Inspirerande att skutta upp här

Åkte idag vinterns sista längdpass på Östersunds skidstadion. Kommer nämligen vara borta i 2,5 veckor nu på annat håll och förvänta mig inte direkt att det ska vara åkbart när jag är tillbaka. Åkbart var det idag även om rullskidbanan börja dyka upp här och där. Några skidåkare här och där var det dåligt med denna torsdag, då det bjöds på blåst, regn och endast två ynka plusgrader. Träffade bara på Ik Sterns Carl Olander. Typiskt att det ska vara en skåning och en göteborgare som ska ut och härja i detta tråkiga väder.

Passet då? Det var en sorlig historia som bjöd på lite fartlek i bensär- tekniken, d.v.s skejt. Drag på mellan 1-4 minuter blev det. En timme totalt var man ute i eländet, snittfart på 16 km/h och en snittpuls på 144 (74 %) och nästan 400 höjdmeter. Går inte åka på så mycket av slingorna nu, dels av att snön töar bort men också att det ska vara skotercross till helgen tydligen och därför gick det inte åka nere kring stadion. Fick därför springa till och från spåren och höll mig sen till 1,7 kilometersslingan, Björnberget och ner i velodromen. Blandad med ren is och lite mjukare partier där det fortfarande finns snö. Körde därför fartökningarna uppför där det inte var isigt. Två veckor utan medicin nu och jag är fortsatt i riktigt usel form, ett under att jag kunde prestera så bra som jag faktiskt gjorde i Grönklitt förra helgen, i alla fall skejtdelen.

Nu sitter jag på Arlanda, något som jag inte alls har gjort många gånger denna vinter. Ska förhoppningsvis landa i Skåne senare ikväll, men man vet aldrig.