Har testat Alpinas nya rullskidsko. Ja, jag kallar den sko för det är just det den är Alpinas ECL 2.0. En riktigt skön och styv sko som är sval och härlig att ha under sommaren när det ä varmt ute. Blir inte alls svettigt som i vinterpjäxor. Den är inte lika stabil som Alpinas kombi rullskidpjäxa men funkar fint att diagonala och lätt att svänga med också.

Den är inte bara skön utan snygg med.

Körde så sent som ikväll på skon/pjäxan och det fungerade bra att köra intervaller med. Det var som vanligt klubbträning ikväll och vi var ett glatt gäng som körde. Härligt lugnt fint väder hade vi och tiden bara sprang iväg, blev 2,5 timmar totalt träning ikväll.

Gustaf var lika trött som vanligt redan efter uppvärmningen men en snickers som för övrigt börja bli klubbens signum gjorde susen för honom :).

Dagen kunde knappast börja bättre idag med ett fint morgonpass på rullskidorna. Solen sken och vinden var beskedlig, vilket den sällan är här ute på Österlen. Körde 28 km på 4:or, med 3:50 min/km i snitt. Har kört väldigt få klassiska pass på rullskidor sedan Vasaloppet, tror det var 4:e passet efter Vasaloppet. Musklerna är inte riktigt vana än men känslan var ändå bra idag.

Bild från Bollerup, där jag hade vätskepaus.

Kvällspasset blev ett kärt återseende med de gamla vanliga klubbkamrater som så alltid brukar vara med. Skidgång stod på programmet och det har jag inte kört på nästan två månader, första gången utan pannlampa, var lite ovanligt men kul med all fin utsikt som finns uppe på St:Hans i Lund. Vi körde upp o ner från en backe, 4×5 backe blev det med vart 2:a och 4:e nerförslöpning i full fart. Var kul men svårt, kom upp i dryga 25 km/h och det var faktiskt snabbare än min högsta hastighet under rullskidpasset på morgonen, knasigt. Lika imponerade är man på långdistanslöparna där främst Britten Mo Farah som har OS- och VM guld i distansen springer ungefär lika fort som jag gjorde nerför, fast han gör det sista km av ett 10000 meters lopp. Imponerande, minst sagt! Ironiskt nog var det jobbigast nerför med snabb löpning, hade faktiskt högst puls och låg ofta runt 90 % av max efter neförslöpningen. Den var lägre uppför, runt A2 men sista setet mer i tröskelzonen. Konditionen är fortsatt inte speciellt bra, känner mig som en tung flodhäst så fort det går uppför………..men hur många skidåkare är i form i April?

Utsikten norröver

Såg Torno Turso och Öresundsbron på toppen av backen.

Var hungrig när jag kom hem, blev en portion till plus en kanna mjölk.

Började dagen med ett 2 timmars långt mountainbikepass som dessutom var säsongspremiär för i år. Tänkte åka på linjecykeln men valde tillslut mountainbiken. Var regnigt idag som gjorde att man blev väldig skitig. Åkte i Fyledalen, stillsamt och skönt!

Så jävlig såg jag ut efter MTB- passet.

Senare under dagen har jag flyttat trädgårdsplattor och flyttat kor, blev nästan lika skitig som under cykelpasset. Avlutade denna dag med ett styrkepass, där hela kroppen kördes igenom. Undrar om det ger lika mycket träningsvärk som sist.

Kommer lite bilder från igår……..

Tog inte några bilder från Landsjön runt……….men bilen symbolisera lite vad vi gjorde denna dag………som var att åka bil.

Raj tittar…….. 

…….på korna

Och Oskar tittar og inte på något alls…….

Då var säsongspremiären på rullskidor avklarad och det gick oväntat bra, trots ganska tung och seg kropp. Kände mig som en björn som nyss vaknat från sitt ide och var inte riktigt beredd eller pigg att börja tävla just denna dag. Själv så piggnade jag till efter knappa 2 km och fick liv i kroppen en aning. Blev 8:a i ett skrämmande bra startfält. Resultatet här.

Dagen började tidigt, redan klockan 5 gick jag upp och timmen senare så hämtade jag Oskar i Ramsåsa innan vi far vidare till de 35 milen till Kaxholmen och Landsjön runt. Lite oflyt med trafiken så vi kom fram till tävlingsplatsen något senare än planerat. Vi (Jag, Oskar, Rickard, Daniel och Marika) värmde mer eller mindre upp tillsammans och rekade det ca: 12 km långa loppet. Hade en tung och seg känsla i kroppen (mest A2) men tekniken fungerade bättre än någonsin inför en tävling, fortfarande inte bra men det blir bättre och bättre. Efter uppvärmningen var det dags att tejpa pjäxorna, vi rullskidåkare gör så för att få bättre stabilitet på skate. Lyckades inget vidare denna gången och pjäxspännet med tejp gick upp i slutet av loppet, vilket i för sig inte påverkade mig så värst mycket. Kom till start bara några minuter innan startskottet skulle gå.

Lite oklart hur starten skulle gå till sekunderna innan start och vissa började skata redan i början och vissa som jag stakade väldigt länge. Rullskid/inlinesloppet är knappast det av loppen som är populärast i Landsjön runt, det är utan tvekan löploppet. 3:e gången jag åker Landsjön runt och vårat lopp känns inte lika prioriterat trots några av världens bästa rullskidåkare finns med. Annars är stämningen fin runt banan tror jag, man hinner knappt uppfatta allt utanför tävlingen när man fokusera på att köra fort hela tiden. Tappade lite i starten men vi blev en mindre grupp, där jag, Oskar, Daniel, Marika Sundin och Johannes Eklöf körde tillsammans en kort stund innan Johannes drog iväg och sen jag och Marika upp mot första backen. Eklöf kunde ansluta till gruppen framför medan jag och Marika var något efter. I detta tidiga skede i loppet var fältet väldigt utspritt.

Efter spurtpriset efter ca: 4 km kom första nerförsbacken, vågade inte trycka på allt för mycket samt att vi kom ut på oljegrusen och det var sjukt obehagligt att köra över 50 km/h och inte känna benen då det skakade som bara den. Marika rullade förbi enligt instruktionsboken, kom helt enkelt med högre fart och anslöt till gruppen framför där hon tillsammans med Marcus Johansson (s.k. Snygg Macke) och Johannes Eklöf. Var sånär att komma ikapp i den andra och sista stigningen av banan. Tappade sedan lite utför och de andra tre framför mig växeldrog flitigt och fick en allt större lucka. Fram till dess var det motiverande att jag jagade så bra åkare som Marcus och Marika som har ett ex antal världscupssegrar, VM- medaljer samt SM- medaljer, inga dåliga åkare som man jagade. Strax innan vi kom in på cykelvägen och återigen fick åka på fin asfalt började jag plocka in lite. Tog ganska snabbt in på Marika och var ikapp när det var knappt en kilometer kvar och låg lätt med i suget bakom henne då det var motvind. Konstigt avslutning med att man kör på en cykelväg, det är svårt att åka förbi, jag löste det med att staka om en trött Marika och var tillslut 4 sekunder förre henne och 29 sekunder efter Marcus och Johannes.

Var 1:46 efter Tobias Westman som vann och dessutom tangerade hans egna banrekord. Westman sa till mig att det krävdes gråa hår för att kunna åka så fort som honom :). Den snart 42- år gamla ödmjuka rullskidguden kan fortfarande och det hade varit intressant hur Petter Northug skulle har åkt kontra Westman idag. Han körde i nästan 34 km/h i snitt (jag 31 km/h) och förutsättningarna var inte de bästa då det var ganska kyligt och fortsatt en del besvärlig oljegrus på vägarna runt banan. Överraskat nöjd, trots jag kände mig som en nyvaken björn som direkt vaknat från sitt ide, så kunde jag prestera bra trots min senaste tids träning. Kände mig lite blek och fet (mest blek) men tekniken var bättre än nånsin och gjorde att jag kunde prestera bättre än nånsin på skate. Det lovar gått framöver!

Efter loppet sprang jag och Oskar en kortare jogg innan vi far hemåt. När vi kom hem till Oskar så hade mamma Tina lagat mat och det satt fint efter nära 7 timmar i bil totalt idag. Det var gott! Sedan for jag hem om och byte bil och tog med hunden för att springa ett lättare löppass, tro eller ej så sprang vi tillsammans med Oskar. Vi tillbringade dagen tillsammans kan man säga. Var ett riktigt härligt varierande terrängpass i Fyledalen.

Raj och jag, Oskar är en bra springande fotograf. Foto: Oskar Henriksson

Här går inga tåg längre……..dalen blev nyligen (konstigt nog var det inte redan det) naturreservat. Idag används järnvägen till dressingåkning. Var förut järnväg mellan Tomelilla och Sjöbo.Foto: Oskar Henriksson

Det är brant ibland, inte konstigt tempot blir lidande av denna typ av terräng. Tur man hade hund som kunde dra upp mig :). Foto: Oskar Henriksson

Då är det snart dags för säsongspremiär på rullskidor i Kaxholmen (Landsjön runt) lite nordost om Jönköping. Testade mina riktiga tävlingshjul idag men var svårt att hitta känslan då det var blött på vägarna, vilket är lite halt på vanliga tävlingshjul. Tittade mest efter hur skidorna gick, så inget lager var klämt eller att de gick snett t.ex. Kroppen har annars fortfarande inte kvicknat till men det är lugnt, ska ju inte vara i form förrän i Januari nästa år :).

Skulle ha sprungit en timme i morse men hoppade över passet då jag inte riktigt fått tillräckligt med sömn av olika anledningar de senaste nätterna. Gäller hitta en balansgång där vågen inte tippar över till, för lite sömn och för mycket träning. Det funkar inte och jag är väldigt noga med att inte balansera över på något håll. En av många anledningar till att jag inte varit sjuk sen september 2013.

Blev ganska många minuter på rullskidorna idag ändå. Först var en knappt halvtimme stakning på 3:or med Marcus som av en slump dock upp samtidigt som mig i Vipeholm. Det var trevligt. Efter det korta passet var jag ungdomstränare och idag var eleven Gabriel som aldrig stått på ett par skate rullskidor förut. Efteråt körde jag ännu mer teknik och denna gång med de andra ungdomstränarna Christian och Johan, innan jag körde några kilometer för mig själv. Ser framemot att komma igång tävlandet, trots formen (så klart) lyser från sin frånvaro. Målet imorgon är att hitta något i tekniken som jag har förbättrat och kan ta med sig i kommande tävlingar.

Denna fredagen har varigt ganska chill. Började dagen med att åka till Teckomatorp och fick massage av Eva. Alltid lika spännande var all värk i kroppen kommer ifrån, är alltid muskler som man inte kunnat ana, väldigt intressant och lärorikt. Åkte sedan vidare till FJelie, parkerade bilen och rullade ut med skaterullisarna och började rulla till Lund och tillbaka x2. Körde helt utan stavar för att hitta känslan i tekniken och att få med benen mer. Funkade helt okej, ett fall framåt. Hade ett snitt på drygt 22 km/h på tävlingshjulen (A1) på den platta cykelvägen mellan Fjelie och Lund. Lyckades vurpa i ganska hög hastighet när jag kom till Lund första gången men var beredd och föll ”smidigt”. Blev en fin krasch och efter en minut vila var det bara att åka på igen. Sedan blev det jobb och idag var det en lugn dag på jobbet.

Kom hem efter jobbet och körde ett lugnt styrkepass, med fokus på överkroppen. Vill vänja kroppen lite mer innan jag kör igång hårdare typ av styrketräning. Bygga långsamt! Lugn och skön kväll sedan med god mat.

Igår sprang jag ett kortare löppass i Fyledalen där vitsipporna (Anemone Nemorosa) nu har slagit ut. Fint var det, men lika fin var inte min kropp, så mitt planerade 90 minuters pass blev 40 minuter inklusive en massa fotande på fina vitsippor. Att jag sprang istället för att skippa passet, var helt enkelt jag ville ha något löppass denna veckan. Hade inga andra löppass inplanerade annars denna veckan. Kommer successivt öka löpningsmängden framemot sommaren, allt för inte dra på sig skador.

Närbild.

Inte jobbigt att springa när det ser ut så här.

Kvällen bjöd på fint väder, soligt men med en del vind. Vi är ett stort gäng som ska åka Landsjön runt på söndag och därför körde vi på tävlingshjul idag. De flesta körde ska så även jag, dock på mina slitstarka tävlingshjul som är med våtgrepp och något långsamma än riktiga tävlingshjul. Alltid något att skylla på när man blev ifrån rullad :). Är verkligen speciellt att köra på tävlingshjul, helt annorlunda än på snö men också än gummihjul (2:or, 3:or etc.) Gilla inte plattåkning men blir bättre och bättre även om det tar tid. Oskar tog lite fina när vi gled runt i Lund efter intervallerna. Han var riktigt stark idag och blir en outsider på söndag. Oskar sprang även en trailtävling förra helgen och blev 5:a efter har öppnat strax under 19 minuter första 5 km, det är snabbt på ett traillopp. Läs om hans lopp m.m. här.

Daniel trycker på, sen Håkan och sen jag. Går nog en bit över 30 km/h men ändå tog OSkar kort, grymt! Foto: Oskar Henriksson

Håkan, Daniel, Gustaf och jag mysåker i Lund. Foto: Oskar Henriksson

Lös hund som ägaren inte hade koll på, den skällde som bara den men bet ingen av oss, tur det! Foto: Oskar Henriksson

Dags att skriva lite om min nya cykel som jag idag har haft som transportmedel till jobbet. Den heter Izalco Max 5,0 av märket Fokus som är ett tyskt märke. Rammen är av kolfiber och en av de bättre man kan få tag på, medan det finns lite att ”bygga till” i form av sadel, pendaler och framförallt hjulen. Att byta hjul blir till ett annat år, de kostar en hel del om man ska ha det bästa. Lätt är den också, eftersom den andra grusvägen hemmavid nu med är skrapad, var det bara att slänga upp den 7,2 kg lätta cykeln på axeln och lunka hem de sista 600 meterna.

Min nya skönhet!

Cykelpendlade till jobbet idag igen och nu börja jag få tillbaka mina cykelben från förra året efter ett halvår frånvaro från sadeln. Även idag hade jag mestadels motvind till och från jobbet. Nordligt vind på morgonen och sydlig vind på kvällen. Ovanligt tycker jag att vinden vänder så ofta som det har gjort den senaste tiden, samtidigt har den varit ganska behaglig vind och inte alls så frisk den kan vara. Brukar ju vara sydvästlig vind hemma 300 dagar om året då friska vindar. Som en bonde från Skillinge sa när jag hade fortutbildning av sprutcertifikat för ett tag sedan ”det blåser 360 dagar om året, resterande 5 stormar det” Kan väl hålla med om det och Skillinge är väl Skånes motsvarighet till Norrlands Stekenjokk.

Har nu cyklat nästan 40 mil på min nya hoj och av de 40 milen är nog minst 35 mil i motvind/sidvind så har ännu inte kunnat ligga på under en längre tid i hög fart med hjälp av medvind. Kunde ändå känna idag att det är en klar skillnad från förra cykeln när man nu kan och orka trycka lite mer än förut. Tycker cykling är väldigt roligt just nu men har inga planer på att byta till sporten helt och hållet. Är ett bra alternativ till träning. Kommer inte börja raka mig benen som många inbitna cyklister gör, vill inte förlora min manlighet……….:). Att många cyklister rakar benen sägs vara bl.a. att minska luftmotståndet och att ”lindra” besvären med skrapsår efter vurpor. Till dem kan jag rekommendera att inte vurpa, det är dumt men kan givetvis hända vem som helst när som helst. Har vurpat en gång när jag skulle väja för en hund på en mindre landsväg någonstans mellan Ekeby och Kågeröd, på den tiden jag studerade på Alnarp och bodde i Bjärred. Det var en liten jycke som skällde som bara den och jag handlade snabbt, som slutade i en vurpa men lyckligtvis gick det bra. Dock var jag jag riktigt arg och började skälla tillbaks på hunden som i sin tur sprang och gömde sig bakom ett staket. Som det kan bli!

Data från cykling till jobbet.

Data från cyklingen hem från jobbet.