bara sprang på utan större ansträngning och idag var det jag som drog Raj i så gott som hela träningspasset. Vi utgick från gamla Tegelbruket och sprang på de västra sluttningarna sätt ur dalen. Sprang nästan bara skogsvägar, lite på grusväg och en liten tur obanad terräng, men meningen var att springa så många backar som möjligt. På slutet blev det två rundor på östra sidan av dalen, nämligen Tegelbruksbacken. Gick bra där med men kände en hel del i vaderna på slutet. Blev många höjdmeter på de 13,62 kilometerna vi var ute. Hade ett snittempo på 4:31 min/km men på grund av kuperingen så var kilometertiderna väldigt varierande som man nedan kan se, i parentes är det höjdskillnaden. Snittpulsen landade på 73 % av max och vi tog 282 höjdmeter.
Fler bilder från St: Hans Extreme där jag blev 2:a i torsdags. Bilderna är tagna av Jonas Roslund och Stefan Magnusson.
Starten
Här ledde jag efter knappa kilomtern, här är det riktigt brant.
Här är ännu brantare och det var också här strax innan varningen som jag fick en liten lucka. Efter den backen blev jag stum och omsprungen.
Målgång, man var bra skakig när man skulle trycka ner den där sportidenten i hålet.
Lotta och Tina tittar på när jag försöker överleva efter målgången. Och han där till häger ältade en massa att jag skulle gå och stämpla ut och få ner tiderna på ett papper. Jag vinglade dit så småningom och fick mina tider på papper men jag svettades så att det blev genomblötta istället.
Topptrion t.v. Marcus Johansson, Andreas Svensson och jag. Foto: Lasse Ericsson
Blev precis som förra året 3:a i H21- klassen när dagens King of the Hill avgjordes. Det var en stabil och bra insats då årets startfält var något bättre än förra året, tyvärr var det inte allt för många deltagare under dagens tävling. Detta trots fint rullskidväder, en annorlunda och rolig bana samt ett riktigt (som vanligt) bra prisbord.
Årets tävling gick på en delvis ny bana p.g.a. markarbete, det var en väldigt bra bana även om jag tror den gamla banan passar mig bättre. Årets bana startades längre österut än vanligt och hade en ordentlig lång brant stigning vid början och sen var det en massa svänga hit och dit innan sista biten gick på den gamla bansträckningen in mot mål. Vi skulle köra denna banan två gånger, först var det skate och förstås på riktiga hjul (tävlingshjul). Jag startade 30 sekunder efter Ulricehamns duktiga Andreas Svensson som är första års senior. Jag startade riktigt offensivt och kände att jag tog in några sekunder men i slutet i första backen så stumnade jag ordentligt och tappade tekniken. Det är väl så det går om jag sprintstartar i en backe med tio procents lutning. Eftersom jag inte hade åkt banan var jag sen lite passiv i vissa svängar och tappade någon sekund här och där. Plogade faktiskt i en sväng strax innan vi kom in på den sista biten av orginalbanan. Åkte sedan bra sista biten och var tillslut 24 sekunder efter Marcus (Snygg-Macke) Johansson och 15 sekunder efter Andreas.
Låg alltså 3:a inför jaktstarten i klassisk teknik, som gick knappa två timmar senare. Hade Lasse Ericsson som startade sju sekunder efter mig och ytterligare en bit bakom honom startade evigt unge Tobias Westman. Jag gjorde en usel insats i den första backen och hörde Lasse närmar sig oroväckande snabbt och min åkning var allt annat än vacker och än mindre bra. Skulle gjort som Marcus Johansson och stakade hela vägen upp i mål. Tror att jag hade tjänat på det med facit i hand. Var en liten brant som jag förgäves sprattlade till med benen, annars bara stakning. Lasse kom aldrig riktigt ikapp i början och jag ökade avståndet bakåt sakta men säkert. Med en kilometer kvar så fick jag reda på att jag var 33 sekunder efter tät och tog det lite lugnt i de svåra svängarna innan man kom ut till orginalbanan och kunde trycka på ordentligt igen. Var tillslut hela 45 sekunder efter Ulricehamnsåkarna som fick avgöras med målfoto där Marcus vann, grattis. Marcus har vunnit rullskidvärldscupen så motståndet var av högsta klass idag.
Är nöjd över insatsen men måste fortfarande lära mig åka tekniskt klart bättre. Bra också att jag vågade starta tokoffensivt (skatedelen) vilket annars inte har varit min melodi. Framförallt måste jag lära mig att åka fort på klassiskt när benen ska användas, staka uppför är jag bra trots jag är gammalmodig och fortfarande kör med kortare stavar än andra stakåkare gör nuförtiden. Jag ska i alla fall testa lite att staka med längre stavar i sommar. Hade inte åkt banan innan vilket var en miss i planeringen, men det är inte alltid lätt att få till logostiken när man ska upp och ner. Vilken tur att jag och Simon från vår klubb samåkte med Nybroåkarna Lasse och Fredrik. Vi samarbetade även med lagning under Vasaloppet, bra att man samarbeta mellan olika klubbar. För besväret lyckades jag vinna ett presentkort på 750 kronor, dock fick jag p-bot igår på 600 kronor men 750 är mer än 600 så jag tolkar det som jag gick plus, fint det.
Sedan åkte jag hem tillsammans med Simon till Skåne, vi stannade till och åt glass. Det är gott när det är varmt och sen är det som jag brukar nämna väldigt skönt och trevligt att ha sällskap när man reser långa sträckor. Totalt denna vecka har det blivit nio timmars träning. Har varit fullt tillräckligt med mitt späckade schema denna vecka.
Lite fakta kring de två racen:
Skate (individuell)
Klassiskt (jaktstart)
Konstigt nog så skiljde det med höjdmeterna mellan loppen, hade 105 höjdmeter och 0 höjdmeter första racet och när jaktstarten visade klockan att det var 110 höjdmeter och 7 fallmeter. Slutsats: Det gick uppför. Jag startade klockan tio sekunder innan jag startade så därför är min teori att snittpulsen borde vara en procent högre än vad som klockan visade. Riktig fin puls under jaktstarten, då stod jag ändå och stakade 95 % av det racet. Lägg då till att närmare en halvminut var kurvtagning.
Bilder
T.v Simon Nilsson, Fredrik Nilsson, Lasse Ericsson och Göran Petersson. Göran passera snart 80 + men tävlar fortfarande på rullskidor, visserligen något långsammare nuförtiden. En riktigt go Göteborgare.
Lasse som bleb 5:a ta pris
Erik Sjöberg och vinnaren i juniorklassen skymtar till höger. Foto: Lasse Ericsson
Vinnaren Marcus var tydligen otålig och gick iväg mitt under värsta fotograferingen, men visst han skulle väl gå och äta eller något eller dra iväg och köra ett nytt träningspass. Foto: Lasse Ericsson
Vaknade kl:6, tog med hjullastarkortet satte mig i en och for iväg och tankade. Sedan hem, byte om och åkte drygt en timme skate, allt detta innan frukost. Åkte mer eller mindre lika fort på skatepasset som när jag körde lastare, bara så ni vet.
Det var kallt och hade börjat blåsa upp en del när jag satte på mig carbonpjäxorna från Alpina och Eagle skateskidorna. Det var alltså på tävlingshjul jag åkte på om ni inte redan hade räknat ut det. Eftersom man har typ jobbat tre skift hittills denna veckan så börja kroppen känna sig sliten. För det var ingen vacker syn när man for iväg i motvinden. Kändes riktigt tungt men hade medvind sista halvan av det 28 kilometer långa passet. Då gick det fort och känslan blev bättre och bättre. Hade riktigt låg puls under passet men skrämde lite liv i kroppen genom att först köra 5 st 40/20 intervaller och sedan 5 st 20/10. Ingen vidare känsla där heller men väckte kroppen lite i alla fall. Snittfarten landade ändå på 26,2 km/h men det är väl i nivå med Joakim Bydinger när han kör sina skatepass på 2:or. Då vet man att man ligger bra till med efter SM- vinnaren ifrån ifjol. Dagens snittpuls lyckades jag tillslut skrämma upp till 138 (71 %).
Gjorde idag min sista jobbdag på Huselius Skidsport, självklart tråkigt då jag har trivs väldigt bra. Men nu väntar nya utmaningar för mig. Ett stort tack till Lotta och Håkan och det är förstås på Huselius Skidsport man ska fortsätta handla sina grejer inom skidsporten. Efter min sista dag där så stack jag till Vipeholm och var ungdomstränare tillsammans med Christian för våra framtida storåkare. Hade varit kul om någon av alla dessa bli duktig skidåkare i framtiden. Sedan for jag vidare till Göteborg och träffade faktiskt 2/3 av min gamla gymnasieklass där. Är ju Summerburst i staden så det var en jädra massa folk där. Kul att träffas var det i alla fall. Ska nu bo i Göteborg över natten, ska ju försöka bli kingen imorgon då King of the Hill avgörs imorgon på en ny bana. Ska bli skoj!
Vila idag så det få bli lite fler bilder från igår. Dock blev det någon minut A3 då en ko skulle flyttas som inte direkt var samarbetsvillig. Lite SD eller VPK varning på den kon, trots den var svartvit. Bilderna nedan har Oskar och Tina Henriksson tagit. Kommer säkerligen komplettera med fler bilder under dagen eller imorgon.
Första och längsta stigningen på banan, fin vy över norra delen av Lund (det som syns i bakgrunden) Man ser ganska hyfsad i alla väderstreck på toppen av backen.
Tog täten tidigt i loppet som sagt.
Låg ”bara” på 90 % av max när jag kom upp i toppen första gången efter cirka 400 meter och då nästan bara konstant stigning.
Vet inte om det var på första varvet då jag jagades eller på andra varvet då jag jagade.
Ingen aning om var på banan det är, men nerför går det.
Backen (eller stupet) innan mål/varvning, vet inte heller vilket varv det är på. Svårt att förstå att man sprang på 19 minuter på fem kilometer med sådana här backar.
Bild tagen en bra stund efter målgång, var duktigt trött efteråt. Hoppas Bergengren sponsra med ett par Salming kalosonger till nästa lopp, om jag nu ska springa runt i såna där korta shorts som jag gjorde igår.
Jag och Mattias Holmer gjorde vad vi kunde för att bidra i laget, som tyvärr inte kunde försvara vår seger från ifjol, men 2:a blev vi.
Pigg efter loppet. Foto: Lotta Huselius
2:a i loppet, 2:a i lagtävlingen och 2:a i bergspriset blev det under kvällens avgörande i St: Hans Extreme i Lund. Jag hatar och förlora, det är som rullskidguden Westman säger att man är den första som förlora om man bli 2:a, en total förnedring med andra ord. Även om jag gjorde ett bra lopp, så är det trist att bli 2:a efter en av Skånes bästa löpare. Tror det kallas vinnarskalle, men jag kan ha fel. Bra träningspass och trött blev man.
Fick gå lite tidigare från jobbet för att kunna delta i det korta loppet som heter St: Hans Extreme Light. Gå och gå, jag sprang ganska rask takt till nummerlappsutdelningen. En liten sträcka på fyra kilometer lite drygt. Sedan blev det lite blandad löpning upp och ner från backarna och även några impulser. Såg på start att det kändes överkomligt med motståndet som stod där. Sen såg jag Henrik Orre och blev jävligt orolig men samtidigt insåg jag att det var kul med tufft motstånd som skulle kunna pressa mig ytterligare sekunder som i slutändan kunde vara värt i lagtävlingen. Det var faktiskt en duell mellan en av Skånes bästa löpare och en av Skånes bästa skidåkare. Orre blev 18:e man i Stockholm Marathon 2012, såg han springa i mål i det ruggiga vädret på TV. Själv så jobbade jag på Upsala GK den sommaren och frös häcken av mig när jag jobbade den morgonen. Fyra grader och regn är inte önskedrömmen när man sitter och välta greener en juni dag. Kommer ihåg att jag körde ett pass på trainern efter jobbet, allt för att få upp värmen och få fram könsorganet som hade gömt sig något varmt ställe på kroppen. Sjukt att man kommer ihåg sådana här saker. Att man inte kommer ihåg vad fröken i engelska på högstadiet sa om dess grammatik är bra märkligt, men massa annat skit kommer man ihåg.
Nog om det, nu till loppet. Var inte riktigt i tät i början efter första stigningen, var 3:a tror jag och jag hade en filur storlek större med gigantiska hörlurar framför mig. Att man ha jättestora lurar är obegripligt, borde vara klumpiga att ha. Ni vet redan vad jag tycker om folk som använder hörlurar på tävlingar. Han lyssnade säkert på typ Swedish House Maffias Greyhound eller något åt den stilen. Sen lyssnade han säkert på Björn Rosenströms låt Värdelös, för honom såg jag inte till mer i loppet. Nu var det så att jag och Orre var toköverlägsna i det tuffa kuperade loppet som var 5 kilometer långt. På högsta punkten under loppet efter sådär 400 meters löpning så tog jag ledningen och fick en lucka. Tyckte jag inte gick för hårt men med facit i hand så var det kanske lite väl tuff öppning. Tog det något lugnt och lät Orre komma ikapp. Han låg sedan i rygg bakom mig till första varvet så det skulle stämplas (orienteringskontroll), innan vi for iväg på andra och sista varvet.
På toppen av den längsta stigningen (samma backe som var den första backen i starten) så var det ett backpris. Jag gick inte riktigt för fullt men tyckte jag hade stenkoll och tittade snett bakom min vänstra axel men snabbare än blixten hade han passerat mig på min högra sida och kom först upp till stämplingen på toppen. Som jag förstod så var det stämplingen vid varvning till stämplingen på toppen som räknades som snabbaste tid och det gällde i båda loppen. Hade kanske inte räckt ens att jag var först upp till toppen då jag var någon sekund förre Orre vid varvning. Hur som helst blev jag helt lurad och mentalt lite knäckt. Missade dessutom stämplingen och Orre fick en lucka nerför som jag sen aldrig lyckades komma ikapp. Han drog ifrån sakta men säkert och jag var själv full med mjölksyra och jag återhämtade mig aldrig utför utan hade många gånger högre puls utför än uppför. Har sprungit lite för lite snabbt nerför i vår och kände mig inte helt bekväm utför idag. Fick också håll och livet var allmänt piss på slutet. Tog kanske något på slutet som avslutas med en brutal stigning strax innan mål. Hade vi kommit in lika i den backen hade jag nog vunnit men nu var jag istället tio sekunder efter i mål. Bra det egentligen då Orre har en sådan stor meritlista med groteskt många DM medaljer som skulle få facebookservarna i Luleå att överbelastas om alla dessa skulle nämnas.
Själv var man duktig slut när man kom i mål, jag kan inte begripa mig på folk som kom i mål och såg ut som de hade varit på en söndagsutflykt. När jag väl kom på benen så minns jag inte riktigt vad jag gjorde men jag hejade på mina lagkamrater som sprang det långa loppet på 10 kilometer. Få även passa på att tacka för supporten man fick längs banan och för goa fikan som Tina serverade efteråt. Tyvärr lyckades vi inte försvara segern från ifjol vilket var en besvikelse. Var ganska less över att vi inte lyckades vinna och lite små förbannad faktiskt men egentligen bara på mig själv. Detta gjorde att min nerjogg gick av det snabbaste slaget, närmare bestämt 4:12 min/h på asfalt och mer nerför än uppför visserligen men det var nog inget fel på formen direkt, låg i A1 hela vägen trots tempot. Den snittfarten hade sånär räckt till pallen i 10 kilometersloppet, fast terrängen var galet olikt förstås.
Siffror från 5 km loppet:
Öppnade nog lite väl tufft med facit i hand trots pulsen inte alls var så speciellt hög i början, sen var den galet hög hela andra varvet trots långsammare tempo. Enligt arrangören (Lund SOK) så skulle det vara 230 höjdmeter men min klocka visade bara 166 meter, vilket i och för sig är galet mycket ändå. Målet låg på ett annat ställe än starten och därför var det lite skillnad mellan uppför och nerför. Som tack för besväret vann jag en vattenkokare som blir användbar nu när jag flyttar till Östersund. Vann också en tröja från SIGN, samma märke som jag har när jag springer för min löparklubb Andrarums IF. Den var ganska välkommen att vinna då jag saknade ombyte, då jag egentligen skulle hem och jobba lite, vilket jag hade gjort på morgonen med. Packade gräs då och kravlade i gräs efter loppet som bilderna visar, d.v.s. det var gräsligt idag om man ska vara lite ironiskt.
Vinnaren Henrik Orre strax innan mål, visst såg han lite sliten ut? Ingen promenadseger blev det för hans del. Foto: Lotta Huselius
Inte den vackraste hållning man hade på slutet. Har ju en liten Axel Teichmann stil när jag åker klassiskt fast inte lika fort eller vackert som honom men ändå. Foto: Lotta Huselius
Mot befrielsen (målet). Foto: Lotta Huselius
Det tog några minuter innan man orkade komma upp på alla fyra åtminstone. Foto: Lotta Huselius
Visst är den fin? Var dock inte den jag körde med idag utan den större traktorn.
Idag började jag med att ta en tur med stortraktorn som skulle till doktorn (verkstaden) för den hade lite risiga luftrör (luftkonditionering). Passade samtidigt på att cruisa och raggar igenom Tomelilla i hopp om att få napp. Det sket sig i vanlig ordning som det har gjort de senaste årtiondet. Men jag var glad ändå, det var ju vackert väder i alla fall. Sen skulle man mata den där röda traktorn som är väldigt törstig av. Man är glad varje gång att tankkortet fungera, det var jäkligt dumt att höja dieselskatten. Blir väl så när miljömupparna få bestämma.
Efter lite allmänt småpyssel åkte jag till jobbet där jag få betalt och efter jobbet där väntade det mitt sista klubbpass innan flytten norrut. Testrace stod på programmet och jag åkte på 4:or, precis som förra gången för en månad sen. Vädret var klart mycket bättre än sist, då var det 10 grader och mestadels motvind. Idag över 20 grader och lätt vind. Vinden vände faktiskt och blev något sydostlig vilket gav motvind i början men den var knappt kännbar idag. Helt optimala förutsättningar med andra ord. Jag gissade att förutsättningarna skulle vara 1,5- 2 minuter snabbare idag än förra gången. Jag var i dålig form sist men är i en god form nu och åkte faktsikt 3,15 minuter bättre än sist. Detta gav en snitthastighet på fina 21,2 km/h på mina Swenor 4:or, det är jag riktigt nöjd med, då det går klart mer uppför än nerför. Tiden på 4:or lär bli svårt att slå, även för mig om jag åker testracet en annan gång om jag nu kommer kunna ha möjligheter till det. Dock så dök Gustaf upp och lovade en comeback, klubbens gamla storåkare. Han åkte inte idag med oss men han kom med sin tvåhjuliga vän tillika en damcykel, vackert så tycker jag.
Jag startade bland de sista i dagens race, det var 20 sekunder start emellan oss. Jag hade Daniel framför mig och det var kul att han dök upp idag då han är har kraftigt strul med ID- kontroller och elände på andra sidan sundet. Kul att få jaga, men jag tog inget förrän i slutet av Hardebergabacken. Hela den backen är ungefär tre kilometer lång med två kortare partier då det går nerför. Kom precis ikapp när vi kom ut på den större vägen som går runt Rögledammar. Gick förbi direkt och låg i spets med Daniel bakom fram till sista biten då han spurtade om mig med sina Marwe 6:or (skate). Känslan i kroppen var bra men var en aning besviken att jag inte kom ikapp Mats. Fick sedan reda på att han hade åkt på 2:or för ovanlighetens skull, han där Mats är en lurig jävel, eller är det jag som är lättlurad. Hur som helst ett riktigt bra pass då jag blev toktrött men orkade ändå driva på hela vägen, fast tekniken inte var jättebra idag heller. Var stark nog att staka hela vägen förutom i den brantaste delen då jag körde lite stakning med frånskjut. Jag var förresten tre sekunder snabbare än Mats, det är viktigt. 83 – 90 – 91 – 93 – 94 – 94 – 95 procent hade jag i nyss nämnda ordning på de olika kilometerna, de gick inte direkt ner under racet. Bra det. Total snittfart under hela passet blev 18,7 km/h, väldig lugn uppvärmning med några korta impulser, testracet och vanligt lugn A1- distans tillbaks till Lund igen.
Siffror testrace:
Efter passet åkte jag hem snabbt för att jobba lite till, det är bråda tider nu.
Hardebergabacken, foto som jag tog för två veckor sedan, nu har rapsen börjat blomma över i västra Skåne.
Dagens träningspass genomfördes på St: Hans backar tillsammans med min chef Lotta. Passet genomfördes innan jobbet och bör väl kallas before work? Rätta mig om jag har fel. Innan träningspasset var jag iväg och fick massage hos Eva och idag behövdes inte ens den otäcka stötvågen användas, det är ett bra tecken. Var någon punkt som var lite spänd annars såg det bra ut, det gillar jag.
Efter behandlingen få man träna lugnt och det var det vi gjorde också, vi sprang fyra varv runt St: Hans extreme banan som förövrigt avgörs på torsdag. Jag siktar som vanligt på vinst. Sedan fortsatte jag springa två varv till innan jag var färdig med dagens träning. Jag var ute i 1:38 timmar vilken man kom knappt 16 kilometer, detta gav ett snittempo på 6:11 min/km och 634 fina höjdmeter plockades. Var ganska segt att springa, varmt och soligt så man kan inte klaga på det. Kändes nästan som dagens löppass var jobbigare än gårdagens fina rullskidpass på 4:or, trots jag hade högre snittpuls igår än idag.
Har blivit intervjuad av Green Run inför deras löpartävling på Tomelillas golfbana i juli månad. Ni kan läsa artiklen här och den är faktiskt ganska underhållande. Anmälan kan göras här, finns två olika klasser, 4 km och 9 km.
Undra om det finns raps i Östersund?
Hej alla läsare,
Om en vecka flyttar jag till Östersund, vad exakt jag kommer att göra är inte officiellt än men det är en fantastiskt mycket bättre möjlighet att bli en duktig skidåkare än hur jag har det nu. Känner att tiden verkligen är kommen att ta nästa steg nu och förhoppningsvis bor kvar en längre tid i vinterstaden Östersund. Känner att jag nått min peak nu som skidåkare boende i Skåne, behöver en flytt för att ta nästa steg.
Mer om det kommer så småningom, men idag har det blivit lite skånsk träning i form av rullskidor längs kusten mellan Ystad och Abbekås tillsammans med stormålaren Rickard. Man tog smått otroliga 70 höjdmeter under de 31 kilometerna vi åkte, något annorlunda än igår kan man säga. Var livets väder, svag vind, soligt och 25 grader. Det gillas när det är så. Det var en halv onykter dalmas som spred ett rykte om mig under gångna helgen i livesändning och allt om att jag snittade 20 km/h i timmen på mina lugna A1 pass på 4:or. Det är ren lögn, mer exakt är 19,9 km/h i snitt, vilket jag hade idag. Jag la in sista tre kilometerna en tempoökning i tävlingsfart (långlopp) annars hade jag inte en sekund över A1 fram till dess. Nu körde vi på mestadels cykelvägar som har riktigt bra asfalt, inte mycket dålig asfalt finns det. Sen tjänar man en hel del att ligga på rulle, förvisso så drog jag nästan hela vägen i motvinden på vägen tillbaka. Var helt ärlig så kändes tekniken inte jättebra idag heller men kände mig bara stark. Hade ju en bra känsla i stakningen igår också på de mer lättåkta partierna under gårdagens race. Åkte snarare lite snabbare än Axel Bergsten då faktiskt och det gör inte många svenskar annars kan jag lova, han är stark. Jag och Axel åkte ett träningspass med Mora folkhögskola för drygt två år sedan mellan Oxberg och Mora. På den tiden gick Axel där och jag minns jag var ganska sliten men att det var det snabbaste föret som jag någonsin har åkt klassiskt på. Vi åkte ett A1- pass på 1:26 timmar, snabbt det. Men nu är det inte A1 passen som gör en bra, man har inte så stor nytta av hur snabbt du kör på de mer lugna passen, det är ju på tävling det gäller. Dock önskar jag att man kunde köra tävlingar på 4:or, det hade passat mig eftersom jag tränat en hel del på 4:or. Annars så körde jag idag för första gången barfota, riktigt skönt det i värmen och då åker jag ändå i sommarskor. Körde enbart stakning idag och då menar jag verkligen bara stakning, gick inte ner i fartställning en ändå gång under passet. Det kallar jag stakpass.
Åkte sedan iväg till min systerdotter med familj för att träffas en sista gång innan jag flyttar. Hon kan snart gå, synd att jag missar hennes utveckling nu när jag flyttar. Trots hon inte kan gå så kunde hon ställt upp i helgens D21- klass, skulle hon bara tagit sig i mål hade hon legat totalt 2:a i cupen nu, jag själv är som bekant 5:a i cupen (H21). Helt sjukt det ju. Fick också äran att köra den nya traktorn idag, man kan så gott som bara använda ett finger för att köra den, inte illa det. Fint med teknik ibland. Har också anmält mig till King of the Hill i Göteborg på söndag som också bli min sista tävling som tvättäkta skåning innan flytten norrut. Det är ett rullskidlopp med först ett lopp i skate och sedan jaktstart i klassisk teknik. Ser om man blir King av Göteborg för en dag, vore väl trevligt.
Här är man fin, ansiktet säger väl lite hur jävligt det är med att åka bara backrace. Att jag inte åker i klubbkläder är att de blev stulna förra i hösten i Malmö. Men jag syntes bäst i dimman i alla fall. Foto: Tom Lindström T-W Media
Hemkommen till Skåne igen, det är en satans resa att köra till Torsby. Lyckades att bli femma i dagens jaktstart, startade som femma och ligger femma i totalcupen nu efter två av sex deltävlingar i STS Roll cup. Bra det av en skåning som mig som inte kan åka, rent tekniskt har det känns väldigt dåligt (som alltid) men kroppen har varit i fint slag trots en tuff vecka med extra jobb, långa resor och relativt mycket träning (över 15 timmar). Gjorde idag mitt bästa klassiska lopp på rullskidor någonsin så det var bra men det är inte bra nog, det ska bli bättre.
Eftersom inte Tom Fahlen åkte dagens jaktstart i samma backe som igår så startade jag samtidigt med hemmaåkaren Anton Persson. Vi startade som delad fyra. Vi var dock långt efter de övriga tre framför oss, men bakom oss så startade Axel Bergsten bara två sekunder efter. Jag tog starten lite ironiskt nog då Anton är duktig sprintåkare. Det dröjde dock inte länge innan Axel tog tät och drog klart fortare än vad jag gjorde. Jag var nog lite seg från gårdagens lopp i aktionen. Hängde sedan med ganska lätt innan Axel tydligt inte ville dra, Anton verkade inte heller pigg utan jag tog sedan förningen fram till första branten. Kändes faktiskt ganska okej. Ganska tidigt in i första branten började Axel dra ifrån. Anton försökte att hänga i och jag likaså bakom Anton men han for iväg en aning innan jag gick om Anton och försökte köra ifatt Axel igen. Efter den långa första stigningen så skiljde det omkring fem sekunder och jag märkte sedan ganska tidigt när vi gick över till stakning (fortsatt uppför) att Anton släppte bakom mig. Detta skedde efter tre kilometer. Sedan åkte jag bra i ett eget jämt tempo och höll avståndet ytterligare två kilometer, det var faktiskt så att jag tog in lite när det inte var fullt så brant d.v.s. då man kunde staka. Orkade inte riktigt sen på slutet när det blev mer motvind, Axel drog ifrån ordentligt sista kilometern och var hela 27 sekunder förre mig i mål. Blev lite stor tidsskillnad men Axel är väldigt duktigt så det var inte så konstigt. Axel blev 18:e man och 5:e svensk i förra årets Vasalopp, jag blev 220:e förövrigt.
Blev även idag förstås väldigt trött och orkade inte riktigt hela vägen, har för dålig teknik helt enkelt som begränsar mig en hel del. Trots detta är jag mindre än minuten efter dagens vinnare som återigen var Markus Ruus, tät följd av Robin Norum. Var 1:44 minuter efter förra året vid likadant dystert väder med regn som idag som då. Åkte dessutom klart snabbare än idag än då. Skulle jag gjort något annorlunda hade jag möjligen haft dubbla backspärrar. Det hade Robin Norum och när vi testade rull (väger lika) så gick hans en smula snabbare men de gick verkligen inte långsammare vilket de kan om man har dubbla backspärrar. Eftersom det små släppte uppför mest hela tiden så var det svårt att åka avslappnat och energisnålt. Sen min teknik gör det hela inte lättare att få ”fäste” med rullskidorna, är lättare hänt att det släpper lite när det dessutom är regnigt och blött.
Lite siffror från loppet:
Få vara nöjd över att man slog samtliga hemmaåkare (SK Bore), dock fick jag stryk av två idag och en igår men totalt bättre än hemmatrion. Hade 7:e bästa tid idag. Dessutom var det bara två norrlänningar som var förre mig totalt. Eller snarare som född i Ystad och uppvuxen på slätterna på Österlen så är allt norr om Eslöv norrland för mig, i så fall slog jag alla norrlänningar. 5:a i totala cupen är en bra start men värst var Freya som är fyra i totalen i juniorklassen. Trist är det endast var en tjej i seniorklassen som lyckades köra båda dagarna. Jag kan inte begripa att inte fler tjejer ta chansen om att dels att lyckas komma med till rullskidlandslagen men framförallt få en bra placering i den totala cupen där det är lika mycket prispengar som för oss i herrklassen. En vanlig motionär hade kunnat delta i samtliga cuptävlingar och hamnat topp sex och fått prispengar. Att inte fler ta chansen är anmärkningsvärt, en annan få slita som ett djur och i bästa fall kanske man kan tjäna en femhundring x tre i slutändan.
Nu ska jag plocka isär mina rullskidor och ge dem vård och kärlek.
Fler bilder från igår:
Foto: Kenth Blom
Foto: Kenth Blom