Målgång, enda stället där det var platt.

Idag är det fredag och vila för min del efter har tränat på bra i sju dagar i streck nu. Igår var ändå kroppen rätt så fräsch trots den senaste veckans träning. Lite sliten men inte sådär tokdöd som det ibland kan vara.

Vann alltså Gullviveloppet igår i den kortare klassen. Efter en del ny bebyggelse senate tiden så var årets bana längre än tidigare år, så banrekordet var rätt så kört att ta. Hade inte blivit lätt oavsett och framförallt inte när jag hade testat banan. Den var klar tuffare än vad jag trodde. Körde åtta stegringar strax innan start, känslan var faktiskt riktigt bra. Väl på start så såg jag massa små tunna löpare ifrån bl.a. Ryssberg, Hakarpspojkarna, Heleneholm. Jag tänkte att det här bli inte lätt att slå alla dem där.

Starten går och kommer iväg som 6:e, 7:e man någonting. Kom fram till plats tre ganska så omgående och en av mina ”harar” från klubben fick ge sig medan jag tog rygg på en liten rackare. Men även han blev trött och redan efter 300 meter så var jag först och sen såg jag inga fler framför mig. Första kilometern gick på 3:45, vilket var klart snabbare än vad jag trodde. Nu var det så att hela första kilometern gick uppför, 33 höjdmeter för att vara exakt. Direkt efter starten sprang vi kraftig uppför i högt tungt gräs, sen sprang vi cirka 150 meter mer flack löpning fast typ 20 graders lutning från sidan. Var viktigt att se vad man satte tassarna där. Sedan gick det uppför på asfalt tills första kilometern.

Sedan fortsatte det uppför innan man kom ut på en grusväg som gick lite upp och ner och sedan rakt ut i skogen i cirka 2,5 kilometer. Terrängen där i skogen var riktigt tuff, orytmiskt, knixigt och allmänt jävligt. Jag är bra på den typen av terrängen så jag kunde dra ifrån till de övriga bakom mig. Men man tappar rytmen när man nästan hela tiden få svänga och utför var det rötter och andra jävligheter som kunde förstöra dagen. Nu blev det inte så utan jag kunde trycka på utan att gå över gränsen. Benen kändes väldigt tunga uppför sista halvan av loppet, så lite kännbar har den senaste tidens träning varit. Något annat vore väl konstigt annars. Terrängen där i skogen var klart tuffare än i t.ex. Lidingöloppet men ganska likt periodvis i Stockholm Trail t.ex. 80 höjdmeter på drygt fem kilometer, visar att banan var allt annat än platt med. Sista kilometern var lätt sprungen, gick mest nerför men inte mindre än fyra 90 graders kurvor gjorde att man återigen tappade rytmen i löpsteget. På upploppet kunde trycka på lite extra, skönt att känna den känslan. Den hade jag verkligen inte när jag sprang Landsjön runt för nio dagar sedan. Sista kilometern gick på 3:10 min/km, 27 fallmeter. Det var ju bara att lägga till rätta skidåkarfettet på rätt ställe och falla sig framåt och låta tyngdlagen göra resten. Det gick ju fint.  Kom in på tiden 18:57 minuter på distansen som mätte 5,15 kilometer. Skulle det vara orginal sträckningen som var omkring 300 meter kortare hade jag kanske kunnat ta banrekordet. Men det får bli en annan gång.

Jag var omkring 3,5 minuter förre tvåan i min klass. Har ännu inte sätt en resultatlista så jag vet inte exakt. Vinnaren i herrklassen var en annan skidåkare från Småland. Ingen av släktet Cleasson men väl Erik Nero. Han och jag har haft många jämna dueller de två seanste vintrarna i skidspåren. Vi åkte bl.a. tillsammans under årets upplaga av Borås Ski Marathon, där jag blev fälld och kunde då inte hinna ikapp honom. Så är det ibland. Hade med mig min mor och Raj till tävlingen, det var roligt. Nerjoggen efter loppet gjorde jag tillsammans med Raj.

• Distans: 5,15 km
• Tid: 18:57 min
• Snittempo: 3:42 min/km
• Snittpuls: 173 (90 %)
• Maxpuls: 183 (95 %)
• Höjdmeter: 80 m

Kul att tävla på hemmaplan och snacka med massa folk. Träffade Ingemar som bor i Fyledalen som jag bl.a. har planterat skog ihop. Han brukar vara med på lopp av detta slag och idag var ju inget undantag. Han undrade om jag inte skulle ta skidorna hem efteråt och det skulle jag ju göra. Det är nästan mer regel än undantag som jag åker rullskidor innan/efter ett löplopp. En gång när jag sprang Trelleborgsloppet, så åkte jag skate på tävlingshjul hem. Det var sju mil och mestadels längs kusten. Idag åkte jag inte längs kusten men jag såg densamme från och till när jag skulle jaga höjdmeter i de nordliga delarna av Österlen.

Gav mig ifrån Brösarp och och åkte österut på väg 9 bland vackra Brösarps Backar. Finns inte så många vägval så med helgdag och allt så var det en del trafik där, men det gick fint ändå. Jag åkte på 3:or och syftet var att ta så många höjdmeter som jag bara kunde. Åkte till Ravlanda och sen en lång nästan konstans stigning på 130 höjdmeter. Stigningen jag åkte går från nyss nämnda Ravlunda till Vitaby upp till Gravlunda och Attusa. Sen neråt till ST:Olof och till Vitaby.

Tog och köpte dricka i Vitaby, där finns ett gatukök där. Kanske konstigt och ovanligt att man kommer ditt där på rullskidor men nu var det så att det stod en åkgräsklippare parkerad också. Finns många sätt att ta sig till olika ställen. Härligt med Österlen är att man kan beställa ”Coca” utan folk inte förstår. Lite som när Johans Glans försöker förklara, han är liksom jag en aning ljus i hyn. Själv så åkte jag utan något på överkroppen för att få lite färg på kroppen i det soliga vädret.

Fortsatte sedan upp mot Gravlunda och Attusa igen, nu hade den till dagen lugna vinden nästan vänt sig om helt och blåste motvind. På mindre en timme hade vinden vänt, blev klart kyligare vind. Bestämde mig därför att ta närmsta vägen hem som var via Onslunda, Spjutstorp, Tomelilla och hem. Höll på att bli ihjäl körd i Tomelilla men annars gick det nästan prickfritt ute på vägarna. Mötte två hästekipage men det gick fint att passera. Såg även en Limosine, inte varje dag såhär på landet. Nästan lika ovanligt är det att se en rullskidåkare på vägarna kring Österlen. Men det hände faktiskt, dock en person som åkte på fel sida om vägen, utan hjälm men som hade reflexväst på sig i alla fall. Hur tänkte han där egentligen, kanske var han som hade placerat Baja Majan i Fyledalen? Jag hade i och för sig ingen reflexväst denna soliga dag som saknade moln t.o.m., men min hy är så vit och blek så den kan nästan användas som en reflexväst.

Totalt var jag ute i nästan tre timmar, kom på det 53,4 kilometer, detta gav en snitthastighet på 18,1 km/h och 482 fina höjdmeter. Nästan lika många höjdmeter upp som ner fast jag startade på två olika ställen. Åkte på nästan helt uteslutet fin jämn asfalt men hade som sagt motvind hem på närmare tre mil. Kändes många gånger som att åka på 4:or.

Fler bilder:

Jag och Raj, måste typ fått dammodell i tröjan. Den sitter konstigt och man ser faktiskt lite fet i den.