Inte lika glad längre. Foto: Bildbyrån

Fallet Therese Johaug

Efter dopningsskandalen igår så har jag försökt följa debatten om Therese Johaugs dopningsfall. Läste på norska sociala medier att nästan samtliga stöttade den dopningsdrabbade lilla Jentan från Norge. De få som inte stöttade henne fick ordentligt mothugg, vilket inte är helt ovanligt i sociala medier. Det var en norsk som hade twittrat om att det inte fanns någon dopingsymbol på krämen som hon påstår att hon tagit. Denne hade censurerat bort dopingsymbolen och lagt ut på Twitter, vilket upptäcktes senare att så faktisk var fallet.

Frågan är varför Norge verka blunda över denna händelse? Enligt tidningen VG så var det smått otroliga och helt obegripliga 21 % som hade större förtroende för Johaug nu efter dopningsskandalen än innan. Fick läsa det både, en, två och tre gånger för att verkligen se att jag hade läst rätt. Och efter som hon själv påstod att hon just läst en, två och tre gånger så läste jag ännu en fjärde gång för att vara säker och ju det stod faktiskt att mer än 1/5 i undersökningen har större förtroende än innan skandalen. En skandal i sig om du fråga mig. Endast 11 % tyckte att det hade försämrat hennes rykte. Detta visar snarare mer hur naiva det norska folket verka vara i detta fall. För dom verka det helt osannolikt att deras små gulliga maskiner skulle vara dopade eller syssla med någon typ av VM i ”att ligga i någon typ av gråzon”.

Detta som har hänt är givetvis väldigt tråkigt men det är inget man kan blunda för. Tycker man som det verka vara helt okej med denna typ av överträdelse så sänder det galet fel signaler till norska ungdomar som håller på med idrott i allmänhet och längdåkning i synnerhet. Nä Norge, håll er till fakta och sanning och inget annat. Det är bara för Johaug att ta sitt straff oavsett hur hon har fått i sig den anabola steroiden Clostebol.

Är vi i Sverige bättre då?

Är det så att Sverige är bättre att handla i dopningsfrågor? Jag skulle påstå det av olika anledningar men även i vårt land finns dopning. Therese Johaug är en av Norges absoluta världsstjärnor inom norsk idrott, men även i Sverige har några riktigt tunga namn avslöjats. Den som jag mest tänker på är Ludmila Enquist, troligen den bästa 100 meter häcklöparen på 90- talet. Hon tävlade för Ryssland och blev dopningsavstängd innan hon blev svensk medborgare och tog OS- guld 1996 för Sverige och fick Jerringpriset samma år. Jag var själv fem år och det var det första svenska idrottsminnet jag kan komma på. Hon lyckades ta ett VM- guld året efter och fick samma år Bragdguldet. 1999 drabbades hon av bröstcancer men lyckades göra comeback på DN- galan vad jag tror var året efter, också det ett minne jag kommer ihåg. Samma år avslutade hon karriären och var enormt folkkär i en tid då bl.a. Magdalena Forsberg och Annika Sörenstam var som bäst och även dom folkkära.

Men över en natt 2001 så förnedrades hon till en av de folkkära till mer eller mindre landsförrädare, då hon avslöjades för tagit anabola steroider. Detta då hon hade börjat satsat på bob av alla sporter och blev lite ironiskt nog positivt testat i Norge. Det som händer var att alla vände ryggen till och hon fick fly landet till Spanien för att kunna fly mot media och hat. Detta lär aldrig hända med Therese Johaug.

Nu kan man tycka att det Johaug har råkat få i sig inte är medvetet som det kanske var i Ludmilas fall. Men det finns många andra alternativ på svenskar som åkt fast för dopning. Ett exempel är när Abeba Aregawi testade positivt för meldonium som blev uppsatt på WADA:s lista för förbjudna preparat i början av detta år. Det hela slutade med att hon blev friad från anklagelserna och skulle kunna få tävla igen och redan i OS i Rio detta år. Men att bara tagit meldonium som är en hjärtmedicin för äldre personer var tillräckligt att få ett nej till att få deltaga i årets olympiad. Vissa menar dock att det var av rasistiska grunder att hon inte fick åka ditt och det kan man förstås har synpunkter på. Kajsa Bergqvist som är expertkommentator på SVT tyckte det var rätt beslut att inte skicka Aregawi till OS och det var det många andra som tyckte var rätt, trots hon faktiskt blev friad från dopningsanklagelserna. Ett tydligt tecken på att Sverige uppenbarligen är mer emot dopning än vad värt västra grannland tycks vara.

En annan svensk som blivit avstängd och det på livstid är f.d. proffscyklisten Nicklas Axelsson. Nu pratar vi om en kille som dopade sig medvetet vilket han också erkände, men han fick fly från Sverige ner till Frankrike. Var inte direkt några svenska cyklister som stöttade honom inte. Andra fall inom svensk dopning är gångaren Andreas Gustafsson som erkände utan omnejd. Även i svensk hockey har det förekommit dopning, målvakten Robin Rahm testade positivt för anabola substanser och fick två års avstängning. Fullt rimlig avstängning även för Johaug. En annan svensk hockeyspelare som under dramatiska omständigheter blev testat positivt var Nicklas Bäckström. Han hade fått i sig pseudoefedrin som är ett ämne i bl.a. allergi/astma mediciner, inte helt olikt fallet Sundby kan man tycka. Dock kom han undan väldigt billigt med endast en match avstängning. Var förvisso inte den minsta matchen han missade direkt, utan det var OS- finalen mellan Kanada och Sverige 2014.

,  Sponsorer stöttar Johaug

Läste idag att Therese Johaugs sponsorer tycks stanna kvar, vilket man också kan tyckas konstigt. En som inte blev fälld utav doping men ändå förlorade många sponsorer samt oändligt många miljoner i skadestånd var den f.d. världsettan i golf Tiger Woods. Det han gjorde var att han var otrogen mot sin svenska fru vilket är allvarligt i sig men inget regelbrott inom sporten så vitt jag vet. Hans karriär föll mer eller mindre ihop efter den händelsen.

Nu hoppas jag Norge lägger fram alla korten på bordet, om hur de har jobbat inom gråzonen de senaste 30 åren. Är inget man kan trolla bort, inte ens Joe Labero.

Tydligt vad som gäller för mig om jag åker fast i dopningstest.