Jag drar Freya i solskenet. Foto: Viktor Asking

Började denna morgon med att hämta upp Freya och Viktor från klubben, som tydligen redan saknade mig så mycket att de ville komma till Östersund. Kul. Vi åkte iväg till skidstadion i stan och åkte föga oväntat lite längdskidor. Fina förhållandena idag, sol ibland och bra spår för det mesta. Nästan två timmar klassiskt blev det och sista timmen hade vi sällskap av Trillevallens Sofie Björklund, trevligt.

Efter lunch och promenad så lämnade jag Freya och Viktor på flygplatsen. Glädjande att de ville komma hit och hälsa på, det får gärna fler göra. På eftermiddagen byte jag sällskap och åkte en timme med Zebastian. Skejt denna gång och vi bestämde att köra lite intervaller. En vecka utan medicin nu har gjort sitt, skyhög puls hade man. Låg som mest på 188 (97 %) av max idag utan att det gick så värst fort. Sista intervallen skulle gå i ett tempo med ett snitt på 85 % (164), hade 87 % (169) trots det knappt var styrfart. Låter förstås konstigt för en vanlig människa men jag tar det hela med ro. Har under hela vintern tagit betablockare som gjort att jag inte har kunnat bli bättre rent fysiskt, enbart tekniskt. Facits märktes idag och under de senaste dagarna då pulsen generellt varit mycket högre än tidigare, eller ska man säga normal och mer korrekt visande. Är egentligen inte bättre just nu men hoppas det blir en ljusning framöver. Det hela kan låtas förvirrande men det är som det är.

Klubbkamraterna Freya och Viktor.