Vann Winter cross run!

Det suveräna vinnarlaget, fv. Freya, jag, Oskar och Johanna. Foto: Karin Andersson

Det blev vinst både individuellt och i lag när Winter cross run arrangerades för första gången idag. Det är jag glad över då jag endast sprungit tre timmar löpning hittills detta året. Är riktigt nöjd över dagens insats då min form är på nergående igen efter skid- SM förra veckan och att löpformen är lika bortblåst som hela Stefan Löfven är. Seriöst har någon sätt honom den senaste tiden? Har hört någonstans att han är Sveriges statsminister. Han var hur som helst inte på plats vid Svamparbanan väster om Tomelilla, där dagens blytunga bana gick. Men många andra var på plats, både publik i massor och över 200 startande som antingen sprang 4 eller 7,6 km banan.

Resultat 4 km

Resultat 7,6 km

Som sagt kroppen kändes riktig tung idag. Redan när jag vaknade så var jag seg trots jag verkligen hade sovit ut och vaknade väldigt sent på morgonen/förmiddagen. Sen på uppvärmningen fick jag A2- puls av att bara gå i backarna. Visserligen var en del backar branta som stup men ändå kändes det riktigt tungt att löpa på den annars mjuka leriga banan. Jag och laget deltog i 4 km klassen denna dag och det är jag glad över för jag skulle troligtvis inte överlevt det längre loppet denna soliga men blåsiga dag. Jag gick på ren grundkapacitet och vilja idag. Start och mål gick på vad jag tror är start och mål även när det körs folkrace och motorcross, som kanske är de vanligaste tävlingarna som går på Svamparbanan. Banan är även hemmabana för en av världens bästa motorcrossmän och en gammal skolkamrat till mig på högstadiet, Filip Bengtsson. Det är han som brukar vara med på SVT:s sportnytt motormåndag på just måndagar och pratar härlig bred skånska.

Fick en ganska dålig start, vilket kanske inte var så konstigt då kroppen kändes så seg som den gjorde. Men i vanlig ordning tog jag täten i den första branten, men redan där blev man ju stum i benen. Efter ett tag blev jag omsprungen av MAI löparen Hans Larsson, och hade svårt att hänga med när det var mer plattlöpning som gällde. Han berättade efter loppet att han är banlöpare och springer milen på 32 minuter. Inte konstigt man hade svårt att hänga med på plattlöpningen. Men i de branta uppförs backarna tog jag på honom och jag låg 3:a med ett häng på Hans och Daniel Karlsson, som tydligen var en mångkampare. Snöret blev allt längre och jag tappade stadigt på duon där fram på den mer lätt kuperade delen av banan. Lätt och lätt, en massa småbackar med snäva kurvor och ett underlag som mer påminde om en gräsmatta efter en Roskildefestival. Höll sen avståndet in till mål, då det visade sig att Hans och Daniel sprang fel när de skulle ut på sitt andra varv. De lyckades ändå bli 1:a och 2:a i 7,6 km klassen trots fellöpningen. Förvånad kom jag in i mål som överlägsen segrare i den korta klassen. 40 sekunder förre 2:an Petter. 3:a blev en snorig Oskar Henriksson som sprang på halvfart och gjorde det bra. Laget vann också med stor marginal, Freya Orban ännu mer överlägset än mig i damklassen och Johanna Karlsson blev 5:a. Freya blev 6:a totalt och vann damklassen med 1,5 minuter förre 2:an och de kallar Therese Johaug överlägsen. Det var vi fyra (Oskar, jag, Freya och Johanna)som sprang för Team Fyledalen, annars har vi tagit en massa DM- medaljer på rullskidor och längdskidor för IF Ski Team Skåne som vi annars tävlar för. Vi har tagit så många medaljer på DM nivå så det är nästan som Sarah Sjöströms medaljer på internationella mästerskaps känns mediokra. Inte riktigt kanske, hon badar bokstavligt talat i medaljer den där tjejen.

Är riktigt nöjd över dagens insats, har aldrig sprungit ett lopp så här tidigt på året förut. Brukar nästan alltid blir någonstans mellan placeringarna 1-4 på löptävlingar. Idag var inget undantag. Såhär års brukar jag vara fetare än normalt, mest för att överleva kylan på vinterns skidtävlingarna. Väger just nu 73 kg och kan ofta ligga kring 70 kg eller strax under på sommaren. Inget som har så stor betydelse på en sådan bana som vi sprang idag, man kommer långt med hjärta- och lungkapaciteten. Kul evenemang och ett stort tack för alla som gjorde det möjligt. Var första upplagan och det lär bli fler gånger. Fina priser var det med, jag och laget vann en spadag på Ystad Saltsjöbad och äppelmust. Väl behövligt, speciellt det sista, det var ju så att banan sög musten ur en. (skratt) Individuellt vann jag ett par valfria Inov8 skor, det blir nog den klassiska 212:an som säljs i en bra sportbutik i Lund till ett väldigt bra pris. Det sägs att det finns bra personal där också. Jag sprang förövrigt i Icebug Accerleritas3 RB9X. Den som blev sist vann en spettekaka, det händer bara i Skåne. Ska man vinna såhär fina priser, kan man snart leva på sin idrott/idrotter. Kul med att se så många bekanta nu när man tävlade på hemmaplan, dock har jag en känsla att fler i Borås vet vem jag är än här hemma i Tomelilla, tack vare eller p.g.a. den här bloggen.

Tid: 15:45 min
Distans: 4:01 km
Snittfart: 15:28 km/h
Snittempo: 3:56 km/h
Medelkadens: 87
Snittpuls: 182 (94 %)
Maxpuls: 194 (100 %)
Höjdmeter: 108 m

Trots 94 % i snitt under loppet tog det några minuter innan jag kom upp bra i puls, sen var jag inte under 96 % någon gång och uppmätte (förutom på maxtesterna i Torsby) den högsta uppmätta maxpulsen. Så jag hade nog inte så mycket mer att ge idag. Inte lika många höjdmeter som förra årets ST: Hans Extreme idag men mer lerigt och svårsprunget idag som då. Är faktiskt nöjd över att springa under 4 min/km tempo på dagens bana.

Efter loppet fick jag springa ner lite tillsammans med Raj, han hade väntat länge nog att springa och var full med energi. Turen blev nästan sju kilometer och när jag var som längst bort ringde min mor och sa att en journalist ville snacka med mig. Mediakåt som man tydligen är fick jag bra draghjälp av Raj i 4:30 km/h- tempo och fick ta en intervju och bilder på vinnarna på korta distansen d.v.s. jag och Freya.

På Eftermiddagen och strax innan det blev mörkt stack jag ut och åkte lite skate. Var en del vind idag men torra fina vägar. Åkte på Marwe 6:or och körde det första rullskidskatepasset för i år. Hade lite samma känsla som under loppet tidigare på dagen. Den var tung men gick ändå att prestera. Tyckte jag åkte långsamt men pulsen var hög men det var bara i backarna pulsen var uppe i A2, annars höga A1 i snitt. Kanske inte så konstigt då det gick drygt 20 km/h i snitt, på de knappa 52 minuter jag var ute på den ganska kuperade rundan jag åkte. Nästan 200 höjdmeter togs under passet som gick från Övraby – Bollerup – Tostrup – Svenstorp – Övraby.

Här mår man fint! Sprang i sportlight strumpor och tröja, shortsen är från den tiden (högstadiet) som jag otränad sprang 5 km på 19 min. Foto: Karin Andersson